Publicerat
Kategori: Novell

Ett smakprov

Kasesjön

Det är en vecka in i augusti och Varjs födelsedag. Högsommarvärmen med högtryck håller sig envist kvar och metrologerna ser ingen förändring under den kommande veckan.

Varj loggade ur datorn, lutar sig bakåt i stolen och lyfter fjärrkontrollen men ångrar sig. Obehagskänslan växer i bröstet, armarna känds svaga och klumpen i halsen träder fram allt mer. En känslosam nyhet eller något annat ledsamt så börjar jag lipa tänker han. Jag måste hitta på något, göra något, komma härifrån. Jag tar semester en vecka, kanske två, jag går ut på Bohusleden och vandrar. I alla fall så länge det är gott väder. Jag kan ju ta bussen hem när jag vill.

Beslut och handling samma sak för honom och även om det är sent på dagen beslutar han sig för att starta sin oplanerade semestervandring på en gång.

Varj går ut i badrummet, ser sig i spegeln och sträcker sig efter rakapparaten. Ställer in huven över saxen på lägsta höjd och kortar ner skägget. Tar sedan av huven helt och kör saxen mot huden och skalar av allt håret. Efteråt drar han av sig kläderna och duschar. När han är klar lämnar han handfatet utan att göra rent efter de grå, nästan vita, skäggstråna.

Han tar ut en fryst portion pasta med köttsås ur frysen och förpassar in i mikron, trycker in autopiloten och tar fram sin ryggsäcken och börjar packa. När maten var tinad och uppvärmt var packningen klar.

Utrustningen ligger i regel klar och behöver bara kompletteras med proviant och kläder. I det här fallet frystorkad mat för två veckor. Han lägger en större flaska vatten i säcken och hänger en mindre i bältet. Packningen och maten blir klara samtidigt. Efter att ha ätit är det bara att klä sig och gå.

Han kontrollerar att spis och kaffebryggare är avstängda. Släcker all belysning, låser och ger sig iväg.
Från huset leder en traktorstig ner mot vägen. Men i stället för att följa stigen ner till vägen går han genom skogsdungen över mot Skogstorpet och gläntan där han har sin bil parkerad och förvissar sig om att den är låst. Får ett hugskott och låser upp passagerardörren fram, böjer sig in och lägger sin mobiltelefon i handskfacket. Hoppas den får vara ifred för pundarna under tiden jag är borta tänker han.

Grannen hejar när han är på väg förbi och de byter några ord innan Varj vandrar vidare nedför backen och ut på stora vägen. Klockan är sju och det mörknar redan men jag kommer fram till rastplatsen vid sjön utan problem. Kan ju i princip gå på väg hela sträckan, tänker Varj.

Bohusleden har en etappgräns vid Myrtuvan en kilometer bort på vägen och viker strax efter gränsen in i skogen och över Ulveberget som ligger mellan honom och Ljungskilevägen. I backen upp på berget ökar han takten, anstränger sig så han blir varm och börjar andas fortare.

Väl uppe på berget släpper han av på takten och känner att ansträngningen och naturen omkring honom får både hans tankar och steg att bli lättare. På andra sidan berget slår han in på Ljungskilevägen och går asfalt istället för terräng. Varj tänker gå in på en enskild väg mot Måröd och vidare upp mot Store-Väktor och rastplatsen med vindskydd intill sjön. En lagom tur så här på kvällen innan man knyter sig.

Varj blir omkörd av en Ford Van, ett stort, törstigt, vitt schabrak med tydliga skrapmärken i lacken och en skadad skärm. Pundarfanskap ute och kör, tänker Varj surt.

Måröd

Efter att ha passerat in på den grusvägen ser han på håll den vita bilen parkerad utanför en kåk, eller snarare en risig illa skött barack. Bilen väcker Varjs nyfikenhet och han går fram mot huset. Är det här pundarna som bröt min bil håller till? frågar han sig.

Huset ligger överst av två längs en backe. Nedanför husen finns en stor plan belamrad av rester från någon form av verksamhet. Bland annat ligger där tre rostiga plåtsilos. Varj tar av ryggsäcken och gömmer i en av dem och går vid sidan av vägen upp mot husen. Stannar i skuggan bakom några träd, bredvid den vita Forden, och tittar in genom fönstren på människorna som finns därinne.

Huset ser ut som en större byggbod eller barack med ingång på gaveln. Fönstren närmast gaveln ser ut att leda till ett större rum där det sitter ett halvdussin människor i en soffgrupp och dricker öl. I ett annat fönster ser han en mörkhårig man och en yngre flicka. Den mörkhårige räcker flickan ett glas som ser ut att innehålla apelsinjos.

Varj vänder sig mot bilen och tittar in genom en sidoruta. Det är en bensintörstig V8: a av den typen som var populär på åttiotalet, inredd med stolar runt ett bord bakom förarplatsen. Längst bak, framför ett lastutrymme, finns en soffa tvärs över bilen. Ryggstödet är nedfällt och soffan utgör en tämligen bekväm liggplats.

Varj återtar sitt spanande genom fönstren och ser att den mörke mannen tänt en cigarett och försöker få flickan att röka den. Hon tar ett försiktigt bloss och lämnar tillbaka den. Mannen drar ett djupt halsbloss, håller kvar röken i lungorna och låter sedan röken sakta sila ut genom munnen. Han räcker över rökverket till flickan som försöker göra efter honom. Halsblosset slutar med en hostattack.

Flickan lyfter en stor plastflaska till munnen och dricker.
– Bamseflaskan Kurt på en och en halv liter, undrar vad det är i den?
Hon tar emot cigaretten på nytt och suger i sig rök. Den här gången går det bättre, hon kan hålla inne röken och blåsa ut den utan att hosta. Flickan drar ytterligare några bloss.

Mannen i flickans sällskap läger en arm om hennes axlar och Varj får uppfattningen att hon klär av sig för han kan se hennes bara axlar innan de båda försvinner ur sikte. De stod sannolikt intill en säng.
– Jaha, dags för ett ligg, tror Varj.

Även i det stora rummet cirkulerar en kraftigt rykande hemmarullad cigarett.
– Nåväl, roligare än så här blir det väl inte, tänker Varj. Synd att jag lämnade kvar mobilen. Här skulle ju polisen kunna plocka in några missbrukare, sannolikt ligger det lite droger på lur i huset också.

Varj gör sig klar att gå när han hör dörren till baracken öppnas och flickan stiger ut genom dörren. Det gnisslar från gångjärnen när den öppnas och hon stänger den försiktigt bakom sig för att undvika ljudet, för att slippa uppmärksamhet. På osäkra ben går hon nedför de tre trappstegen till grusgången. Fortsätter osäkert trevande, längs gången och över vägen.

Med sin mobil i ena handen och en stor plastflaska i den andra försöker hon manövrera telefonen. Det går inte, knapparnas tecken flyter samman för hennes tårfyllda rädda ögon och hon kan inte fixera symbolerna.

Den unga flickan är klädd i tunna vita byxor och en kort topp som lämnar magen bar. På fötterna bär hon vita sockor och gummiskor. I ljuset under entrélampan avtecknar sig de vita trosorna genom byxtyget.

Varj, som står kvar i på andra sidan vägen och iakttar, ser henne söka stöd vid en björk genom att luta pannan mot den skrovliga barken. Hon håller ansiktet nervänt som om hon mår illa.

Flickan är söt och mycket ung, knappt tonåring och på nära håll känner han igen henne. I det svaga ljuset från ytterbelysningen ser han att hennes kläder är i oordning. Knappen i midjan är bortriven, dragkedjan nerdragen och byxorna tillsammans med trosorna nerhasad under magen. Linnet är trasigt över ena axeln och blottar hennes ena bröst.

Med händerna skjuter hon fån mot trädstammen, försöker stå rakt, men svajar betänkligt när hon försöker manövrera knapparna och fixera fönstret i mobilen.

Tonåringen står så nära att han skulle kunna ta på henne. Och det gör han.

Den unga flickan känner hans grepp om axlarna och följer viljelöst med när han drar henne till sig. Hon lutar sig mot en vuxen mans bröst och borrar in ansiktet i en jacka med välbekant lukt. Hon förnimmer skogens många mustiga dofter blandad med den mer genomträngande lukten av kåda. Hon kan ana den fylliga mossan och den luftigt aromatiska ljungen. Hon känner igen den vassa genomträngande lukten av rök från ved. Det luktar pappas jaktkläder och hon känner sig trygg. Pappa kommer alltid när jag ringer efter honom tänker hon med tacksamhet.
– Pappa, säger hon med tysta läppar, snälla pappa, jag vill åka hem. Hon talar med det bedjande, trötta, barnets röst.

Varj ser ner i flickans uppvända ansikte. Hon har fylliga läppar runt en liten mun som plutar när hon formulerar för honom otydbara ord. Hennes leende är igenkännande och hon sträcker armarna mot hans hals och kramar innerligt mjukt medan hon på nytt borrar in ansiktet i hans bröst.

Hon ser så inbjudande söt ut att han smakar på hennes läppar samtidigt som han låter händerna röra sig över hennes kropp. En hand stödjer henne om ryggen, den andra söker sig in under linnet till hennes små ännu inte mogna bröst. Hon ler fortfarande när han når sitt mål med prövande lätta smekningar.

Dörren till huset slängs upp med en smäll. Mannen som fick flickan att röka på går nedför trappan. Han är cirka trettio år, tunn, med långt mörkt hår, klädd i mörk T-shirt och snäva svarta jeans. Byxbenen sitter åt om ett par mycket magra ben.

En snubbe med tomma brallor, tänker Varj föraktfullt med sina armar beskyddande om flickan.
– Lilian, ropar mannen, kom igen nu. Jag måste iväg.

Flickan uppfattar rösten och blir rädd. Janne letar efter mig! Tanken far genom hennes medvetande, jag måste bort! Hon börjar darra när Janne högljutt svärande stiger in i sin bil, den vita Forden, och slår igen bildörren hårt bakom sig, startar bilen, backar ut på grusvägen och rivstartar aggressivt nerför grusvägen.

Lilian uppfattar hur hon blir lyft av starka armar och buren som när hon var liten. På väg in bland träden, in i skydd av mörkret, lägger hon sitt huvud mot hans axel. Det var så länge sedan pappa var så nära henne och flickan har saknat närheten.
Omedveten om flickans rädsla har Varj sökt sig längre in i dungen, nedför en låg slänt, bort från bilarna. Till öppningen i skogen där han sätter ner henne silar bara indirekt ljus in mellan trädstammarna. Bilens kalla strålkastare hade svept högt över dem.

De befinner sig på en liten gräs och mossklädd glänta utom synhåll från vägen. Varj behåller sitt stödjande grepp om henne tills ljudet från bilen tonat bort. Krånglar sedan av sig jackan utan att släppa den lätta flickkroppen. Breder ut jackan på marken, böjer sig ner och slätar till den med handen. När han reser sig kommer flickan tätt intill honom och värmen från hans kropp. De står stilla, han med armarna om henne, hon med huvudet lutat mot hans bröst.

Varj börjar försiktigt dra ner linnet från axeln. Plagget blir hängande över hennes bröst. Han smeker henne samtidigt som han böjer ner huvudet för att nå hennes mun. Lägger den andra handen på hennes mage och känner hur hon darrar.

– Lilian, hörde hon honom viska medan handen cirklar över magen.
– Ja pappa, svarade hon inom sig, kan vi åka hem nu?
Rädsla har börjat avta och Lilian vänder upp ansiktet mot honom bara för att överraskas av läppar som mjukt trycks mot hennes. Han kysser med öppen mun! Förvånad och förvirrad besvarar hon kyssen! Hennes kropp skälver till igen av förvirring, rädsla och olust. Hon vet inte hur hon skall bete sig.

