Ett liv svävande på moln

En djup känsla av oro svävar genom kroppen. Tårar rinner ner för kinderna. Hon vet inte varför hon gråter. Hon står där framför spegeln alldeles ensam och känner hur gråten sätter sig i halsen. Starka människor gråter inte, endast svaga människor, de som är ensamma och övergivna, förvirrade och de med brustna hjärtan.
Därför gråter hon. En klump av oro i halsen kväver henne. Ensam efter det så långa mötet i en evighet. Mötet med han som nu fått hennes hjärta att brista, han som fått tårarna att rinna ner för hennes kind.
Dagen han stod där som en annan människa än den hon sett förut. De ljusgröna ögonen är allt, men ingenting emot det ljuva leendet som då riktades mot henne. Utan att tänka märker hon att hon ler tillbaka. Hon vet hur fult hennes leende är, men i just denna stund kan inget påverka hur hon känner. Men varför ler han, när han ändå bara vill såra henne? Han är så vacker som en som gryningen en sommardag när solen speglas mot havet.
De har aldrig varit riktigt nära vänner, men efter att hon börjat få känslor för honom kommer de varandra närmare. Han vet hur mycket hon älskar honom och det gör att hon gör allt för att bli av med känslorna, för han visar så tydligt att han inte har en tanke på att besvara känslorna.
Hon träffar honom ofta och varje gång är det lika svårt att dölja sina känslor. Hon vill det, men ändå vill hon vara i hans närhet så mycket hon kan. Hon tänker på han vareviga minut.
”Han vill inte ha mig”, upprepar sig i hennes huvud. Han ändrar sig efter vad han vill ha och gör allt som han vill. Hon anpassar sig till honom och det går för långt. Hon har tappat bort sig själv på vägen. Var är flickan som inte brydde sig om utseendet? När kom tjejen som slutade äta och lade på tjocka lager smink för att dölja sin identitet? Hon trodde hon ville glömma han, men egentligen ville hon bara göra han lycklig, lycklig med henne. Hon skulle dö för honom, hon skulle aldrig sluta gråta om han försvann i hennes liv förgått. Hennes liv slutar med hans. Funderingar om hur han skulle känna om hon dog är splittrade. Hon har aldrig sett han gråta, och hon skulle säkert aldrig få se han göra det. Inte hellre om hon dog skulle han gråta. Han är för stark. Inget skulle kunna spräcka hans starka skal.
För honom är hon bara en pina, det vet hon. Hon har dolt sina starka känslor för honom framgångsrikt och de är faktiskt nära vänner, så varför förstöra det genom att säga att hon fortfarande älskar honom efter så lång tid? Det är så svårt för henne att stå någon så nära, som egentligen inte har någon aning om vem hon är. Kanske vet han vem hon är, för han ser henne på insidan, och därför inte älskar henne. Han tycker säkert hon är för angelägen och är rädd för att det ska gå över styr. Hon som inte vågar vara sig själv. Hon är rädd för att hon ska få bekräftat att det är just därför han inte tycker om henne.
Under sitt eget skal rinner tårar, kärlekens smärta och hon älskar han, verkligen älskar han mer är livet självt.
Att hon en kväll, en nyårsafton, fick hon känna hans läppar mot sina om och om igen, är det finaste minnet hon har. Han kom fram till henne. Han kom fram till henne! Hon behövde inte låtsas längre. De kysste varandra hela kvällen innan hon somnar i hans famn. Han pussar henne i pannan, han smeker henne i ansiktet och över kinden som nu är fylld av tårar. Hon hade druckit, även han. Inget av det som hände räknades. Det var inga känslor inblandade, det var bara mun mot mun och inget mer, inget jävla mer.
Allt som hänt var dumt, bara dumt. De klarade knappt av att titta på varandra. Hon visade inga känslor för någon hur hon egentligen kände. Han var lycklig, lyckligare än någonsin, fast han vågade aldrig tänka tanken att han ville ha henne nu. Att hon behållit sina känslor för sig själv gjorde att hon började tro själv att hon inte kände något mer för honom, att det var avklarat nu. Aldrig att hon ville få natten ogjord. Hon hade gjort försök att våga prata med han tidigare, då plötsligt han kom fram till henne. De kom överens om att det var dumt och att en sådan händelse bara kunde förstöra deras vänskap. Men hur skulle det någonsin bli som förr?
