Publicerat
Kategori: Novell

Februaridag



februaridag



Jag får inte se verkligheten sådan jag är… badrumsspegeln kändes kall och stum då min hand strök bort imman. Utan minnet av en människa som värms av en annan människa kan man inte begripa den ljuva värmen annat än som tillfälliga tillflykter, där minnet uttrycker en slags nostalgi. Min nakna kropp ångande stillsamt efter den långa stunden i duschen, då jag lät min kropp vakna till liv denna dag. Lägenheten kändes kall efter den något kyliga februarinatten. Morgnar som dessa kunde jag stå vid köksfönstret och så tydligt se februaridagen med dess så speciella ljus en sådan här lite kylig men väldigt gråmulen dag. Längtan tillbaka till sängen, till värmen, till drömmen ville få fäste i mig, men ändå av många andra skäl klev jag in i duschen och stod länge, länge…och lät min kropp bli varm.

Jag får inte se verkligheten sådan jag är… malde i mitt huvud och imman på badrumsspegeln gav sakta med sig. Att stå naken och raka sig, med en ångande kropp kan verka som en bild av en längtan av ett liv i närheten av ett vatten, i närheten av elden. Jag visste att det fortfarande var februari därute och lägenheten var fortfarande kylig efter natten. Då och då ilningar av svalhet, nästintill kyla, genom den öppna badrumsdörren ville omsluta min nakna kropp. Min blick var fäst vid spegeln och något dröjande strök jag raklöddret över hakan och kinderna. Jag visste att det var februari därute och bilder av svarta trädstammar emot den vita snön, blandade sig med mitt ansikte i spegeln.

Jag får inte se verkligheten sådan jag är… från vänstra kindknotan drog jag ett bestämt drag ned emot hakspetsen med rakhyveln. En fåra av lenhet mot strävhet följde rakhyveln och jag tänkte på de svarta trädstammarna emot den vita snön. Handen är just organet för smekning på samma sätt som rösten är organet för sången. Och den fulländade lenheten som i våra drömmar är så fulländad att vi bara vill röra vid den, och smeka den åter som en slags dröm om den ljuva värmen. Den ljuva värmen är alltså upphovet till medvetandet om lyckan… ungefär som att komma ”hem”.

De nyttiga rörelserna bör inte dölja de angenäma. Det är februaridag därute och jag sköljde rakhyveln under det rinnande vattnet… jag får inte se verkligheten sådan jag är.

Skriven av: Ari Eskelinen

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren