Flaggkocken / 2

Flaggkocken / 2

Jag var helt obefaren men kände mig inte så. Det berodde på min far. Han hade seglat många år i Transatlantic och han älskade att berätta sina gamla sjömanshistorier för mig och mina syskon. Han var en duktig berättare. Alla hans berättelser från sjön hade på något underligt sätt gjort mig så förtrogen med sjömanslivet att jag inte alls kände mig som någon nybörjare.

Jag skulle börja som skanskalle och eftersom min far seglat kock och berättat sina historier om och om igen, var jag väl förtrogen med jargongen i byssan.

I byssan härskade med oinskränkt makt Alberto. Han kom från Cartagena i Spanien och han var ' Primero Coshinero ' alla kartegorier. Kortvuxen, temperamentsfull och stolt. I byssan var hans ord lag.

Alberto och skepparn var kompisar. De följdes åt från båt till båt. Det snackades mycket om det och man menade väl att ' gubben ' inte klarade sig utan Albertos mathållning. Eftersom ' gubben ' var äldsta skepparn i rederiet fick han alltid nybyggena och Alberto fick följa med som 1:e kock. Alberto Morales var mycket stolt över detta och såg sig själv som rederiets mästerkock.

...............................

Uppe på bryggan förberedde sig tredje styrman för vaktavlösning. Åtta - tolvvakten hade inte varit speciellt händelserik, ren rutin. Sjömanslivet tänkte han, är en enda lång kedja av vakter. Åtminstånde i tankbåtar. Nu hade han i alla fall åtta timmars frivakt framför sig. Han tänkte med välbehag på ölkassen som han hämtat hos hökaren innan han gått på vakten. Hökaren, vars namn var Lars och han var gamla bekanta. Det är aldrig några problem att få en extra kasse när Lasse är ombord sa han till sig själv. Det är nog tur för mig, tänkte han självironiskt. Nu stod den bruna pappkartongen med 24 st härliga Becks bier på kylning i ett av kylrummen.

Han avbröts i sina funderingar av att dörren till styrhytten öppnades och andre styrman kom in för att avlösa. I handen hade han en rykande mugg med nykokt kaffe.
' Allt väl?'
' Ja, som vanligt' svarade tredje styrman och så gick de bägge männen in i kart-
hytten. Andren drog noga för draperiet som avskiljde själva karthytten från styrhytten. De båda styrmännen, den ena lätt grånad och medveten om sin obehörighet, och den andra skolad och behörig, böjde sig ner över sjökortet som låg utbrett på det stora kartbordet. ' 64 mil, bra kört, fortsätter det så här så har vi snart Port Said på styrbord ' skojade andre styrman. ' Ja, och en jävla massa araber rännande över hela båten svarade tredje styrman. ' Jo, tjingsaregubbarna får man ju alltid dras med i kanalen, men det är värre i styckegodsarna.' Andre styrman var inte glad i tankfarten. Men det var ju meriterande att segla med rederiets äldsta skeppare. Han avbröts i sina funderingar när trean med ett ' god vakt ' lämnade karthytten och med en nick åt rorsmannen som han mer anade än såg i det avskärmade ljuset, försvann ut på den ena bryggvingen.

Smågnolande tog han sig ner för lejdaren till båtdäck. En snabb dusch tänkte han och sedan akterut till kylrummet. Säga vad man vill om tyskarna, men öl kan de förbanne mig brygga flög det törstigt igenom honom, när han öppnade dörren till sin hytt.


Tjingsaregubbar = båtmän som kommer ombord i Port Said och följer med till Suez,
de tar hand om trossarna när den stora båten ligger och väntar
på mötande konvoj i saltsjön. Ofta gjorde de affärer med
besättningsmännen, kamelkuddar, braskuddar, vattenpipor,ja allt
möjligt. ' Tjingsa ' är sjömansengelska för change, byta, tex.
Ölkassen = öllådan, kassen = engelska case.
64 mil = syftar på nautiska mil, sjömil.
Port Said
på styrbord = ordlek, portside=babord; starbordside=styrbord,
staden Port Said ligger på styrbordssidan om kommer in från
väster i medelhavet.

Skriven av: Boris Söderberg