De pratade vidare och hon frågade om han kom ihåg allt som hände, men hans svar gjorde henne ännu mer sorgsen. Han hade redan sagt att det var dumt, även om hon sa det först hade han snarare dragit orden ur henne utan att hon egentligen menade dem. Och sen sa han även att allt hänt för att det druckit, bara därför att de hade druckit! Han sa att han inte kom ihåg något, men hon fick reda på senare att han bara ljög. Han visste allt, men det gjorde även hon. Men att han sa att han inte mindes gjorde henne så illa till mods. Hon grät inombords. Det hade betytt så enormt mycket för henne, och då har han mage att… Det var som om han skämdes för det.
Varje gång de träffades tiden framöver stod de rätt nära varandra ändå. Nästan närmare. Detta hade alltså gjort dem till mycket goda vänner, men aldrig att hon skulle våga säga hur hon egentligen kände, eller visa vem hon egentligen är. Hon vill så gärna, men vet knappt själv. Hon har under några månaders tid anpassat både sin kropp och sitt beteende för honom. Det värsta var att det hjälpte. Hon var som smalast under nyårsafton och var ju då allt skedde. Hon fick en första kyss av han och det gjorde hennes hjärta fyllt av tillfredställelse och gav henne en känsla av lycka. Hon älskar han, hon älskar han verkligen.
En flod av tårar rinner ner längs hela kroppen känner hon. Det är natten efter en förskräcklig dag, ty denna dag blev han kär, i en annan. En som blir nämnd som ”Flickan”. Att hon skulle få reda på det så oförberett var hemskt, men nästan som ett tecken. Ödet hade visat sin dåliga sida. Hon såg honom i affären på alla hjärtans dag med en bukett blommor i handen. Han skulle ge dem till ”Flickan”.
Senare på dagen, bara för några timmar sen, hör hon hur han pratar om ”flickan” med sina kompisar för högt för att vara ämnat för deras öron. Det var meningen att jag skulle höra hur han berättade hur han tyckte om ”Flickan”. Att det är tillsammans, ett par, en förbindelse mellan två människor. Allt sprack! Trots att jag visste att den här dagen skulle komma någon gång var jag helt oförberedd. Att kunna hålla tårarna borta ända tills hon fick en stund för sig själv var svårt, att få in vad han sagt i tankarna var ännu svårare. Hon bara satt där, och tittade rakt fram och kände hur det brast i hjärtat. Inte bara hjärtat brast utan hela hennes självförtroende följde med i fallet. Innan sa hon till sig själv att han inte ville bli tillsammans med någon, men nu var det ju henne det var fel på. Hon var inte tillräcklig för honom.
Hon ville att han skulle ha sagt det direkt till henne i ensamhet, borta från verkligheten som alltid stör dem. I denna ensamhet för bara honom och henne älskade hon att vara. Det var dit hon kom när hon drömde och där var det helt tyst endast en fysisk närhet mellan dem. Ett himmelrike långt bort från alla andra, men det har nu börjat åska och hennes tårar faller som regn över hennes liv. Vem är hon egentligen? Hon har förlorat sig själv. Kunde detta vara ett tecken från ovan att det var dags att gå vidare? Till en plats för att ta reda på vem hon är.
Hon står och torkar bort tårarna från sina fuktiga kinder. Det finns ingen utväg från att komma undan kärleken för honom. Det går inte att släppa honom. Hoppet om ett lyckligt liv går bara att hitta på ett sätt. Hon gråter och bara fortsätter gråta. Det finns inget som kan rädda henne. Hon är omgiven av ett mörker. Det är en omöjlighet att få honom att känna lika som hon. Hon klarar inte ens av att titta på honom längre, det ger henne bara större smärta.
Nu när hon står i badrummet tittar hon sig omkring efter något som kan hejda smärtan hon känner. Spegeln dyker upp framför henne hela tiden. Hon ser rakhyveln ligga på handfatet och hon skakar i hela kroppen när hon tar upp den. Ett snitt på handleden skapar bara tillfällig tillfredställelse. Hon riktar den sylvassa rakhyveln mot hennes hals och ser på sig själv och ler för att slippa all förvirring och denna fruktansvärda värld hon hamnat på. Ett snitt och sedan helt svart.
Sändningen på teven har avbrutits, bensinen i bilarna har avdunstat och leendet från en familjs läppar är för evigt borta.
Det finns endast en lycklig tjej, hon står bland molnen med en kille som bara står där, rakt framför henne och ler. Han kysser henne passionerat och hon kysser honom. Nu kan inget komma emellan dem.

Slut

Skriven av: Marika Eriksson