Ett liv utan den man älskar är inget liv....

Jag älskar dig…
De var de sista orden jag som kom ur din mun. Jag älskar dig var de sista orden du sade till mig. De sista orden jag såg dina vackra läppar utforma innan du försvann ifrån mig. Hur skulle jag klara mig utan dig? Hur kunde du överge mig nu?
Hatar dig för det. Hatar dig för att du stack när jag behövde dig som mest! Men inte kan man hata någon man älskar. Eller? Allt känns bara så tomt och ensamt utan dig vid min sida. Kommer jag sluta som dig? Kommer jag sakna dig så mycket att jag en dag också ligger där bredvid de där små vita oskyldiga pillerna?
De där vackra oskyldiga små sakerna. Att de kan göra så mycket. De tog dig ifrån mig. De där pyttesmå vita oskuldsfulla små sakerna tog min ängel ifrån mig. Varför? Varför gjorde de så mot mig? Varför lade de sig i din hand. Varför kröp de längs ner din strupe?
Folk säger att jag måste inse att det var du som gjorde det och inte de där små pillerna. Men hur kan jag? Du var den som höll om mig, kysste min kind och sade att allt skulle ordna sig. Inte kunde du väl göra något sådant. Inte kunde väl dina vackra tankar tänka något sådant? Inte kunde väl din underbara tunga svälja dem. Din tunga som sade alla dessa vackra tröstande ord till mig…

Folk kallar det förnekelse. Jag vet inte vad jag vill kalla det. Kanske döden. Ja ett liv utan dig är som döden. Jag hatar dig för att du lämnade mig men älskar dig för allt du gjorde för mig.
Kommer ihåg kvällen innan du dog. Vi satt på min balkong, det var så varmt och skönt ute. Du sade att du var lycklig nu. Men vad fick dig att ändra din mening? Du sade till och med de där tre orden. De där tre orden som fick mig att smälta som vax i dina händer. De där vackra tre orden: Jag älskar dig. Du gav dem till mig. Din tunga virade in dem i sammet och placerade dem mjukt i mitt öra. Det är som du sade till mig den kvällen: Ett liv utan den man älskar är inget liv. Jag har inget liv för du finns ju inte här hos mig.

Nu ligger de här uti min hand. Dessa vackra oskyldiga piller. Jag kommer till dig nu min älskade. Jag kommer snart att vara hos dig. Placerar dem mot min tunga. Precis som du gjorde den natten. Känner hur de sakta letar sig ner i min strupe. Snart är jag hos dig.

Svart...

Ser mig själv ligga där på golvet. Fast det är inte jag, bara mitt gamla skal. Jag är fri nu. Känner en hand mot min axel och där står du. Du ler mot mig och sträcker ut dina armar. Jag springer rakt in i dem och du viskar stilla i mitt öra: Allt är över nu, nu är det bara du och jag.
Vi lämnar världen bakom oss och svävar ut i oändligheten. Du och jag. För all evighet…

Skriven av: Molly