Varj håller kvar sina händer på hennes kropp, upplever hennes mjukhet och värme. Känner en skälvning av lust vilket uppmuntrar honom att gå vidare.

Han stryker smeksamt över armen och drar i rörelsen ner linnet helt och ser överraskad hur hon skjuter fram bysten mot honom. Det är som om hon stolt vill visa att hon fått riktiga bröst, jag är inte någon liten flicka längre. Leende böjer han sig ner och fångar upp en bröstvårta med munnen. Låter tungan rotera runt den smultronlika toppen medan handen masserar bröstets undersida.

Flickan rycker till när hon känner hans hand sluta sig kring bröstet. När hon sedan upplever hans läppar och tunga känns det först skönt och kittligt, sedan konstigt.
– Men pappa då, så får Du väl inte göra, försöker hon säga. Fnittrar till och ler generat mot honom.

Med läppar och händer döljer han sina avsikter under tiden han med ficktjuvslätt beröring obemärkt drar ner dragkedjan i botten och stryker henne över baken. Rörelsen tvingar ner byxorna tillräckligt för att inte sitta åt i grenen. Skapar utrymme åt de forskande fingrar han för in under trosorna. Långfingret låter han vila i mellanrummet mellan skinkorna nära hennes kön. Han kysser åter hennes kropp, masserar med läppar och tunga. Trycker ansiktet mot de så lena och mjuka, men fasta, förhöjningarna på hennes överkropp.

Varj reser på sig och Lilian blir medveten om hans läppar och möter med sina. Kysser, nu ivrigt och varmt, sträcker sig på tå och kramar hårt om hans hals. Lilian erfar hur mannens hand på nytt rör sig in under trosan. Stannar upp på magen för ett par sekunder, upplever värmen som sprider sig genom skinnet. Upptäcker hur skönt det blir när handen fortsätter och kupar sig över hennes vulva. Det känns främmande men skönt när hans finger förs fram och åter mellan hennes blygdläppar. Luften stockar sig i halsen och den oerfarna unga kvinnan kan inte få fram minsta ljud. Mot sin vilja spänner hon sig och trycker sig mot hans hand.

Varj för sitt finger över hennes nu blodfyllda klitoris och känner hur fuktig och varm hon är. Hon vill och är redo för honom förstår han.

En rörelse, något faller ner på hennes fötter.
– Pappa! Inte byxorna! Flickan flämtar till, rädd och osäker. Hon vet att det hon låter honom göra är fel. Man gör inte sånt med sin pappa. Olust och rädsla konfronteras med lust och nyfikenhet. Trosorna förs mjukt ner av två händer och faller mot anklarna. Hon står mitt för honom med naket underliv!
– Inte underbyxorna! Pappa Du får inte! Inte trosorna, nej! Skriker hon med fortfarande stumma läppar. Känner panik men blir förvirrad när Varj börjar kyssa hennes kropp samtidigt som hans båda händer smeker henne mellan benen. En hand trycker bakifrån med fingrarna mot hennes öppning och den andra handens fingrar masserar hennes tapp. Det kittlar så skönt i underlivet.

När Varj lägger flickan på jackan känner hon skam, för att hon kysst tillbaka, för det hon tillåter honom göra med sin kropp och för att hon känner sig så konstigt varm och våt. Hon visste att det var fel, att det kanske var hennes fel som besvarade hans kyssar och uppmuntrat honom. Men hon älskar sin pappa, känner sig trygg hos honom och vet inte hur hon skall bete sig. Lilian vill resa sig, vill förklara att han inte får göra så här, vill dra upp trosorna för sin stjärt, men är så kraftlös. Hon orkar inte stå emot det hon anar skall komma att ske. Samtidigt känns det ju så pirrigt och skönt och pappa vill ju inte göra henne något illa. Förvirrad av sin skam och åtrå börjar hon gråta.

Skriven av: Sune Olsson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren