Farväl min älskade..

En evig smärta.

Så länge vi har lidit du och jag, men nu vilar du äntligen. En gång var du vacker och fri. Du skrattade med mig på ängar utav smaragd. Men i dag, se på dig nu min älskade. Mycket fick du genomlida för att komma dit du är nu, död, slapp i min famn. Aldrig ska jag glömma dig min älskade men nu är du äntligen fri. Jag ska aldrig glömma dig. Ditt hår, det lyser som silver när solens strålar träffar det, nu är det nästan grått av smutts och damm. Dina gröna ögon är för alltid stängda. Vila min älskade. Det förtjänar du. Familjers strider kan du nu glömma. Vår kärlek var rätt i våra sinnen men ej för våra syskon. Föräldrar brydde sig inte. Men syskon gjorde. De var i mot den. De står nu runt omkring mig med sina svärd dragna. Snart kommer jag följa med dig till dödsriket. Men vilken väg kommer jag ta? Kommer jag följa dig till himlen eller försvinna ned i Helvetets mörker? Jag ber för att få följa med dig till Himmelriket. Jag vill ej uppleva Helvetets mörker utan dig. Inte med dig heller. Du har lidit tillräckligt. Minns du när vi dansade på logen för första gången? Hur jag tog dig i min famn och lovade att jag aldrig skulle försvinna från din sida. Jag hoppas du minns det för det minns jag. Det var min lyckligaste stund när du lovade att vänta på mig. Att vänta tills jag var färdig med mina studier. Men se på dig nu min älskade. Du tog ditt liv för mig. Man skyller på mig för att du gjorde det.. det stämmer nog också.. Nu höjer de svärden. Farväl min älskade.. i detta livet farväl, men låt oss snart mötas i en annan värld…

Bröder, se vad denna man har gjort vår syster. Se hur han fått henne att lida. Pågrund utav hans kyla har hon tagit sitt liv. Men det ska ej ha varit förgäves. Höj era svärd mina bröder, och låt dem falla över denna man. Han har dödat vår syster, svor henne falsk kärlek. Låta era svärd falla som en gemensam svans över hans utsträckta nacke. Bröder, låt honom ej komma undan, med vad han gjort vår syster…

Svärden faller över olycksalig man. In i det sista håller han sin älskade i famnen, låter sina läppar vidröra hennes kind. Farväl min älskade viskar han tyst sitt sista farväl då bröders enade klinga faller över hans nacke.

De båda blevo begravna på olika platser, åtskilda men i höga himlar ständigt närvarande med varandra.

Farväl min älskade…

Skriven av: Lina Grönstedt