Publicerat
Kategori: Novell

FÄRJAN

FÄRJAN Novell av Ulla-Britt Sihlberg Säwström 2003-04
Första kapitlet.
Soldäcket sjuder av människor som sitter med ansiktena vända mot solen, det är en av de bästa dagarna hittills sedan färjan avgick från Newcastle för några dagar sedan. Jag tror att jag ska beställa en drink innan maten säger Maria till sin mamma, drink säger mamman och ser förebrående ut, ja men man kallar alla drycker för drinkar även den utan alkohol, jag hade tänkt en coca-cola med is; vill du och pappa också ha något? Pappa har slumrat han behöver all vila han kan få, men ok jag kan få ett glas isvatten bara svarar mamman.
Maria ropar på en kypare och beställer.
Maria sitter och tänker tillbaka på veckan i England; synd att det var ett så tråkigt ställe, inga roliga disco eller något kul för ungdomar, rekreationshotell för hjärtopererade, så vad kan man vänta sig. Pappa blev i alla fall nöjd, och mamma trivdes också bra. Det ska bli skönt att komma hem igen. Nu hörs en röst i högtalaren ' Middagen är serverad' välkomna till matsalarna.
Maria rycks tillbaka till nuet och känner en liten förhoppning om att det kan bli kul på dansen i kväll. Hon går med sina föräldrar till deras reserverade bord i matsalen. Hon hejar på några nyförvärvade vänner.
Maria känner en viss förväntan inför kvällen .
Hon ser att det har förberett för uppträdande på scenen, och hör hur de skramlar med flaskor och glas i baren strax intill.
Nu är de flesta gästerna färdiga med middagen och kaffet har kommit in.
En orkester börjar spela och en artist kommer in för att sjunga.
Hon känner sig lite spänd och frustrerad över att sitta kvar vid bordet, då ser hon några av sina vänner komma över golvet mot henne. Hej kommer du med till discot , det är full fart där nu. Hon sneglar på sin mamma som säger; javisst Maria gå du, men du är tillbaka i hytten senast kl.01.00. Hon känner sig som en liten 5-åring, men skakar av sig känslan och säger ok mamma hej då, hoppas att ni får det trevligt här i kväll.

Kapitel 2.
Hur gammal är du lilla Maria frågar Oscar lite spydigt. Sluta säger Malin, det är väl gulligt med en beskyddande mamma. Man kan ju inte veta vad som kan hända ombord på en båt om natten. Sluta båda två säger Maria, hon har blivit så hispig sedan pappa fick hjärtinfarkt, jätterädd för allting. Jag måste ta hänsyn till det som har hänt, men i kväll ska vi släppa loss eller hur!!!
Dom kommer till discot och hittar Anders, Kalle och Stina.
Gud vilken hög musik; säger Maria jag skulle behöva öronproppar, vi kan ju inte prata härinne. Prata säger Oscar, vi ska väl inte prata vi ska ju dansa och 'dricka'. Jag har haft öroninflammation och äter penicillin säger Stina. Tråkmåns säter Kalle, du kan ju gå till Marias föräldrar och sätta dig. Gud vad ni är taskiga säger Malin, skulle vi försöka vara lite trevliga mot varandra nu? Annars kan vi lika gärna gå åt skilda håll. Sluta ! säger Maria och hon hinner inte avsluta sin mening för där står en kille och frågar om hon vill dansa med honom.
Maria tittar in i ett par sammetsbruna ögon och ler och säger ja. Jag heter Rick säger han och han bryter på svenska . Är du här med dina vänner? Nej jag åker med mina föräldrar , vi har varit en vecka i England och är på väg hem till Göteborg. Jag heter Maria föresten. Maria säger Rick och tittar henne i ögonen, vackert namn. Jag är på väg till Göteborg på ett affärsuppdrag. Vi kanske kan ses innan jag åker tillbaka, jag bor i London.
Maria känner en ilning genom kroppen, hon tycker att Rick är en väldigt vacker man. Äntligen händer något roligt på den här resan tänker hon.
Rick för henne tillbaka till hennes vänner och säger tack för dansen. Sylvia tänker föreslå honom att stanna kvar, men hejdar sig när hon ser uttrycket i Anders ansikte. Han ser besviken ut på något sätt. Hon säger tack till Rick och han går.
Känner du honom frågar Malin? Vilken snygging. Nej, jag har aldrig sett honom förut svarar Maria. Duger det att dansa med mig efter denna erfarenhet frågar Anders. Var inte dum säger Maria det är klart att jag vill dansa med dig snygging.
Dom fortsätter att roa sig kvällen lång, klockan går fort och snart närmar den sig 00.00. Nu ser Maria Rick komma gående emot dem igen. Får jag bjuda dig på en drink frågar han, vi kan väl gå fram till baren. Nej tack säger hon, jag ska faktiskt gå tillbaka till hytten strax, jag börjar blir trött i öronen och ögonen svider av all röken. Så synd säger Rick, men det blir ju fler kvällar här ombord.
God natt säger han och går. Det hugger till i magen på Maria, gud vad tråkig jag är tänker hon, en drink och en månskenspromenad, kanske en kyss på däck. Vad tänker du på frågar Anders och tar henne i armen. Maria rycker till, nej ingenting säger hon jag är bara trött. Jag kan följa dej till hytten säger han. Nej stanna kvar här du, jag går själv. Hon säger hej då till sina vänner och går till hytten.

Kapitel 3.
Frukost säger mamman , du måste gå upp nu. Ja, jag kommer du och pappa kan gå så länge.
Sylvia duschar och tänker på Rick, han såg inte ut som en engelsman, snarare som en spanjor. Hon torkar det långa ljusa håret och tar på sig en kort kjol och en topp och sandaler. Hon hittar föräldrarnas bord och slår sig ner. Hon spanar efter Rick, men ser honom ingenstans. Efter avslutad frukost samlas vännerna vid poolen. Det är ännu en stråande dag, dom badar och solar och njuter av resan. Var har du din beundrare i dag frågar Anders. Han syns ju aldrig till på dagarna, det är nog en skum typ. Ja, du ska nog akta dig för honom säger Oscar. Ni är ju värre än min mamma säger Maria. Jag bryr mig inte.
Anders tittar på henne, men hon märker det inte.
Meddelande till alla passagerare hörs det i högtalarna: På grund av ett litet maskinfel så nödgas vi gå in i hamn i Danmark för att få detta undersökt. Det kommer förmodligen inte att försena resan med mera än en halv dag.
Sylvia och hennes vänner lyssnar uppmärksamt och sedan tycker dom att det var ett positivt meddelande, då kan vi gå iland och shoppa i Fredrikshamn. Kapten fortsätter: vi kommer att ligga i torrdocka och det innebär att ingen kommer att få gå iland. Slut meddelandet.
Trist säger Malin. Då hörs ett nytt meddelande att det blir en hemlig gäst vid supén i kväll. Det kanske är Rick säger Oscar. Nej sluta nu och tjata om Rick säger Maria och gör sig klar för att gå till sin hytt.
Hennes mamma och pappa är i hytten. Var har du varit hela dagen frågar mamman, varför kom du inte till lunchen, du gör mig gråhårig med ditt sätt att leva. Har du bara druckit coca-cola hela dagen? Du kunde ju höra av dig i alla fall, du vet ju hur orolig jag blir, jag tänkte faktiskt efterlysa dig via högtalarna. Var har du hållit hus? Men snälla mamma jag är faktiskt snart 17 år, ingen barnunge som du tycks tro. Jag har varit vid polen med mina kompisar, vi har haft jättekul, och jag har ätit lunch där. Du måste kunna låta mig ha lite kul här på båten när jag äntligen har hittat jämnåriga. Jag hade inte så trevligt i England. Är det tacken för att jag bjuder dig på en så här fantastisk resa. Du blir ju aldrig nöjd.
Jag är tacksam för att jag fick följa med på resan, men du vet ju också att det inte var ett höjdarställe för ungdomar där vi var. Mamma var inte sur nu, jag är ju här nu, och inget har hänt. Mamman resignerar och säger att hon ska göra sig klar för supén. Sitter du hos oss i kväll frågar hon. Maria ser på sin mamma och känner plötsligt synd om henne. Ja, jag sitter hos er.

