Publicerat
Kategori: Novell

Flickan i glaskupan.

Hon vaknar av solens smekande strålar som lyckats tränga sig fram genom de neddragna persiennerna. Värmen kittlar hennes hud och för en sekund ser hon sin mor tvätta kläderna på bakgården därhemma. Bredvid sitter hennes lillebror och leker och allt känns så varmt inombords.

Uppvaknandet och insikten blir brutal. Hemma. Jag är ju hemma. Hemma, visserligen i ett annat land . Men hemma. Hon hör sin mor förbereda frukosten i köket småpratande med hennes bror på..hennes..språk.

Tanken om tiden före finns kvar som en pyrande glöd kvar i hjärtat, men nu är tiden idag. Med täcket över huvudet försvinner verkligheten en stund.

Andra tankar börja ta form, för hon vet att glöden inte får ta fäste. Ordet på språket hon inte riktigt behärskar är Anklagar.

- Dodti amo moj mali golube ! Frukost är, skola vara !!

Ordet planterar sig som ett ogräsfrö i bröstet. Sakta börjar det gro, det växer och spränger sig fram.

- Prata svenska, mamma !!!! Pricaj svedski, mama !!!

Varför kan mama inte försöka att lära sig att tala språket som detta land gav oss, när vi fick komma hit ? Mama säger att vi inte ska glömma, att vi ska komma ihåg vilka vi är, vad vi har upplevt och var vi kommer ifrån. Att vi ska vara stolta över vårt ursprung. Men vad hjälper det när skolans och kamraternas språk är annorlunda. Att språket innanför den alltid låsta dörren inte är som det som talas utanför.

Långsamt tar hon på sig ytterkläderna medan tankarna oupphörligt snurrar runt som en karusell. När hon sakta och tungt går nedför trapporna börjar en idé sakta leta sig fram och långsamt saktar farten ner och stegen blir snabbare och lättare.

Idag, just idag ska jag berätta varför mitt språk inte är som deras. Och varför vi kom till detta land. Om vad som hände min papa. Då vill de nog lyssna på mig och de kommer att förstå.

Mitt namn är på mitt språk Lilla Duva.Stegen blir lättare och lättare. Handen som vinkar från fönstret i sjätte våningen får ett svar.

-Mama!! Jag älskar dig !!!

Fortfarande flygande, svävar Lilla Duva över landet vars dubbelmoral inte ännu hunnit lägga sig som en oljekatastrofens stoppande hinna på hennes fjädrar.

Under den första lektionen följer blicken lärarens läpprörelser i försök att uppfatta och förstå orden som flödar fram. Det är så vackert. Som en vårbäck, sjungande och porlande på samma gång.

Men snart inser hon att Orden stannar upp någonstans, de slår emot en osynlig vägg innan de når hennes öron. Munnen där framme fortsätter att oavbrutet röra sig, samtidigt vaknar känslan att fly i hennes inre.

Klockan som ringer till rast räddar henne. Och nu, nu kommer det stora ögonblicket när hon ska berätta.

Skriven av: Charley

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren