Flaggkocken / 3

Flaggkocken / 3

Akter ut, i sin fyrkantiga kockhytt satt Alberto och försökte skriva brev. Det var besvärligt. Som vanligt när han skrev till sin familj därnere i Cartagena, så erfor han en tärande hemlängtan. Breven hem hade med åren antaget vissa standardfraser,
' sedan skall vi lasta där och lossa där. ' Alberto var ingen brevskrivare. Men efter en stund blev han ändå klar, stoppade in brevet i kuvertet och slickade igen det. Det skulle gå iväg från Port Said. Med en suck reste han sig upp från stolen vid bordet. Innan han kunde törna in måste han gå ner i frysen för att plocka fram det som skulle bli söndagsmiddagen. Han lämnade sin hytt och låste dörren och sneddade genom det tomma köket.

Frysar och kylrum låg ett däck under byssan. En trätrappa ledde dit ner. Utanför dörrarna till frys - och kyrummen hängde de vadderade tjocka skinnjackorna. Samtidigt som han drog på sig en av jackorna föll hans blick på de stora termomet-
rarna som var monterade på skottet mellan de blanka dörrarna. Allt var som vanligt, temperaturerna i rummen var som de skulle.

Dörrarna till frys - och kylrummen saknade som vanlig är, låsanordningar. I stället var de utrustade med en enkel metallspak med en svart plastknopp i änden. Dörrspaken gick igenom själva dörren och var exakt likadan på insidan.Det var en mycket enkel anordning vars enda uppgift var att hålla dörrarna ordentligt stängda. Mellan de bägge dörrarnas metallspakar satt det fastmonnterat två små metallbrickor, - open stod det på den övre och - close på den undre.

Kocken tog tag i den svarta plastknoppen och drog metallspaken uppåt. Den stora, kraftiga dörren gick lätt upp och Alberto gick in i frysrummet. Därinne hängde det olika djurkroppar på rad. Han stängde noggrant dörren efter sig och rös i den kalla frysdimman. Snabbt lyfte han ner det utvalda köttstycket från sin krok och baxade fram det till dörren. Han tog tag i dörrspakens knopp och drog spaken uppåt. Ingenting hände, han försökte igen, men spaken rörde sig inte. Fel håll, tänkte han irriterad och med båda sina händer om den svarta spakknoppen drog han till igen, nu åt andra hållet. Ingenting hände nu heller. Spaken gick inte att rubba. Han försökte ännu en gång, nu uppåt. Men, dörren rörde sig inte, inte den minsta millimeter.

Alberto Morales, mästerkocken från Cartagena började plötsligt att svettas därinne i frysrummet, hjärtat bankade och benen kändes plötsligt muka och svaga.
' Mamma Mia, ' han försökte igen, nu panikartat, än åt ena hållet och en åt andra hållet. Spaken rörde sig inte.



Tredje styrman steg ut ur det minimala duschrummet och stående mitt på hyttdurken började han att torka sig med rederiets stora badlakan. Inga ' Frimärken ' här tänkte han belåtet. Han syftade på många rederiers benägenhet att snåla in på badlakanens storlek. Han småskrattade för sig själv. Det är en konstig egenhet vi sjöfolk har sa han till sig själv. Vi retar upp oss på småsaker, som det här med badlakanen och mycket annat också. ' Inget kallskuret till lunch ' och mycket, mycket annat. Ta ' Trägardinerna ' till ett exempel. Han syftade på de rederier som istället för vanliga gardiner framför fönster och ventiler hade bytat ut dessa mot gardiner av trä, målade i vackra, lysande färger. ' Nej för fan ' ta inte den båten, den har ju trägardiner, det kunde man ibland få höra på sjömansförmedlingarna.

' Härombord är det bra ' sa han till sig själv, slängde det stora badlakandet på fyllebänken, drog på sig det nyvaskade kakistället och stack fötterna i pissetofflorna.





Skott = vägg
Durk = golv
Pissetofflor = badtofflor
Fyllebänk = en soffa som finns i varje hytt

Skriven av: Boris Söderberg