Ett öde

Ett öde
En kvinna sitter vid fönstret och tittar på gryningen. Det ät mörkt ute och kanske kallt. Eller inte kallt, men hon fryser jämt. Det har blivit kallt nu i hemmet.
Hennes dotter har flyttat.
Kvinnan går upp och sätter på kaffe. Sedan kommer hon med koppen tillbaka till fönstret. Hennes man sover.
Hennes man.
De gifte sig när hon var trettio år. Hon trodde då att hon var ganska lycklig. Efter två år efter bröllopet födde hon sin lilla dotter.
Först bodde de i en liten lägenhet i en liten stad, men när dottern var två, köpte de en gammal gård och flyttade dit. Hon var ganska glad – det är så viktigt för barnet att leva på naturen. De köpte en katt och en liten hund, och Lisa hade sina egna rabatter i trädgården där hon planterade olika blommor och grönsaker.
De levde så bra. Hon arbetade lite som sjuksköterska, men oftast var hon hemma med Lisa. Hon hjälpte henne ned hemläxor, läste mycket för henne. Hon var lycklig då.
Men livet gick så fort. Lisa blev äldre, hon hade sina egna intressen.
Hon går till Lisas rum. När Lisa var femton kastade hon bort alla mjuka leksaker och dockor och satte på affischer.
Nu är Lisa sjutton och har flyttat till en stor stad. Hon bor där med sin pojkvän.
Hon går till köket igen. Hennes man har vaknat. Han är irriterad.
- Är kaffe klart? Var är mina byxor? Jag har bråttom, jag ska till jobbet.
Han ska till jobbet. Hon ska sitta ensam hela dagen.
Varje dag.
Hennes man går ut. Hon stänger dörren efter honom.
Lisa ringer så sällan. Och hon vill inte komma hem. Hon är så lycklig i den stora staden med sin pojkvän, hon arbetar på ett litet café och är ganska nöjd med sitt liv.
Det är hösten ute, det är hösten inne.
Hon sätter på kaffe igen. Vilken lång dag.

Skriven av: sobajka