Kapitel 4.
Det blev en trevlig kväll. Maria och hennes vänner tog med sina föräldrar och de satte ihop flera bord till ett långbord, det blev riktigt festligt, Marias mamma blev uppbjuden till dans flera gånger och hon släppte på sina hårda levnadsregler och blev riktigt uppsluppen för en stund. Hennes pappa dansade inte, men verkade trivas riktigt bra i de andras sällskap.
Tiden rusade iväg och snart var det dags att bryta upp för kvällen. Maria går tillsammans med sina föräldrar till hytterna, hon säger tack för en jättetrevlig kväll och går in till sin hytt. Hon lägger sig men kan inte sova, hon undrar lite över varför Rick inte syns till. Hon vrider och vänder sig, men kan inte somna. Om jag ändå hade haft min bok här tänker hon, men den är kvar i bilen. Hon bestämmer sig för att gå ner till bildäck och hämta sin bok.
Det är lite skumt på båten nu, men ändå fullt möjligt att hitta fram överallt.
Hon märker att det har mulnat på himlen, det blir kanske regn i morgon, synd, då blir det inte något solande och badande vid polen tänker hon. Hon går ner för trapporna till bildäck, det luktar olja och avgaser därnere. Hon hittar deras bil och låser upp för att gå in och hämta sin bok, då hör hon ett ljud som får henne att lyssna, det låter som röster. Hon står stilla och lyssnar och tittar sig omkring
Då ser hon något en bit bort, det är lite skumt, så hon får anstränga sig för att se, nu ser hon att det är
Rick som står vid en bil tillsammans med en tjej. De börjar gå emot Maria, hon böjer sig ner för att inte synas. När dom går förbi hör hon att de pratar ett språk som hon inte förstår. Flickan gråter, och Rick knuffar henne framför sig på ett bryskt sätt. De försvinner bort och Maria känner sig helt matt.
Hon tar boken och skyndar sig tillbaka upp till sin hytt.

Kapitel 5.
Vem är Rick och vad håller han på med tänker hon. Nyfikenheten har väckts och hon bestämmer sig för att åter lämna sin hytt och se sig omkring lite. Det är långt över midnatt, hon går upp till promenaddäck och sätter sig i en av solstolarna. En ny dag börjar gry, horisonten färgas röd. Hon sitter och drömmer sig bort i den förtrollande gryningstimman, då hon återigen hör viskande upprörda röster. Rick igen med samma flicka, nu ser Maria att hon är gravid i slutskedet. Rick föser henne ovarsamt framför sig vid trappan och de försvinner bort. Hon skönjer en skugga längre bort som om någon smyger efter paret. Nej det är nog bara inbillning tänker hon.

Alla passagerare är samlade i frukostmatsalen, kaptens röst hörs i högtalarna om att de i eftermiddag går in i Fredrikshamns hamn och att de ligger där över natten.
Rick sitter några bord bort och är fullt upptagen med att äta och läsa en tidning, Maria tittar på honom, och som om han kände hennes blickar så tittar han upp och vinkar åt henne, återvänder sedan till att läsa. Hon kan inte låta bli att känna ett stygn av besvikelse av varför han inte visar mera intresse av henne.
Hon ser att han reser sig och går. Hon avslutar snabbt sin måltid och ursäktar sig till sina föräldrar att hon måste till butiken och köpa 'något' som brådskar.
Mamman tittar på henne med en min som säger ja, jag förstår vad du menar.
Maria har bråttom att hinna ikapp Rick, hon vill veta vilken hytt han har.
Hon ser honom i en korridor och smyger efter. Hon ser honom låsa upp en hytt och gå in. Hon smyger fram till dörren och lyssnar vid dörren, hör den unga flickan prata därinne, hon verkar ha smärtor hon klagar mera och mera högljutt. Hon hör Ricks vresiga röst, och så hör hon att någon är på väg mot dörren, hon hinner precis gömma sig bakom en tvättkorg , då dörren öppnas och en flicka kommer ut, en annan ung flicka som halvspringer neråt korridoren. Maria stannar kvar vid sitt gömställe och strax kommer flickan tillbaka med en kvinna som bär på en läkarväska.
Maria förstår att det är dags för förlossningen. Hon står kvar en stund och lyssnar, allt är tyst därinne nu, hon går därifrån och märker återigen att någon försvinner bakom en krök som en skugga. Jag börjar visst bli riktigt hispig tänker hon och går ner till inomhuspolen för att träffa sina vänner. Morgonen som började så vackert går nu över gick till moln och regn.
Dagen segar sig fram för Maria hon återvänder hela tiden i tankarna till Rick och hans unga flickor i hytten, dom kan inte vara äldre än jag, vad har dom för anknytning till varandra frågor som hela tiden går runt i huvudet.
Hon är rastlös och bestämmer sig för att ännu en gång gå ner till Ricks hytt och kolla läget. Hon säger inget till sina vänner utan smyger bara iväg.
På nytt står hon framför dörren och lyssnar, Det hörs ett svagt mummel och nu hörs även gråt från ett spädbarn. Förlossningen är alltså över. Rösten från Rick blir starkare han är på väg mot dörren. Maria rusar därifrån, och återvänder till sina vänner.
Var har du varit? Undrar Malin och de andra, du bara försvann utan vidare.
Jag har varit nere på bildäck för att hämta en bok, tänkte ligga och läsa lite, men jag hittade den inte. De tittar lite underligt på henne.
Anders som är en tyst person fattar mod till sig och börjar prata med Maria, hon känner hur det pirrar i kroppen när hon möter hand ögon. Han frågar med lite ironi i rösten om hon saknar Rick , han med den farliga blicken. Hon avfärdar detta och säger att hon är helt nöjd med att titta in i Anders havsblå ögon. Hon ser att han rodnar , och känner plötsligt en ingivelse att böja sig fram och kyssa honom på munnen. Hon tvekar och sedan är det för sent. Konstigt att jag inte har upptäckt honom tidigare, vilken jättegullig kille. Bor du i Göteborg frågar hon plötsligt. Nej inte precis några mil därifrån, men jag läser på Chalmers i Göteborg. Varför undrar du. Nja, jag tänkte att det skulle ju vara roligt att träffas igen, och det verkar som vi alla bor inom några mils avstånd från varandra.
Nej hör ni säger Stina, nu är det dags att röra på benen, supé och dans igen.
Vi ses i matsalen. Alla går till sina hytter, Anders dröjer kvar lite och går sedan tillsammans med Maria till hennes hytt. Vilken artig kille säger hon och räcker fram sin hand för en kyss på skoj. Han kysser handen och säger hejdå vi ses.

Kapitel 6.

Kaptenen meddelar att skadan inte var allvarlig och att de beräknar att avgå på morgonen ca kl. 06.00.
Maria dansar hela kvällen med Anders, dom har bara ögon för varandra. Malin retas lite och undrar om Anders får duga nu när Rick har försvunnit. Nej, men Malin säger Anders och tittar trånande på henne det är ju Maria som är mitt plåster efter att du gjorde slut med mig. Alla skrattar åt hans skämt och det är en härlig stämning mellan dem.
Kvällen går fort och snart är det dags att åter säga god natt. Anders följer med Maria till hennes hytt, i hytten sitter mamman och läser. Hej mamma, varför sitter du i min hytt? Jo pappa snarkar få förfärligt av medicinen han tar så jag orkade inte höra på honom utan gick in hit för att läsa en stund. Men jag går väl in till mig nu . Hon hälsar på Anders och säger att det var ju snällt att han följde Maria till hytten men att det var nog bra om han gick nu för det är sent.
Han säger god natt och går. Maria ser sur ut och tänker börja skälla på sin mamma, men resignerar och säger god natt ,hoppas att du får sova. Hon kramar sin mamma och sätter sig sedan på sin säng och funderar över kvällen.
I kväll kan jag absolut inte somna, jag kan lika gärna gå ut en promenad som att ligga här och vrida mig. Mamma kommer väl inte tillbaka in hit igen bara. Hon går ut och upp på promenaddäck, det har klarnat och är en ljummen natt med en fullmåne som lyser stor och gul. Hon sätter sig på en bänk och tittar upp på stjärnorna, känner hur liten hon är i detta stora universum. Klockan närmar sig 01.00 och det är ännu mörkt, hon går fram till relingen och lutar sig fram och tittar ner, färjan har lämnat torrdockan och ligger i fritt vatten igen. Hon tittar ner och fattar först inte vad det är hon ser, hon anstränger sig och då, plötsligt känns det som om benen ska vika sig, hon blir alldeles yr, hon ser en korg vid färjans sida, en korg med en baby i. Nej det kan inte vara sant, jag måste se fel .
Då ser hon att det rör sig i korgen och visst nu ser hon tydligt att det är en liten baby insvept i en filt.
Hjälp skriker hon rakt ut i luften, finns det någon här som kan hjälpa till, hon känner att någon griper tag om hennes axlar bakifrån, hon skriker till och vänder sig om. Anders?? Vad du skrämde mig, vad gör du här ute mitt i natten? Ja det kan jag ju fråga dig också svarar han, varför skriker du på hjälp, vad har hänt?
Hon drar resolut fram honom till relingen och uppmanar honom att titta ner .
Han vänder sig mot henne vit i ansiktet ; en korg med en baby?? Vi måste hämta hjälp ! De springer tillsammans iväg och ropar ;finns det någon här; Anders stannar och säger ;jag hoppar i. Du tokig säger Sylvia; korgen kan kantra av svallvågorna och babyn kan drunkna, vi hittar den aldrig om den sjunker;. Du har rätt säger han. Men var är alla besättningsmän, vi kollar på kommandobryggan. De springer runt och ropar det går inte att få kontakt med någon. Dörrar är låsta, ingen hör deras rop på hjälp.
Det hörs ett lågt mullrande från motorerna, de ska snart avgå igen. Det måste ju finnas några som arbetar, men var är dom?.
Maria känner hur paniken börjar komma smygande, en tanke slår henne Ricks flicka som födde barn i går, kan det vara den babyn som de vill göra sig av med.
Jag måste till ett speciellt ställe, du kan väl söka vidare efter hjälp, hon vet inte hur hon ska förklara att hon har spionerat på Rick. Jag vet vart du har tänkt dig, till Ricks hytt eller hur? Hon tittar storögt på honom, hur kan du veta…
Jag måste erkänna att jag var svartsjuk på Rick, och jag följde efter dig på dina promenader, jag trodde att du hade stämt möte med honom . Jag förstod snart att så inte var fallet, men jag kunde inte med att berätta om det . Ok säger hon, det förklarar varför jag tyckte mig se någon, det var alltså du. Men nog om det, kom så skyndar vi oss dit. De kommer fram till hytten som visar sig vara tom. Vi kanske kan försöka komma ner till däcket där dom har satt ut korgen .Dom är på bildäck då dom får syn på en vakt. De rusar fram till honom och försöker så lugnt som möjligt att förklara vad som har hänt. Han ringer några samtal och snart sjuder det av personal runt om dem. Dörren som går till rummet som används till att sätta ut babyn från är trasig, låset har saboterats så det går inte att ta sig in.
Vi måste upp till livbåtarna det är enda chansen att hissa ner en för att rädda babyn. Maria rusar efter och propsar på att få följa med ner i båten. Väl nere så lyfter hon försiktigt upp korgen med den lilla nyfödda babyn i. Äntligen kan hon dra en lättnadens suck. När de kommer upp så finns där sjukhuspersonal som tar hand om babyn och för den till sjuksalen. Anders kommer fram till henne och säger att hon är en hjältinna. Hon tittar på honom och plötsligt blir han suddig, knäna viker sig och hon svimmar av. Det beordras fram en bår och så för dom även Maria till sjukrummet. Hon får något lugnande och får stanna kvar i sjukrummet.

KAPITEL 7.

Marie har somnat. Rick smyger in i sjukrummet han har ett brev med sig som han lägger på bordet. Han böjer sig över Maria och sätter en tape över hennes mun, han binder ihop hennes fötter och händer, lyfter upp henne och avlägsnar sig från rummet.
Maria börjar vakna till, hon förstår först inte vad som har hänt, hon försöker röra på sig, men det går inte, hon försöker ropa, men det går inte, paniken flödar i hennes kropp, hon ser sig omkring, och upptäcker då Rick och två flickor som sitter på en koj.
Rick böjer sig över henne och säger att han ska ta bort tapen om hon lovar att inte skrika. Hon nickar jakande, och han drar bort tapen, hon rycker till av smärtan, men är tyst. Du har lagt dig i något som du inte hade med att göra säger han, jag är därför tvungen att agera som jag har gjort mot dig, du är min gisslan, och jag släpper dig inte förrän jag är i säkerhet i Sverige. Jag har lämnat ett brev till kaptenen och jag hoppas för din skull att han respekterar det som jag begär, alltså fri lejd härifrån utan att någon lägger sig i.
Maria har tårar i ögonen när hon frågar med panik i rösten ;vad händer mig
om det inte blir som du begärt?. Du går samma väg som babyn, fast med en annan utgång. Hon tänker på att hon tyckte att han var så snygg och charmig och hur fel hon hade, han är ett odjur, flickorna som han har i hytten handlar säkert om 'vit slavhandel'.
I sjukrummet har man upptäckt att Maria är borta och kaptenen har fått brevet. Kaptenen har samlat sina närmaste män för att ha ett möte om läget.
Han börjar med att läsa brevet högt och det lyder: Jag kräver att ni inte kontaktar polis eller försöker att gripa mig. Jag har tagit Maria som gisslan och det är upp till er om hon får behålla sitt liv. Detta är inte tomt hot. Min begäran är att jag går fri med två av mina medpassagerare (flickor), samt att det ska stå en fulltankad bil vid kajen. Ock som sagt inga poliser .Ni har hennes liv i era händer.
Kapten ser bekymrad ut men förstår att detta är allvar. Han måste ändå prata med de inblandade från räddningen. Han går till Sylvias föräldrars hytt för att meddela dem det som har hänt, med tanke på att pappan är svag efter hjärtoperationen så ber han att få prata med mamman i enrum. Hon som annars är så dominant och självsäker blir helt hysterisk, men tar sig samman och säger att hon ska meddela sin make så försiktigt som möjligt. Hon vill ändå prompt att kapten ska kontakta polisen. Han säger att han tänker göra det, men att de måste vidta alla försiktighetsåtgärder så att det inte händer Maria något.

Kapitel 8
En av flickorna tar fram mat och erbjuder Sylvia att äta. Sylvia har befriats från handfängslet för en stund. Sylvia ser att flickan som födde barnet ser väldigt ledsen ut, men hon får inte en chans att prata med någon av dem. Hon anar att detta handlar om vit slavhandel, och får rysningar när hon tänker på vad dessa flickor ska gå igenom.

Kapten ringer polisstationen i Göteborg och förklarar vad som har hänt, dom lovar att vara diskreta och säger att han gjorde rätt som ringde. Dom har kontakt med interpool om denna handel över gränserna och bara väntar på att lägga vantarna på de svinen som han uttrycker sig.


Färjan har lagt till i Göteborg Sylvias föräldrar dröjer sig kvar en stund, hennes make sitter i rullstol, han är svårt chockad och ska till sjukhuset omedelbart. Anders kommer fram till dem och ber att få hålla kontakten med dem så att han får veta hur det går. Han hjälper till att köra av pappan och nu har alla passagerare lämnat färjan. Då kommer Rick med sitt lilla 'harem' han går bredvid Maria med pistolen riktad mot hennes tinning.
En flicka går framför och en bakom dem, alldeles tätt ihop.
Ingen gör något för att störa dem och väl i land beger dom sig till bilen som är parkerad för deras räkning.
Maria har fått sömnmedel i sitt te innan de gick i land, hon börjar bli sömnig och sover snart i baksätet mellan de två andra flickorna. Innan hon är helt insomnad hör hon som i ett töcken hur Rick pratar i mobilen hon hör 2 timmar kvar, båten försenad, samma plats 'Villa Camilla ' Torpgatan…
Rick kör genom Göteborg mot Malmö. Det börjar mörkna och han kör förbi Ikea mot Lindome, strax innan Kungsbacka kör han in på en avfart. Han hittar ett avlägset bostadsområde där det står en del bilar parkerade. Nu beordrar han de två flickorna att gå ur bilen. Han går fram till en bil och bryter upp låset, han bär över Maria i den nya bilen, flickorna sätter sig och de kör vidare mot Malmö.

Kapitel 9
Maria vaknar och känner sig stel i kroppen, hon ser de två flickorna, Ricks nacke och minns. Hon är befriad från munkaveln och frågar tyst; vad är det som händer? När ska du släppa av mig?. Rick svarar inte men kör in på en parkeringsficka. Han öppnar dörren till baksätet och utan svar sätter han bara på en tape för munnen på Maria. Hennes ögon speglar stor skräck.
Rick kör vidare och närmar sig Malmö. Han pratar på nytt i mobilen och bekräftar sin ankomst om 5 minuter.


En herrgårdsliknande fastighet med mycket träd omkring en skymd infart.
Här kör Rick in och parkerar bilen.
En man kommer ut och Rick går ut och pratar med honom. Det har hänt en incident som jag inte vet hur vi
ska lösa. Han redogör kort för det som hänt på båten. Mannen blir mycket upprörd och beordrar honom att ta in flickorna och Maria i huset.

Maria har fortfarande benen bundna så Rick bär in henne.
Han placerar henne i en soffa och de andra flickorna blir förda in i ett annat rum.
Rick och Rolf går vidare till övervåningen där det utbryter en häftig diskussion.
Rolf anser att Rick har handlat helt idiotiskt och att allt kan gå åt helvete nu.
Din idiot säger han du skulle ju inte tagit med henne hit utan dumpat henne på vägen. >Hur har du tänkt dig att lösa detta. Rick säger: Du är lite trögtänkt har det inte fallit dig in hur mycket hon är värd . Rolf ser lite chockad ut men börjar sedan skratta och säger; du har visst ändå en del mellan öronen, en mycket smart idé. Men vi ligger ändå risigt till, du förstår väl att polisen och även interpool sätter in alla åtgärder nu för att spåra oss. Vi måste agera gå fort och jag tror att vi måste flytta härifrån snarast.



Kapitel 10

Sylvia blir förd till ett litet rum, hon blir befriad från hand och benfängsel och även tapen för munnen tas bort. Rick sätter sig hos henne på sängen och säger att hon har sig själv att skylla för att hon la näsan i blöt. Maria frågar vad han tänker göra med henne. Det märker du tids nog säger han, går ut och låser dörren. Maria sträcker på armar och ben, känner på handlederna som har djupa märken efter banden. Hon ser sig om i rummet, det finns ett litet fönster på ena väggen. Hon går fram och tittar ut, hon befinner sig på tredje våningen. Härifrån hoppar man ju inte. Hon lirkar upp fönstret och tittar ut, det syns inte till några människor utanför, hon kollar fönsterbläcket och tittar efter om det kan gå att ta sig till något annat ställe.
Hon känner sig desperat och tänker att hon måste prova att fly, hon har ju anat vad det rör sig om och kan räkna ut att hon ligger risigt till.
Hon tar sig försiktigt ut på fönsterbläcket , nu har hon nytta av sin bergbestigarkurs som hon gick förra året. Hon ser ett fönster en bit ifrån sig och tar sig dit. Det är mörkt därinne, fönstret står på glänt och hon lyckas ta sig in. Hon står stilla i halvmörkret, det silar in lite ljus från hallen utanför. Hon står en stund och låter ögonen vänja sig vid mörkret, går sedan tyst fram till dörren, tittar ut i hallen som ligger helt öde. Hon smyger fram till trappan, hon hör röster nerifrån. Hon tvekar vid trappan men börjar tyst smyga nerför densamma. Nu är hon på mitten av trappan och står stilla en stund och lyssnar efter varifrån rösterna kommer. Hon ser en halvöppen dörr, och därifrån hörs rösterna. Hon går vidare i trappan och ett av trappstegen knarrar till, hon tycker att det låter som ett pistolskott i tystnaden och stannar beredd på att hon är avslöjad, hennes hjärta bultar i kroppen, hon blir torr i munnen, men ingenting händer så hon går vidare och är nu nere på andra våningen. Nu hörs rösterna tydligt. Det är tre mansröster Ricks och Rolfs, och en till, samt en kvinnoröst. Hon hör att dom är upprörda och att dom inte är eniga om hur dom ska handla.
Hon bestämmer sig för att gå vidare till nästa trappa och precis när hon ska ta första steget hör hon hur en av männen går mot dörren och hon slinker in i ett angränsande rum och står alldeles tyst. Hon hör hur han går ner för trappan och hon står alldeles tyst. Nu är hon så rädd så det känns som hjärtat ska hoppa ur bröstet, hon mår illa och sväljer och sväljer så att hon inte ska kräkas och då avslöja sig själv. Hon ser sig om i rummet och ser att det är ett slags kontor, hon ser ett skrivbord med en dator , där finns telefon och hon känner en ilning av hopp, ska hon våga använda telefonen. Precis när hon tänker tanken så skär en telefonsignal genom rummet, hon hoppar högt av skräck och ser sig om efter ett gömställe. Men samtalet tas i ett annat rum och Maria drar en lättnadens suck.
Nu kan hon inte ta telefonen eftersom hon inte vet hur länge den är upptagen, och lyfter hon luren så hörs det antagligen och hon blir upptäckt.
Hon smyger fram till datorn, ska hon våga starta den, hon tvekar. Någon kan ju komma när som helst. Hon måste chansa. Hon går fram till dörren och kontrollerar att allt är ok. Hon sätter sig framför datorn och börjar skriva ett mail till sin kompis, precis när hon trycker på skicka så hör hon att någon är på väg upp för trappan. Hon trycker på skicka och stänger av datorn, det blir ett ljussken som hon tycker lyser som en blixt i rummet. Nu är det klippt tänker och sitter bara och väntar på att någon ska rusa in i rummet och avslöja henne.
Ingenting händer, hon kan ännu en gång dra en lättnadens suck.
Hon ser att det finns en till dörr i rummet och går fram till den och lyssnar, ingenting hörs, hon trycker ner handtaget och öppnar. Hon skymtar en stor säng och går in. Nu hörs rösterna tydligare, och hon hör fragment av ett samtal: men hur ska det gå till…. eter nej kloroform, fixa en spruta…bagaget på bilen… .Har kontakt med kaptenen, nej ingen risk han får provision… Gå upp med mat..
jag gör det, värmer en paj i mikron.
Maria hör inte hela meningarna, men hon kan nu räkna ut att det är henne dom pratar om och att hon ska sändas iväg. Hon känner sig på nytt yr och illamående.
Nu avslöjas snart att hon inte är kvar i rummet och dom kommer att leta efter henne. Hon måste snabbt komma på vad hon ska göra.
Hon tittar ut genom fönstret, andra våningen inte så högt, nu hör hon någon komma in i rummet bredvid, dörren mellan rummen står halvöppen.
Hon blir rädd, förvirrad var ska hon gömma sig??? Hon kryper under bäddmadrassen i den stora sängen, resåren under är mycket mjuk så hon sjunker ner, hon lägger sig platt på rygg och hoppas att ingen tittar in. Hon hör hur någon sätter på datorn och sedan kommer in i rummet som hon ligger. Stegen lämnar rummet.

Maria har knappast andats under denna stund. Hon kan inte lämna sitt gömställe eftersom någon sitter kvar i rummet bredvid.
Nu hörs det ett svärande utanför dörren och Rick springer förbi dörren och in till de andra männen. Hon hör tydligt hur han skriker att 'hon har rymt', men hon måste ju vara här i huset. Kom igen och leta. Hon hör nu hur de springer runt i huset, dörrar slår igen. Någon springer in i datorrummet , vidare in i sovrummet. Maria hör hur garderobsdörrar öppnas , någon kollar runt därinne, springer sedan ut igen, Maria hör hur de möts utanför och skriker; har du sett henne? Nej, jag är på väg upp till rummet igen där jag stängde in henne. Jäklar skriker han och öppnar fönstret och tittar ut. Nu springer han ner för trappan igen och möter Rolf där.
Hon har stuckit säger han, hon har tagit sig ut genom fönstret och stuckit. Rolf tittar på honom en blick full av hat. Nu har du ställt till det för oss din idiot. Vi kan inte bara låta henne sticka vi måste ut och leta säger Rick desperat. Jag tar bilen säger Rick och du och Yvonne får kolla runt ägorna.

Kapitel 11
Sylvia tar sig fram från sitt gömställe, hon har hört vad som sagts, eftersom de skrek så högt. Hon är ändå försiktig när hon går ut genom dörren ut till hallen.
Hon vet att dom är ute och letar efter henne, så nu kan hon ringa 112 och larma polisen. Hon lyfter luren, men det hörs ingen signal. Hon känner paniken stiga i kroppen, nej det kan inte vara sant telefonen fungerar inte. Då skriker någon i luren ; vem fan är det som bryter samtalet…Maria får panik, slänger ifrån sig luren. Hon hör hur killen i telefonen ropar ut till dom andra; avbryt letandet hon är här inne. Maria öppnar fönstret och tar sig ut, det är en balkong bredvid, hon lyckas ta sig dit och tittar över räcket, det är träd och tät vegetation därunder, hon hänger sig i händerna i räcket, släpper taget och landar i buskaget. Hon kvider till, hon fick en stukning i fotleden. Hon ligger alldeles stilla.
Hon kan inte ha hoppat det är för högt säger Rolf, uppifrån balkongen därifrån hon hade hoppat, men hur tog hon sig ut från tredje våningen ? Hon måste ha klättrat ut genom fönstret och tagit sig in i huset genom det andra fönstret. Rick får ge sig ut och leta och vi andra söker igenom huset igen. Maria försöker stå på foten, den smärtar, men hon måste försöka ta sig bort från huset. Hon kravlar sig ut ur buskaget och linkar fram bland träden. Det är mörkt, men månen ger lite sken så att hon kan ta sig fram. Hon ser bilarna parkerade en bit därifrån, en tanke flyger genom hennes huvud att försöka ta en bil. Hon skakar av sig tanken igen, det är för riskabelt. Hon ser nu vägen som bilarna kom ifrån och går vid sidan om för att inte synas. Hon kommer fram till själva infarten och det är bara landsväg åt båda hållen, inte ett hus syns till. Hon står rådvill om vart hon ska ta vägen.
Nu hör hon höga röster borta ifrån huset. Dom har förstått att hon tagit sig ut och är nu på väg att börja leta.

Kapitel 12
Ulrika sitter framför datorn och skriver, hon får upp en ruta att hon har fått meil. Hon går in och tittar och blir helt förskräckt när hon läser följande: HJÄLP polis till Malmö, Torpagången 2, Villa Camilla.
Maria. Ulrika fattar ingenting, hennes bror sitter i rummet och hon säger till honom att det är någon som skojar , så läser hon upp meilet för honom. Det låter inte som ett skämt säger han ; ring hennes mamma. Ulrika ringer till Marias mamma som blir helt tyst en stund. Tack säger hon jag ringer dig sedan.
Ulrika lägger på och tittar oförstående på sin bror. Du har nog rätt säger hon det är något skumt.

Mamman darrar när hon slår numret till polisen. Hon framför det som hon hört och ber dem att skynda sig.


Sylvia lägger sig ner i diket vid vägen, det är vått efter regnet och hon darrar av köld. Hon ber tyst gode gud hjälp mig, måtte Ulrika ha läst meilet så att polis är på väg, gode gud gode gud.
Hon hör en bil köra förbi i full fart. Hon hör Rolf och den andre mannen ropa åt varandra . Kvinnan skriker från ett annat håll, jag ser att hon har hoppat ner från balkongen, hon kan inte vara långt borta. Nu hör hon bilen återvända och åka åt andra hållet. Hon ser ficklampsstrålar glida förbi på vägen, hon vet att de kommer att upptäcka henne vilken sekund som helst.
Nu kommer bilen tillbaka och lyktorna lyser rakt på stället där hon ligger.
Hon känner mera än ser hur någon tittar på henne.
Rick står ovanför henne och befaller henne att resa sig upp. Hon reser sig upp vattnet dryper från hår och kläder. Gå säger han och knuffar henne framför sig, hon kan knappt stödja på foten nu, han visar ingen hänsyn utan knuffar henne hårt framåt.
De närmar sig huset och hon ser de två flickorna i ett av fönstren. De är alltså instängda där förstår hon.
När hon ska ta nästa steg så faller hon omkull, hon säger att hon inte kan stödja på den stukade foten. Du ska nog få uppleva något som är värre än en stukad fot säger Rick, och sparkar till på foten. Kryp då din lilla orm säger han och sparkar henne så att hon kryper fram till dörren.
Ta hand om henne säger han till kvinnan, du vet ju hur man snyggar till sådana här fall.
Kvinnan är lång och muskulös, hon utstrålar ondska. Hon är väldigt målad och har en kort åtsittande kjol och långa ben, mycket urringad tröja där stora bröst pöser över.
Hon tar tag i Marias arm och släpar iväg med henne. Maria försöker hoppa på ett ben, men lyckas inte så bra. Det är bara att stå ut med smärtan och stödja på den skadade foten. Dom kommer till ett lyxigt damrum. Ta av dig och gå in i duschen säger kvinnan. Maria njuter faktiskt av den varma duschen. Kvinnan ger henne ett stort badlakan och beordrar henne att sätta sig på en stol.
Vi ska snart ge oss av, så du ska bara torka dig och så ger jag dig torra kläder.
Maria gör som hon säger och får kläder som hon inte är van vid att bära, de är väldigt utmanande.
Hon tar tag i Marias arm och för henne tillbaka till det rummet som är intill entrén. Där är de andra samlade, även de två utländska flickorna.
Vi ska till ett annat ställe säger Rolf. Rick sätter hand och fotfängsel samt tape för munnen på Maria. Hon blir buren, de öppnar dörren och ska gå till bilarna. Allt händer nu så fort att Maria inte fattar vad som sker.
Hon sitter plötsligt i en polisbil med en kvinnlig polis vid sin sida.
Hon ser hur Rick, Rolf den andra mannen och kvinnan förs med handklovar till en annan polisbil. De två
utländska flickorna till ytterligare en annan bil.

Hur lyckades ni hitta mig? Ulrika ringde din mamma om ditt kryptiska meil, och hon kontaktade oss omedelbart. Kapten hade naturligtvis kontaktat oss, men vi tappade bort er när han bytte bil. Hon blir dåsig av de smärtstillande tabletterna och snart så sover hon. Hon vaknar av att bilen stannar och de är framme vid sjukhuset. Foten blir röntgad och omlagd, hon får med sig tabletter för smärtan och ett par kryckor. Äntligen ska hon få åka hem.
Maria sitter i vardagsrummet med sin mamma och en kurator som ska vara hos dem några dagar. Det blir några svåra dagar för Maria med många förhör som river upp ångesten.
Det visar sig att flickorna var från Lettland och hade varit i England för ett arbete åt Rick och de andra, och nu skulle de fortsätta i Sverige.
Barnet och mamman fick vara på ett mödrahem tills vidare.

Kapitel 13
Jag må hon leva, ja må hon leva….. god morgon lilla hjärtat säger mamma, och grattis på födelsedagen. Maria sätter sig yrvaket upp, där är pappa och mamma med det sedvanliga 'en bricka med en stor kopp choklad med vispgrädde, nybakade bullar och blommor samt paket.
Sedan långt tillbaka var det Marias plikt att på sin födelsedag gå till gammelfaster som är 96 år. Fastern hade inte varit utanför sitt hem sedan många år, men ville alltid gratulera sina släktingar, och då var det bara att ge sig av hem till henne.
Efter uppvaktningen hemma åkte Maria iväg med spårvagnen till Slottsskogen, därifrån gick hon den lilla biten upp till sin fasters lägenhet.
Sällskapsdamen kom och öppnade och visade in Maria till sällskapsrummet där faster satt och väntade. Det var dukat med te och scones . Nu sa faster ska du berätta om allt som du har varit med om.
Maria berättade med stor inlevelse och fastern plirade mot henne och sa att hon var en riktig äventyrerska, och att hon var så glad över att det hade slutat så lyckligt. Nu såg Maria att fastern började bli trött så det var nog dags att avsluta besöket.
Min lilla hjältinna sa fastern du har glömt något viktigt. Vad har jag glömt frågade Maria. Men lilla vän du fyller ju år, gå bort till sekretären och dra ut lådan, där ligger ett paket till dig. Maria öppnar försiktigt det lilla paketet och blir glatt överraskad då hon ser en vacker ring med en kamé. Hon provar den och den passar precis. Hon ger fastern en kram och säger adjö.
Hej! ropar Maria när hon stiger innanför dörren hemma. Hon går in i köket där mamma och tant Karin håller på och fixar med maten. Kan jag hjälpa till med något frågar Maria? Nej gå du in och vila dig en stund före middagen. Dom ska ha en familjemiddag och spara festen till på lördag. Maria går mot matsalen öppnar dörren och blir stående helt paralyserad. GRATTIS MARIA ett fyrfaldigt leve för Maria. Hela matsalen är full med släkt och vänner, hon sveper med blicken runt och stannar till vid ett par glittriga blå ögon och en ljus vindruffsig kalufs, Anders, hennes hjärta tar ett extra skutt.
Det blir en oförglömlig födelsedag, och senare på natten sitter hon tillsammans med Anders ute i trädgården. De tittar på stjärnorna och minns senast de tittade på dem tillsammans, då visste de inte mycket av det som sedan skulle hända. Maria ryser till, ;fryser du frågar Anders och lägger armen om henne;. Nej, jag bara satt och tänkte på hur lyckligt allting har slutat. Slutat säger Anders, det har ju just börjat. Han tar fram ett kuvert ur fickan och räcker det till Maria. En resa till Paris för två----- med flyg, tack och lov.
FÄRJAN Novell av Ulla-Britt Sihlberg Säwström 2003-04
Första kapitlet.
Soldäcket sjuder av människor som sitter med ansiktena vända mot solen, det är en av de bästa dagarna hittills sedan färjan avgick från Newcastle för några dagar sedan. Jag tror att jag ska beställa en drink innan maten säger Maria till sin mamma, drink säger mamman och ser förebrående ut, ja men man kallar alla drycker för drinkar även den utan alkohol, jag hade tänkt en coca-cola med is; vill du och pappa också ha något? Pappa har slumrat han behöver all vila han kan få, men ok jag kan få ett glas isvatten bara svarar mamman.
Maria ropar på en kypare och beställer.
Maria sitter och tänker tillbaka på veckan i England; synd att det var ett så tråkigt ställe, inga roliga disco eller något kul för ungdomar, rekreationshotell för hjärtopererade, så vad kan man vänta sig. Pappa blev i alla fall nöjd, och mamma trivdes också bra. Det ska bli skönt att komma hem igen. Nu hörs en röst i högtalaren ' Middagen är serverad' välkomna till matsalarna.
Maria rycks tillbaka till nuet och känner en liten förhoppning om att det kan bli kul på dansen i kväll. Hon går med sina föräldrar till deras reserverade bord i matsalen. Hon hejar på några nyförvärvade vänner.
Maria känner en viss förväntan inför kvällen .
Hon ser att det har förberett för uppträdande på scenen, och hör hur de skramlar med flaskor och glas i baren strax intill.
Nu är de flesta gästerna färdiga med middagen och kaffet har kommit in.
En orkester börjar spela och en artist kommer in för att sjunga.
Hon känner sig lite spänd och frustrerad över att sitta kvar vid bordet, då ser hon några av sina vänner komma över golvet mot henne. Hej kommer du med till discot , det är full fart där nu. Hon sneglar på sin mamma som säger; javisst Maria gå du, men du är tillbaka i hytten senast kl.01.00. Hon känner sig som en liten 5-åring, men skakar av sig känslan och säger ok mamma hej då, hoppas att ni får det trevligt här i kväll.

Kapitel 2.
Hur gammal är du lilla Maria frågar Oscar lite spydigt. Sluta säger Malin, det är väl gulligt med en beskyddande mamma. Man kan ju inte veta vad som kan hända ombord på en båt om natten. Sluta båda två säger Maria, hon har blivit så hispig sedan pappa fick hjärtinfarkt, jätterädd för allting. Jag måste ta hänsyn till det som har hänt, men i kväll ska vi släppa loss eller hur!!!
Dom kommer till discot och hittar Anders, Kalle och Stina.
Gud vilken hög musik; säger Maria jag skulle behöva öronproppar, vi kan ju inte prata härinne. Prata säger Oscar, vi ska väl inte prata vi ska ju dansa och 'dricka'. Jag har haft öroninflammation och äter penicillin säger Stina. Tråkmåns säter Kalle, du kan ju gå till Marias föräldrar och sätta dig. Gud vad ni är taskiga säger Malin, skulle vi försöka vara lite trevliga mot varandra nu? Annars kan vi lika gärna gå åt skilda håll. Sluta ! säger Maria och hon hinner inte avsluta sin mening för där står en kille och frågar om hon vill dansa med honom.
Maria tittar in i ett par sammetsbruna ögon och ler och säger ja. Jag heter Rick säger han och han bryter på svenska . Är du här med dina vänner? Nej jag åker med mina föräldrar , vi har varit en vecka i England och är på väg hem till Göteborg. Jag heter Maria föresten. Maria säger Rick och tittar henne i ögonen, vackert namn. Jag är på väg till Göteborg på ett affärsuppdrag. Vi kanske kan ses innan jag åker tillbaka, jag bor i London.
Maria känner en ilning genom kroppen, hon tycker att Rick är en väldigt vacker man. Äntligen händer något roligt på den här resan tänker hon.
Rick för henne tillbaka till hennes vänner och säger tack för dansen. Sylvia tänker föreslå honom att stanna kvar, men hejdar sig när hon ser uttrycket i Anders ansikte. Han ser besviken ut på något sätt. Hon säger tack till Rick och han går.
Känner du honom frågar Malin? Vilken snygging. Nej, jag har aldrig sett honom förut svarar Maria. Duger det att dansa med mig efter denna erfarenhet frågar Anders. Var inte dum säger Maria det är klart att jag vill dansa med dig snygging.
Dom fortsätter att roa sig kvällen lång, klockan går fort och snart närmar den sig 00.00. Nu ser Maria Rick komma gående emot dem igen. Får jag bjuda dig på en drink frågar han, vi kan väl gå fram till baren. Nej tack säger hon, jag ska faktiskt gå tillbaka till hytten strax, jag börjar blir trött i öronen och ögonen svider av all röken. Så synd säger Rick, men det blir ju fler kvällar här ombord.
God natt säger han och går. Det hugger till i magen på Maria, gud vad tråkig jag är tänker hon, en drink och en månskenspromenad, kanske en kyss på däck. Vad tänker du på frågar Anders och tar henne i armen. Maria rycker till, nej ingenting säger hon jag är bara trött. Jag kan följa dej till hytten säger han. Nej stanna kvar här du, jag går själv. Hon säger hej då till sina vänner och går till hytten.

Kapitel 3.
Frukost säger mamman , du måste gå upp nu. Ja, jag kommer du och pappa kan gå så länge.
Sylvia duschar och tänker på Rick, han såg inte ut som en engelsman, snarare som en spanjor. Hon torkar det långa ljusa håret och tar på sig en kort kjol och en topp och sandaler. Hon hittar föräldrarnas bord och slår sig ner. Hon spanar efter Rick, men ser honom ingenstans. Efter avslutad frukost samlas vännerna vid poolen. Det är ännu en stråande dag, dom badar och solar och njuter av resan. Var har du din beundrare i dag frågar Anders. Han syns ju aldrig till på dagarna, det är nog en skum typ. Ja, du ska nog akta dig för honom säger Oscar. Ni är ju värre än min mamma säger Maria. Jag bryr mig inte.
Anders tittar på henne, men hon märker det inte.
Meddelande till alla passagerare hörs det i högtalarna: På grund av ett litet maskinfel så nödgas vi gå in i hamn i Danmark för att få detta undersökt. Det kommer förmodligen inte att försena resan med mera än en halv dag.
Sylvia och hennes vänner lyssnar uppmärksamt och sedan tycker dom att det var ett positivt meddelande, då kan vi gå iland och shoppa i Fredrikshamn. Kapten fortsätter: vi kommer att ligga i torrdocka och det innebär att ingen kommer att få gå iland. Slut meddelandet.
Trist säger Malin. Då hörs ett nytt meddelande att det blir en hemlig gäst vid supén i kväll. Det kanske är Rick säger Oscar. Nej sluta nu och tjata om Rick säger Maria och gör sig klar för att gå till sin hytt.
Hennes mamma och pappa är i hytten. Var har du varit hela dagen frågar mamman, varför kom du inte till lunchen, du gör mig gråhårig med ditt sätt att leva. Har du bara druckit coca-cola hela dagen? Du kunde ju höra av dig i alla fall, du vet ju hur orolig jag blir, jag tänkte faktiskt efterlysa dig via högtalarna. Var har du hållit hus? Men snälla mamma jag är faktiskt snart 17 år, ingen barnunge som du tycks tro. Jag har varit vid polen med mina kompisar, vi har haft jättekul, och jag har ätit lunch där. Du måste kunna låta mig ha lite kul här på båten när jag äntligen har hittat jämnåriga. Jag hade inte så trevligt i England. Är det tacken för att jag bjuder dig på en så här fantastisk resa. Du blir ju aldrig nöjd.
Jag är tacksam för att jag fick följa med på resan, men du vet ju också att det inte var ett höjdarställe för ungdomar där vi var. Mamma var inte sur nu, jag är ju här nu, och inget har hänt. Mamman resignerar och säger att hon ska göra sig klar för supén. Sitter du hos oss i kväll frågar hon. Maria ser på sin mamma och känner plötsligt synd om henne. Ja, jag sitter hos er.

Kapitel 4.
Det blev en trevlig kväll. Maria och hennes vänner tog med sina föräldrar och de satte ihop flera bord till ett långbord, det blev riktigt festligt, Marias mamma blev uppbjuden till dans flera gånger och hon släppte på sina hårda levnadsregler och blev riktigt uppsluppen för en stund. Hennes pappa dansade inte, men verkade trivas riktigt bra i de andras sällskap.
Tiden rusade iväg och snart var det dags att bryta upp för kvällen. Maria går tillsammans med sina föräldrar till hytterna, hon säger tack för en jättetrevlig kväll och går in till sin hytt. Hon lägger sig men kan inte sova, hon undrar lite över varför Rick inte syns till. Hon vrider och vänder sig, men kan inte somna. Om jag ändå hade haft min bok här tänker hon, men den är kvar i bilen. Hon bestämmer sig för att gå ner till bildäck och hämta sin bok.
Det är lite skumt på båten nu, men ändå fullt möjligt att hitta fram överallt.
Hon märker att det har mulnat på himlen, det blir kanske regn i morgon, synd, då blir det inte något solande och badande vid polen tänker hon. Hon går ner för trapporna till bildäck, det luktar olja och avgaser därnere. Hon hittar deras bil och låser upp för att gå in och hämta sin bok, då hör hon ett ljud som får henne att lyssna, det låter som röster. Hon står stilla och lyssnar och tittar sig omkring
Då ser hon något en bit bort, det är lite skumt, så hon får anstränga sig för att se, nu ser hon att det är
Rick som står vid en bil tillsammans med en tjej. De börjar gå emot Maria, hon böjer sig ner för att inte synas. När dom går förbi hör hon att de pratar ett språk som hon inte förstår. Flickan gråter, och Rick knuffar henne framför sig på ett bryskt sätt. De försvinner bort och Maria känner sig helt matt.
Hon tar boken och skyndar sig tillbaka upp till sin hytt.

Kapitel 5.
Vem är Rick och vad håller han på med tänker hon. Nyfikenheten har väckts och hon bestämmer sig för att åter lämna sin hytt och se sig omkring lite. Det är långt över midnatt, hon går upp till promenaddäck och sätter sig i en av solstolarna. En ny dag börjar gry, horisonten färgas röd. Hon sitter och drömmer sig bort i den förtrollande gryningstimman, då hon återigen hör viskande upprörda röster. Rick igen med samma flicka, nu ser Maria att hon är gravid i slutskedet. Rick föser henne ovarsamt framför sig vid trappan och de försvinner bort. Hon skönjer en skugga längre bort som om någon smyger efter paret. Nej det är nog bara inbillning tänker hon.

Alla passagerare är samlade i frukostmatsalen, kaptens röst hörs i högtalarna om att de i eftermiddag går in i Fredrikshamns hamn och att de ligger där över natten.
Rick sitter några bord bort och är fullt upptagen med att äta och läsa en tidning, Maria tittar på honom, och som om han kände hennes blickar så tittar han upp och vinkar åt henne, återvänder sedan till att läsa. Hon kan inte låta bli att känna ett stygn av besvikelse av varför han inte visar mera intresse av henne.
Hon ser att han reser sig och går. Hon avslutar snabbt sin måltid och ursäktar sig till sina föräldrar att hon måste till butiken och köpa 'något' som brådskar.
Mamman tittar på henne med en min som säger ja, jag förstår vad du menar.
Maria har bråttom att hinna ikapp Rick, hon vill veta vilken hytt han har.
Hon ser honom i en korridor och smyger efter. Hon ser honom låsa upp en hytt och gå in. Hon smyger fram till dörren och lyssnar vid dörren, hör den unga flickan prata därinne, hon verkar ha smärtor hon klagar mera och mera högljutt. Hon hör Ricks vresiga röst, och så hör hon att någon är på väg mot dörren, hon hinner precis gömma sig bakom en tvättkorg , då dörren öppnas och en flicka kommer ut, en annan ung flicka som halvspringer neråt korridoren. Maria stannar kvar vid sitt gömställe och strax kommer flickan tillbaka med en kvinna som bär på en läkarväska.
Maria förstår att det är dags för förlossningen. Hon står kvar en stund och lyssnar, allt är tyst därinne nu, hon går därifrån och märker återigen att någon försvinner bakom en krök som en skugga. Jag börjar visst bli riktigt hispig tänker hon och går ner till inomhuspolen för att träffa sina vänner. Morgonen som började så vackert går nu över gick till moln och regn.
Dagen segar sig fram för Maria hon återvänder hela tiden i tankarna till Rick och hans unga flickor i hytten, dom kan inte vara äldre än jag, vad har dom för anknytning till varandra frågor som hela tiden går runt i huvudet.
Hon är rastlös och bestämmer sig för att ännu en gång gå ner till Ricks hytt och kolla läget. Hon säger inget till sina vänner utan smyger bara iväg.
På nytt står hon framför dörren och lyssnar, Det hörs ett svagt mummel och nu hörs även gråt från ett spädbarn. Förlossningen är alltså över. Rösten från Rick blir starkare han är på väg mot dörren. Maria rusar därifrån, och återvänder till sina vänner.
Var har du varit? Undrar Malin och de andra, du bara försvann utan vidare.
Jag har varit nere på bildäck för att hämta en bok, tänkte ligga och läsa lite, men jag hittade den inte. De tittar lite underligt på henne.
Anders som är en tyst person fattar mod till sig och börjar prata med Maria, hon känner hur det pirrar i kroppen när hon möter hand ögon. Han frågar med lite ironi i rösten om hon saknar Rick , han med den farliga blicken. Hon avfärdar detta och säger att hon är helt nöjd med att titta in i Anders havsblå ögon. Hon ser att han rodnar , och känner plötsligt en ingivelse att böja sig fram och kyssa honom på munnen. Hon tvekar och sedan är det för sent. Konstigt att jag inte har upptäckt honom tidigare, vilken jättegullig kille. Bor du i Göteborg frågar hon plötsligt. Nej inte precis några mil därifrån, men jag läser på Chalmers i Göteborg. Varför undrar du. Nja, jag tänkte att det skulle ju vara roligt att träffas igen, och det verkar som vi alla bor inom några mils avstånd från varandra.
Nej hör ni säger Stina, nu är det dags att röra på benen, supé och dans igen.
Vi ses i matsalen. Alla går till sina hytter, Anders dröjer kvar lite och går sedan tillsammans med Maria till hennes hytt. Vilken artig kille säger hon och räcker fram sin hand för en kyss på skoj. Han kysser handen och säger hejdå vi ses.

Kapitel 6.

Kaptenen meddelar att skadan inte var allvarlig och att de beräknar att avgå på morgonen ca kl. 06.00.
Maria dansar hela kvällen med Anders, dom har bara ögon för varandra. Malin retas lite och undrar om Anders får duga nu när Rick har försvunnit. Nej, men Malin säger Anders och tittar trånande på henne det är ju Maria som är mitt plåster efter att du gjorde slut med mig. Alla skrattar åt hans skämt och det är en härlig stämning mellan dem.
Kvällen går fort och snart är det dags att åter säga god natt. Anders följer med Maria till hennes hytt, i hytten sitter mamman och läser. Hej mamma, varför sitter du i min hytt? Jo pappa snarkar få förfärligt av medicinen han tar så jag orkade inte höra på honom utan gick in hit för att läsa en stund. Men jag går väl in till mig nu . Hon hälsar på Anders och säger att det var ju snällt att han följde Maria till hytten men att det var nog bra om han gick nu för det är sent.
Han säger god natt och går. Maria ser sur ut och tänker börja skälla på sin mamma, men resignerar och säger god natt ,hoppas att du får sova. Hon kramar sin mamma och sätter sig sedan på sin säng och funderar över kvällen.
I kväll kan jag absolut inte somna, jag kan lika gärna gå ut en promenad som att ligga här och vrida mig. Mamma kommer väl inte tillbaka in hit igen bara. Hon går ut och upp på promenaddäck, det har klarnat och är en ljummen natt med en fullmåne som lyser stor och gul. Hon sätter sig på en bänk och tittar upp på stjärnorna, känner hur liten hon är i detta stora universum. Klockan närmar sig 01.00 och det är ännu mörkt, hon går fram till relingen och lutar sig fram och tittar ner, färjan har lämnat torrdockan och ligger i fritt vatten igen. Hon tittar ner och fattar först inte vad det är hon ser, hon anstränger sig och då, plötsligt känns det som om benen ska vika sig, hon blir alldeles yr, hon ser en korg vid färjans sida, en korg med en baby i. Nej det kan inte vara sant, jag måste se fel .
Då ser hon att det rör sig i korgen och visst nu ser hon tydligt att det är en liten baby insvept i en filt.
Hjälp skriker hon rakt ut i luften, finns det någon här som kan hjälpa till, hon känner att någon griper tag om hennes axlar bakifrån, hon skriker till och vänder sig om. Anders?? Vad du skrämde mig, vad gör du här ute mitt i natten? Ja det kan jag ju fråga dig också svarar han, varför skriker du på hjälp, vad har hänt?
Hon drar resolut fram honom till relingen och uppmanar honom att titta ner .
Han vänder sig mot henne vit i ansiktet ; en korg med en baby?? Vi måste hämta hjälp ! De springer tillsammans iväg och ropar ;finns det någon här; Anders stannar och säger ;jag hoppar i. Du tokig säger Sylvia; korgen kan kantra av svallvågorna och babyn kan drunkna, vi hittar den aldrig om den sjunker;. Du har rätt säger han. Men var är alla besättningsmän, vi kollar på kommandobryggan. De springer runt och ropar det går inte att få kontakt med någon. Dörrar är låsta, ingen hör deras rop på hjälp.
Det hörs ett lågt mullrande från motorerna, de ska snart avgå igen. Det måste ju finnas några som arbetar, men var är dom?.
Maria känner hur paniken börjar komma smygande, en tanke slår henne Ricks flicka som födde barn i går, kan det vara den babyn som de vill göra sig av med.
Jag måste till ett speciellt ställe, du kan väl söka vidare efter hjälp, hon vet inte hur hon ska förklara att hon har spionerat på Rick. Jag vet vart du har tänkt dig, till Ricks hytt eller hur? Hon tittar storögt på honom, hur kan du veta…
Jag måste erkänna att jag var svartsjuk på Rick, och jag följde efter dig på dina promenader, jag trodde att du hade stämt möte med honom . Jag förstod snart att så inte var fallet, men jag kunde inte med att berätta om det . Ok säger hon, det förklarar varför jag tyckte mig se någon, det var alltså du. Men nog om det, kom så skyndar vi oss dit. De kommer fram till hytten som visar sig vara tom. Vi kanske kan försöka komma ner till däcket där dom har satt ut korgen .Dom är på bildäck då dom får syn på en vakt. De rusar fram till honom och försöker så lugnt som möjligt att förklara vad som har hänt. Han ringer några samtal och snart sjuder det av personal runt om dem. Dörren som går till rummet som används till att sätta ut babyn från är trasig, låset har saboterats så det går inte att ta sig in.
Vi måste upp till livbåtarna det är enda chansen att hissa ner en för att rädda babyn. Maria rusar efter och propsar på att få följa med ner i båten. Väl nere så lyfter hon försiktigt upp korgen med den lilla nyfödda babyn i. Äntligen kan hon dra en lättnadens suck. När de kommer upp så finns där sjukhuspersonal som tar hand om babyn och för den till sjuksalen. Anders kommer fram till henne och säger att hon är en hjältinna. Hon tittar på honom och plötsligt blir han suddig, knäna viker sig och hon svimmar av. Det beordras fram en bår och så för dom även Maria till sjukrummet. Hon får något lugnande och får stanna kvar i sjukrummet.

KAPITEL 7.

Marie har somnat. Rick smyger in i sjukrummet han har ett brev med sig som han lägger på bordet. Han böjer sig över Maria och sätter en tape över hennes mun, han binder ihop hennes fötter och händer, lyfter upp henne och avlägsnar sig från rummet.
Maria börjar vakna till, hon förstår först inte vad som har hänt, hon försöker röra på sig, men det går inte, hon försöker ropa, men det går inte, paniken flödar i hennes kropp, hon ser sig omkring, och upptäcker då Rick och två flickor som sitter på en koj.
Rick böjer sig över henne och säger att han ska ta bort tapen om hon lovar att inte skrika. Hon nickar jakande, och han drar bort tapen, hon rycker till av smärtan, men är tyst. Du har lagt dig i något som du inte hade med att göra säger han, jag är därför tvungen att agera som jag har gjort mot dig, du är min gisslan, och jag släpper dig inte förrän jag är i säkerhet i Sverige. Jag har lämnat ett brev till kaptenen och jag hoppas för din skull att han respekterar det som jag begär, alltså fri lejd härifrån utan att någon lägger sig i.
Maria har tårar i ögonen när hon frågar med panik i rösten ;vad händer mig
om det inte blir som du begärt?. Du går samma väg som babyn, fast med en annan utgång. Hon tänker på att hon tyckte att han var så snygg och charmig och hur fel hon hade, han är ett odjur, flickorna som han har i hytten handlar säkert om 'vit slavhandel'.
I sjukrummet har man upptäckt att Maria är borta och kaptenen har fått brevet. Kaptenen har samlat sina närmaste män för att ha ett möte om läget.
Han börjar med att läsa brevet högt och det lyder: Jag kräver att ni inte kontaktar polis eller försöker att gripa mig. Jag har tagit Maria som gisslan och det är upp till er om hon får behålla sitt liv. Detta är inte tomt hot. Min begäran är att jag går fri med två av mina medpassagerare (flickor), samt att det ska stå en fulltankad bil vid kajen. Ock som sagt inga poliser .Ni har hennes liv i era händer.
Kapten ser bekymrad ut men förstår att detta är allvar. Han måste ändå prata med de inblandade från räddningen. Han går till Sylvias föräldrars hytt för att meddela dem det som har hänt, med tanke på att pappan är svag efter hjärtoperationen så ber han att få prata med mamman i enrum. Hon som annars är så dominant och självsäker blir helt hysterisk, men tar sig samman och säger att hon ska meddela sin make så försiktigt som möjligt. Hon vill ändå prompt att kapten ska kontakta polisen. Han säger att han tänker göra det, men att de måste vidta alla försiktighetsåtgärder så att det inte händer Maria något.

Kapitel 8
En av flickorna tar fram mat och erbjuder Sylvia att äta. Sylvia har befriats från handfängslet för en stund. Sylvia ser att flickan som födde barnet ser väldigt ledsen ut, men hon får inte en chans att prata med någon av dem. Hon anar att detta handlar om vit slavhandel, och får rysningar när hon tänker på vad dessa flickor ska gå igenom.

Kapten ringer polisstationen i Göteborg och förklarar vad som har hänt, dom lovar att vara diskreta och säger att han gjorde rätt som ringde. Dom har kontakt med interpool om denna handel över gränserna och bara väntar på att lägga vantarna på de svinen som han uttrycker sig.


Färjan har lagt till i Göteborg Sylvias föräldrar dröjer sig kvar en stund, hennes make sitter i rullstol, han är svårt chockad och ska till sjukhuset omedelbart. Anders kommer fram till dem och ber att få hålla kontakten med dem så att han får veta hur det går. Han hjälper till att köra av pappan och nu har alla passagerare lämnat färjan. Då kommer Rick med sitt lilla 'harem' han går bredvid Maria med pistolen riktad mot hennes tinning.
En flicka går framför och en bakom dem, alldeles tätt ihop.
Ingen gör något för att störa dem och väl i land beger dom sig till bilen som är parkerad för deras räkning.
Maria har fått sömnmedel i sitt te innan de gick i land, hon börjar bli sömnig och sover snart i baksätet mellan de två andra flickorna. Innan hon är helt insomnad hör hon som i ett töcken hur Rick pratar i mobilen hon hör 2 timmar kvar, båten försenad, samma plats 'Villa Camilla ' Torpgatan…
Rick kör genom Göteborg mot Malmö. Det börjar mörkna och han kör förbi Ikea mot Lindome, strax innan Kungsbacka kör han in på en avfart. Han hittar ett avlägset bostadsområde där det står en del bilar parkerade. Nu beordrar han de två flickorna att gå ur bilen. Han går fram till en bil och bryter upp låset, han bär över Maria i den nya bilen, flickorna sätter sig och de kör vidare mot Malmö.

Kapitel 9
Maria vaknar och känner sig stel i kroppen, hon ser de två flickorna, Ricks nacke och minns. Hon är befriad från munkaveln och frågar tyst; vad är det som händer? När ska du släppa av mig?. Rick svarar inte men kör in på en parkeringsficka. Han öppnar dörren till baksätet och utan svar sätter han bara på en tape för munnen på Maria. Hennes ögon speglar stor skräck.
Rick kör vidare och närmar sig Malmö. Han pratar på nytt i mobilen och bekräftar sin ankomst om 5 minuter.


En herrgårdsliknande fastighet med mycket träd omkring en skymd infart.
Här kör Rick in och parkerar bilen.
En man kommer ut och Rick går ut och pratar med honom. Det har hänt en incident som jag inte vet hur vi
ska lösa. Han redogör kort för det som hänt på båten. Mannen blir mycket upprörd och beordrar honom att ta in flickorna och Maria i huset.

Maria har fortfarande benen bundna så Rick bär in henne.
Han placerar henne i en soffa och de andra flickorna blir förda in i ett annat rum.
Rick och Rolf går vidare till övervåningen där det utbryter en häftig diskussion.
Rolf anser att Rick har handlat helt idiotiskt och att allt kan gå åt helvete nu.
Din idiot säger han du skulle ju inte tagit med henne hit utan dumpat henne på vägen. >Hur har du tänkt dig att lösa detta. Rick säger: Du är lite trögtänkt har det inte fallit dig in hur mycket hon är värd . Rolf ser lite chockad ut men börjar sedan skratta och säger; du har visst ändå en del mellan öronen, en mycket smart idé. Men vi ligger ändå risigt till, du förstår väl att polisen och även interpool sätter in alla åtgärder nu för att spåra oss. Vi måste agera gå fort och jag tror att vi måste flytta härifrån snarast.



Kapitel 10

Sylvia blir förd till ett litet rum, hon blir befriad från hand och benfängsel och även tapen för munnen tas bort. Rick sätter sig hos henne på sängen och säger att hon har sig själv att skylla för att hon la näsan i blöt. Maria frågar vad han tänker göra med henne. Det märker du tids nog säger han, går ut och låser dörren. Maria sträcker på armar och ben, känner på handlederna som har djupa märken efter banden. Hon ser sig om i rummet, det finns ett litet fönster på ena väggen. Hon går fram och tittar ut, hon befinner sig på tredje våningen. Härifrån hoppar man ju inte. Hon lirkar upp fönstret och tittar ut, det syns inte till några människor utanför, hon kollar fönsterbläcket och tittar efter om det kan gå att ta sig till något annat ställe.
Hon känner sig desperat och tänker att hon måste prova att fly, hon har ju anat vad det rör sig om och kan räkna ut att hon ligger r

Skriven av: ULLABRITT SIHLBERG SÄWSTRÖM

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren