Publicerat
Kategori: Novell

Fabriken

En kall och grå vinterdag i Berlin träffas fyra kompisar för att reflektera över gamla tider. De lever inte i den turistvänliga delen av Berlin. Vart de lever sina liv har en turist förmodligen inte varit sedan DDR. Under DDR var deras område en förebild för andra områden i Östblocket. Men av denna ljuva tid minns varken: Bartek, Ismael, Ekrem eller Kwame något. De minns bara hur deras föräldrar förlorade sina arbeten när områdets fabrik lades ned. Förlusten av jobben ledde till att många av föräldrarna: skildes, blev alkoholister eller lämnande sina barn. Detta tragiska öde var något som band kompisarna till varandra. Deras bakgrund var liknande. När de nu träffas för har de hunnit bli 20 år. Ismael och Bartek hade under tonåren problem med skolan. De hoppade av skolan. För om man i deras ”Plattenbau” inte går i skolan, hamnar väldigt många i fängelse. För om man inte kan glänsa i skolan kan man göra det genom att vara kriminell. Ekrem och Kwame kunde hålla sig undan livet på gatan och fokusera på sin väg utifrån blocken. Blocken är slang för område de bor i. De lever livet i det grå betongområdet: ”Berlin Plattenbau.” Kompisarna träffades på Kafé Istanbul för att reflektera över gamla tider. Kwame inledde samtalet med kommentaren:
- Fan Bartek och Ismael är ni ute ifrån fängelset det händer inte ofta!
De ignorerade hans kommentar eftersom de vet att den inte var elakt menad. Har man inte hopp om framtiden är det viktigt att ingen trampar på ens självförtroende. Diskussionen varade fram till kvällen. Ekrem och Kwame följde inte med till discot för att fortsätta träffen. Det kunde de inte göra eftersom dem skulle förbereda säg till inträdesprovet till: Humboldt Universitetet. Om de klarade testet skulle deras resa börja mot ett bättre liv i augusti. På morgonen tre veckor senare tog de tillsammans bussen in till Berlin centrum. De satte i salen i universitet och väntade på att testet skulle börja. De kände hur de andra studenterna tittade på dem. De kunde se hur de tänkte: vad gör två blattar här, ska de inte vara ute och sno bilar?
De var fokuserade på testet och brydde sig inte om de andra studenterna. Testet var ganska svårt, så både Ekrem och Kwame var osäkra om dem skulle klara det. Ungefär två veckor senare fick de resultatet skickad med posten. Båda var väldigt nervösa. Deras mammor hoppades att deras barn skulle klara det, så de kunde lämna detta smutsiga område. Mammorna vet om dem inte klarar det: leder vägen till kriminalitet eller långtidsarbetslöshet. Därför var spänningen väldigt stort när brevet skulle öppnas. Brevet var försedd med ett fint frimärke från universitet. Innan de öppnade begav sig båda till sina fönstret och tittade ut över betongen som de levde i. Skulle resa från betongen börja eller skulle nyckeln till den magiska dörren förbli låst. De öppnade brevet och ögonen gick direkt ner dit där resultatet stod skrivet. När kompisarna precis skulle titta på resultatet kommer Bartek instormande i lägenheten. Han var väldigt upprörd och de misstänker starkt att han snart kommer att berätta en tråkig nyhet. Bartek jagar efter andan och slänger sedan ut sig:
- Ismael var ute igår och ni vet ryssarna som han har bråkat knivhögg honom!
Kompisarna var chockade och visste inte var de skulle göra. Brevet med resultat ifrån universitet slängdes på bordet. Nu skulle man samla alla sina kompisar för att komma fram till hur man kunde hämnas. En av deras vänner skickades till sjukhuset för att hålla dem underrättade om Ismaels tillstånd. Bråket mellan Ismael och ryssarna handlade om vem som skulle dominera knarkhandeln. Om Kwame och Ekrem inte hade förberett sig inför provet visste de att de lika bra hade kunnat ligga på sjukhuset. Dagen blir till natt och stämningen är väldigt spänd. Ekrems mobiltelefon ringer. Det är deras kompis som ringer. Han hade varit hela dagen på sjukhuset. De andra som satt i rummet bara väntade på hur han skulle reagera. När det rann en tår ned för Ekrems kind visste kompisarna att han inte hade fått en god nyhet. Han samlade sig och vände sig mot gruppen och sade:
– Ismael avled för en timme sedan. Läkarna kunde inte stoppa den inre blödningen.
I hela sitt liv hade de lärt sig att man inte får visa sina känslor. För om man gör det kommer ens liv att bli tufft. Men i denna sorgliga stund kunde man inte hålla imagen uppe. Tårarna kom och några skrev av sorg. De kunde inte förstå att deras kompis har lämnat dem för all evighet. Ett liv kan få så många olika vändningar att man bara kan hoppas att Gud leder en rätt. Allas liv hade idag fått en tragisk vändning. De visste att detta livet tidigare eller senare skull leda till ett tragisk slut. Döden var något som man hade i baktankarna, när man lämnade sitt hem. Alla som var närvarande hade känt Ismael nästan hela sitt liv. De tänkte på hur duktig i skolan han var och om hans planer att bli fotbollsproffs i Hertha BSC. Dessa planer blev det inget av när hans föräldrar förlorade sina arbeten. Skilsmässan var ytters smärtsam för Ismael och hans syskon. Pappan lämnande dem för all framtid och reste tillbaka till sitt hemland. Mamman blev aldrig den gamla igen. Hennes livsvilja hade brutits och hon var fylld med sorg inombords. Deras barn kunde se hur deras mamma förvandlades till en alkoholist. Om barnen brydde hon sig inte heller längre och detta var ett sort misstag. Innan skilsmässan var barnen duktiga i skolan och man drömde om ett bättre liv. Dessa önskningar försvann ju mer mamman drack. Ismael var äldst i familjen och detta gjorde att han var tvungen att ta hand om sina 2 syskon. Han hann inte med att sköta skolan och så småningom hoppade han av. I hans område ledde avhoppet till att man fastnade i kriminalitet. Han började langa knark. Detta gjorde han inte bara för att visa att han är en gangster; utan även för att få pengar till mat och kläder. Pengarna som familjen fick ifrån socialen använde mamman till köpa sprit och gå och festa. Eftersom knarket var en väg till snabba pengar var det många olika grupper som kämpade om kontrollen av knarkmarknaden. För 10 år sedan hade man aldrig kunnat lyckas sälja droger till någon. Då var människor stolta och man ville inte förstöra sin hälsa, eftersom man hade ett arbete att gå till. Fabriken gav människor oavsett bakgrund värdighet. När fabriken lades ned ändrades detta radikalt. Många började knarka och offren för deras drogvanor var deras barn. Den generationen växte helt plötsligt upp i en helt annan tillvaro. Drogerna splittrade familjerna och barnen upphörde att vara barn. När man måste tänka på att säkra sin överlevnad, tänker man inte på att leka och spela spel. Glädjen försvann och man föddes med ett inneboende hat mot allt. Detta är bakgrunden till varför Ismael, bestämde sig för att börja langa. När människor läser i tidningarna får man inte reda på bakgrunden till varför unga människor fastnar i kriminaliteten. När Ekrem tänkte över detta kunde han lättare förstå hur ett liv kunde gå så fel. Kompisarna krävde att man skulle hämnas hans död. Många undrar säkert varför man inte kontaktade polisen för att hitta hans mördare. I detta område fungerar det inte på sättet. Polisen vågar inte komma ut till betongen på kvällen. När man så sällan har kontakt med polisen är det svårt att ha förtroende för något, som inte skyddar en mot våld och kriminalitet. Därför tar man rättvisan i sina egna händer. Det är en ond cirkel om någon dödar någon av oss måste vi döda någon av dem. Denna gyllene regel följer även de som inte aktivt är med i något gäng. Det är en umgänges kod som alla följer. Även om Ekrem och Kwame ville bryta med den, var det ju ändå deras bästa kompis som brutalt hade dödats. Man kom fram till att ledaren för ryssarna – Ivan skulle vara offert för deras hämnd. När planen var färdig gick Kwame och Ekrem hem till sig. När de kom hem tittade de igenom gamla fotoalbum och tänkte trots alla tråkiga omständigheter hade man ändå haft det trevligt. Mentaliteten om att man inte var rädd för att dö, var bara bullshit, nu när en kompis skulle begravas sex meter under marken. Andra ungdomar lyssnar på rap för att kunna leva ut en tonårskris. Men ungdomar ifrån betongen lyssnar på rap, eftersom det är det enda som beskriver deras hårda verklighet. I sitt rum satte Ekrem på en lugn soulskiva, för att kunna fly den gråa verkligheten i några minuter. Nästa morgon vaknade han med en konstig känsla i magen. Känslan berodde på att han visste att något skulle hända idag. Undertiden förberedde hans mamma frukost och frågade honom:
- Ekrem även om Ismaels död är sorgligt, tänkt på att du har framtiden framför dig, gör inget dumt för guds skuld!
Ekrem svarade:
– Mamma du kan inte förstå gatans regler. Vi lever i Tyskland, men i vårt område härskar våra egna lagar!
Han insåg att trots allt hade blivit präglad av det tuffa livet, i den gråa betongen. Han begav sig ifrån sitt hem för att träffa kompisarna på Kafé Istanbul. Där träffades de för några veckor sedan för att diskutera. Nu träffas man där igen, men inte för att diskutera om livet. Nu skulle man fila på planen som skulle leda till att Ivan skulle mista livet. De visste att han tränade på gym sent på kvällen Planen var att när han lämnande gymmet, skulle man springa fram och hugga honom. Dagen blev till natt oerhört snabbt denna ödesdigra dag. Klockan var 20.00 och som väntade lämnade Ivan gymmet vid denna tid. Man hade huvor på sig och sprang fram och högg honom flera gånger. Allting gick som man hade planerat. Han höggs och man kunde fly. Ekrem och två andra utförde dådet. Även Kwame kände sorg över att Ismael hade dött. Men han var tveksam om mer våld skulle leda till något. Några dagar kunde man läsa i tidningen att en ung man hade mördats utanför ett gym. Polisen var bestämd att man skulle lösa detta mord. Varför man ville lösa det här var eftersom trycket ifrån samhälle hade blivit stort. All media uppmärksamhet hade ökat trycket på polisen. När de kom och undersökte mordplatsen hittade dem ett fotografi. På detta fotografi var det en bild på en lycklig familj. Polisen frågade folk i området om det var någon som kände igen personerna på bilden. En person stannade upp och tittade noggrant på bilden. Det var den förra fabrikschefen som kände igen Ekrems fader. Polisen fick på kort tid reda på adressen till hans familj. Vid middagen ringde det på dörren och Ekrems mamma gick till dörren för att öppna. Hon trodde att hon såg fel. Utanför hennes dörr var män i gröna uniformer. Hon öppnade och dem stormade in för att arrestera Ekrem. De gick in och förde bort honom i handkällor. På polisstationen berättade han hela historien och om motivet till dödandet av Ivan. Polisen var chockerad över det som hade hänt. De kunde inte tro att sådana brutala mord kunde hända i Tyskland. Så reagerar man om man låter vissa områden förfalla och utveckla sina egna lagar. Förhöret gick snabbt och Ekrem fick reda på dagen då han skulle vara i rättegången. Eftersom han inte ensamt hade utfört mordet, skulle alla straffas som hade varit delaktiga. Den 23 januari infann sig alla i rättegången för att vänta på sitt straff. Åklagaren vill att ungdomarna skulle dömas till hårda straff. Domarna tog djupt intryck av åklagarens presentation av fallet. Ekrem och hans kompisar advokat var ytters likgiltig. Efter några dagar skulle rätten meddela vilket straff det skulle bli. Tidigt på morgonen, den 27 januari hade domaren bestämt sig. Ekrem och Kwames mammor satt nervöst och väntade. De visste att domarens beslut skulle avgöra deras barn framtid. Ekrems satt och tittade ner när domaren kom in i salen. Domaren sade:
– Efter ett tag av reflektion har jag kommit fram till ett beslut. Ekrem och de männen som utförde dådet döms till 5 år fängelse, utan chans att bli benådad. De andra som inte utförde dådet döms till tjugofem timmars samhällstjänst.
Nerför Ekrems mamma ansikte rann det tårar. För hon insåg nu att hans framtid var slagen i bitar. Hon funderade över vad hon hade gjort fel. Skulle hon ha uppfostrad honom hårdare eller skulle hon har skickat honom till Turkiet. I denna tragiska stund hade hon inget svar på sina egna funderingar. Det enda hon hade var sorg. Kwames mamma blev lättad och hoppades att han nu helt och hållet skulle bryta med sina våldsamma kompisar. Efter rättegången begav de sig hem till sina lägenheter. Ekrems mamma gick fram till bordet för att titta på resultatet ifrån universitets inträdesprov. Hennes sorg blev änne större när hon såg att han hade klarat det. Hon reflekterade betydligt djupare än förut, om varför Ekrem blev så här. Hon hittades svaret i nedläggningen av fabriken. Ekrem hade aldrig hämtat sig ifrån att pappan lämnade dem. Även om han på ytan var tuff så var han på insidan fortfarande en liten pojke som längtade efter sin pappa. Men över denna funna insikt hade hon inte mycket nytta av. Hon var tvungen att leva vidare och se till att Ekrems syskon inte fick samma öde!

Greger















Skriven av: Greger

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren