Farmen


Bengt vaknade hastigt. Han kände sig hungrig och kikade mot dörröppningen på andra sidan stängslet. Han visste att utfodraren skulle komma vilken sekund som helst. Han ropade på sin kompis.
- Hallå, Ernst. Skynda dig lite. Det är mat nu.
- Ja, ja, jag kommer nu. Ursäkta mig herrn, kan du flytta dig. Tack Ursäkta mig.
- Det var på tiden.
- Men det är ju så trångt här. Det är väl inte mitt fel.
Bengt slängde en blick mot dörren som öppnades. Han fick skydda ögonen med ena handen när dagsljuset slog emot honom. Så fort dörren stängdes sänkte han handen och följde animalien med blicken. Bengt sprang fram till stängslet där animalien hade börjat slänga ut köttklumpar. Han började genast att mumsa i sig och kände sig genast mätt men känslan avtog ju mer han åt. Mättnads känslan försvann. Ernst kom fram till honom och hindrade hans hetsätande.
- Lugna ned dig, Bengt. Om du äter för mycket kommer du att bli hämtad.
- Det skulle vara skönt att slippa den här hålan. Jag och Katrin ska ha ungar när vi kommer härifrån.
- Bengt! Har du inte hört historierna om vad dom gör med en?
- Nej.
- Dom slussar in dig i trånga labyrinter. Sen efter flera timmars väntan, så blir du avrättad.
- Äsch, tror du verkligen på såna rövarhistorier.
- Det är bara att fråga gamlingen. Han har sett avrättningarna med egna ögon.
- Jag går och lägger mig.
Bengt gick tillbaka genom folkmassan och satte sig i sitt lilla hörn. Han såg dörren öppnas och samma plågsamma ljussken som tidigare slog emot honom. In kom en animalier med fem andra bakom sig. De gick fram till inhägnaden bredvid, öppnade grinden och pekade på ett par män som släpades ut och blev ivägskuffade mot en smal dörr på andra sidan lokalen. Han gick senare fram till buren som Bengt satt i och öppnade grinden. Animalien pekade på ett par män och Bengts fru. Han tittade sorgset på när Katrin släpades iväg längs det hårda cementgolvet. Bengt sprang fram till stängslet och skrek att ta med honom också, men animalierna ställde sig och pekade en stund innan de fortsatte att släpa ut dem skrikande.
Bengt satt hela natten och tänkte. Han hade aldrig känt sig så ensam i hela sitt liv. Det fick honom att tänka på stanken i den mörka lokalen och alla oroliga röster från den förvirrade folkmassan. Klagoropen hade funnits där så länge han kunde minnas, han hade inte bara tänkt på dem. De var så naturliga, Rösterna. Han försökte minnas när han var liten, men han mindes bara hemska saker. Bengts första minne var när han var liten och full av förhoppningar. Han hade träffat sin kamrat Ernst för första gången, och de hade smitit ut genom grindarna. Ernst hade ropat åt honom medan han smet in genom en dörr. Bengt smet efter, och när han kom in genom dörren fick han en chock. Hela rummet var fullt av avhuggna huvuden och inälvor sorterade i containrar. Överallt var det blod. Han hade skrikit och en animalier hade hämtat honom och burit tillbaka honom till hans bur…
Bengt vaknade med ett ryck. Dörren öppnades som vanligt längst bort i lokalen och det oundvikliga ljuset slog emot hans bleka ansikte. ”Mat”, tänkte han och reste sig upp. Bengt gick bort till stängslet och plockade upp köttlemmarna som låg utslängd på betongen. Bengt hade inget val så han åt och åt. Han hejdade sig plötsligt och plockade ut en seg bit kött från munnen. Han betraktade den och fylldes av skräck. Han föll till golvet och tappade det blodiga fingret, och aptiten. Bengt reste sig upp och masade iväg till sin vrå. Han försökte koncentrera sig men han blev hela tiden avbruten av knuffar och gnölande. Han tänkte på vad optimisterna brukade säga. Att man fick det bättre efter förflyttningen. Bengt ville gärna tro dem, och det hade han gjort under en mycket lång tid. Men på senare tid hade han börjat ifrågasätta deras visioner. Ernst hade berättat historier som de återvändande gamlingarna hade fört med sig.
Natten kom och Bengt vaknade av att grinden öppnades och in kom fyra stycken animalier. De skrattade och valde nonchalant ut en man som Bengt hade känt sen länge. Animalien pekade även på Bengt som genast blev iväg släpad längs betonggolvet. Han började skrika och fick ett sövande slag mitt i ansiktet.
Bengt vaknade av att någon gav honom örfilar. Det var ingen animalier så han kände sig genast lugnare. Personen sa något som Bengt inte kunde uppfatta. Han visste inte om det berodde på huvudvärken eller overklighetskänslan. För det var overkligt,. Bengt hade inte sett något annat än lokalen i hela sitt liv. Han visste inte om något annat. Det var som om världen slutade bakom betongväggarna. Nu satt han där för första gången i sitt liv, utanför. Dagsljuset var inte längre ansträngande för ögonen. Han hittade en decimeter stor öppning i plåtväggen och tittade ut genom den. Där såg han en gudomlig vy som han inte hade upplevt förut. Landskapet spelades upp framför hans ögon i en enorm hastighet. Det var så vackert. Bengt visste inte hur länge han satt där och tittade på de förbipasserande ängarna och åkrarna. Till Bengts förvåning slutande landskapet att röra sig och det brummande ljudet försvann. En av rummets väggar öppnade sig och utanför stod animalier och skrek och viftade med armarna. Ingen rörde sig och det verkade göra en animalier upprörd då han gick fram till en man och tog tag i hans arm och började släpa ut honom. Bengt hade ingen lust med att bli släpad så han följde med strömmen av människor ut från det lilla rummet. Mannen släpades in genom en dörr, strömmen fortsatte efter honom. De kom in i en stor lokal, större än den som de bodde i. Det var rörelse överallt och Bengt såg hur den nästintill oändliga kön av människor som snirklade sig över hela lokalgolvet i ett labyrint liknande kösystem. Kön försvann in genom en liten passage. Ju närmre han kom passagen, ju högre hördes skriken eka mellan väggarn för att dränkas i nya skrik. Överallt hängde halshuggna och uppsprättade kroppar snyggt och prydligt uppradade och Bengt fylldes av panik. Efter flera timmars väntan var Bengt slutligen framme vid den trånga passagen. En dörr öppnades, Bengt gick in genom den. Dörren stängdes bakom honom och en animalier stod framför honom med en apparat i handen men inget hände. Bengts panikkänsla började avta. Då gick animalien fram med apparaten och tryckte upp den i Bengts ansikte. Han fick ur sig ett skrik…

En animalier går mellan frysdiskarna på ett snabbköp. Man ser att hon är stressad då en mindre animalier gnäller och säger, ”Mamma jag vill ha människobullar”. Mamman svarar irriterat, ”Nej, det åt vi igår. Nu köper jag humanpytt” och lägger ned ett paket i kundvagnen. Den mindre animalien suckar och säger, ”Okej då”. Den större animalien säger, ”sluta klänga på vagnen. Om du är snäll så får du välja chips,”…



Simon 9AB

Författare:

Publicerat

Dela: