Publicerat
Kategori: Novell

Felix bäst i test

Eftersom Felix innerst inne såg sig själv som bäst störde det honom något enormt när andra människor lyckades med sådant han aldrig fick till.

Väl uppe i huvudet, efter den långa resan från magen och upp genom hjärtat, ställde sig paniken att sparka honom i hjärnan. Ett 'jag har skaffat pojkvän...' hade än en gång på ett för Felix mördande sätt påminnt honom om hans eget liv som evig singel. Ännu en tjejkompis hade skaffat sig snygg, mogen pojkvän och ännu en gång följde samma efterspel. Det gick ut på att Felix helt plötsligt ändå inte varit intresserad. Nehej. Kul att hon hittat någon! I sitt inre ser han framför sig hur hon egentligen förstås varit efter honom hela tiden. Omedvetet börjar Felix le fult medan tankarna följer det gamla invanda mönstret. 1) Skönt ändå att det blev som det blev. 2) Han älskade henne ändå inte egentligen. 3) Pojkvännen blir förstås aldrig lika bra som Felix, men... se punkt ett. 4) Vilken oslagbar människokännare Felix är som inser allt det här. Felix måste vara bäst.

Medan delar av Felix glädjs över kompisen Berras framgångar med bandet har han det samtidigt. Felix tycker bra om Berra. Skitkul att det gick bra för honom. Han skriver ju faktiskt riktigt bra låtar. Häftigt att ett skivbolag till och med visat intresse. Och allt detta trots att Berra är betydligt sämre på guran än Felix själv. Och att Felix vet att hans egen sköna självdistans skulle bidra till mycket coolare låtar. Och visst hade Felix kunnat lyckas bättre än vem som helst om han han försökt. Ansiktet verkar mer och mer tyda på hårda slag i pungen.
Medan han tänker: Egentligen är det ju jag som är bäst, bara det att jag aldrig bryr mig om att visa det.

En typisk eftermiddag glider Felix runt hemma utan att göra något speciellt. Kanske lagar han sig en pastasallad. Alltid pastasallad. Och den blir alltid skitbra.
Sättet han komponerar tallriken, den strimlade skinkan näst överst under löken, med salladsbladen och pastan som en underkuvad bondepöbel under sig. Avocadobitarnas självklara plats lite på sidan av den skimrande toppen och de grova tomatklyftornas ointagliga position i toppen, som komplement till den skarpare löken, helt otroligt.

Hela det underbara i gråt av olivolja, bara lite vinäger, italiensk salladskrydda och lite citron. Detta ägnar Felix nästan varje dag en kvart. För att spendera resten av sin tid utan att egentligen göra något. Annat än att inse att han skulle vara oslagbart bra på allt han gjorde, ifall han bara gjorde något. Då och då får Felix panik när han möter någon som faktiskt utfört något i verkligheten. Varför förstår han inte, trots att han är bäst.


Skriven av: liten snäll

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren