Flickan på bron

FLICKAN PÅ BRON (skriven som ett filmmanus)


Scen 1

*I klassrummet*
Lärare – Ha nu alla ett riktigt trevligt höstlov!
*Klassen jublar och rusar ut*
Elvira – Vad skönt det ska bli med höstlov!
Caroline – Jag håller med dig till 100 procent.
Elvira – Ska vi göra någonting i eftermiddag?
Caroline – Jag kan inte, ska åka till Villhemina hela och hälsa på min kusin hela lovet. Nämnde inte jag det för dej förra veckan?
*suckar*
Elvira - Det är mycket möjligt att du gjorde. Hur ska jag kunna ha ett roligt lov utan dej?
*leende*
Caroline – Du klarar dej nog.
*De går ut från skolporten*
Elvira – Ha ett roligt lov!
Caroline – Desamma.
*De vinkar åt varandra och går åt motsatta håll*


Scen 2

* Fyra barn inklusive Elvira sitter runt ett köksbord i ett stökigt hus. Mamman står under fläkten i bara pyjamas och röker.*
*Irriterat*
Elvira – Gröt igen?
Mamman – Men snälla Elvira, du vet att ni får gröt veckan före jag får min lön. Socialen vägrar ge mej ett öre till. Hur lätt tror du att det är att vara ensamstående mamma till fyra barn i dagens samhälle?
Elvira – Om du skulle sluta röka som en drake skulle vi kanske ha råd att göra saker. Jag har räknat ut att man tjänar ungefär 13 000 kronor om året på att inte röka.
*Mamman suckar och fortsätter på ännu en cigarett.*
Lillebror Michelle – Jag vill inte ha gröt utan mjölk!
*Irriterat*
Mamma – Men nu får du ta och äta upp din gröt utan mjölk.
*Michelle börja gråta och mamman ilsknar till*
Mamman – Elvira, du får gå och köpa en mjölk så vi får tyst på ungen.
*Långdraget*
Elvira – Okej då…
Mamman – Förresten, köp ett paket cigaretter till mej.
Elvira – Jag är inte arton år ännu!
*Elvira smäller igen ytterdörren och går nedför trappan*
Elvira – När jag väl är arton ska jag se till att flytta illa kvickt från det här dårhuset…


Scen 3

*Elvira är ute och går mot affären. Hon går in och kommer ut efter några dryga sekunder, man filmar bara affären utifrån. Hon går ut från affären och går iväg samtidigt som hon tittar ner i marken. Hon går över en bro och krockar med en kille, båda ramlar*
* Utan att ta sina blickar från killen*
Elvira – F…förlåt… ska hjälpa dej att plocka upp dina saker.
*Killen och Elvira böjer sig ner och plockar upp sakerna. Deras händer möts när de av misstag ska plocka upp samma sak. Närbild på Elvira och killen när de stirrar på varandra i flera sekunder.*
Killen – Det var mitt fel också. Kan jag gottgöra dej på något vis?
Elvira – Nja…
Killen – Vad sägs som bio ikväll klockan sju? Jag kan hämta dej i ditt hus.
Elvira – Nej! Jag menar… vi kan väl ses på tågstationens perrong istället?
Killen – Då möts vi där.
*Killen går iväg åt samma hålla han kom. Elvira står kvar och tittar efter honom. När killen är utom synhåll skriker hon ut ett glädjetjut.*

Scen 4

*Elvira kommer innanför dörren till sin lägenhet, hon kastar av sig jackan i förbifarten och rusar in i vardagsrummet med skorna på. Mamman sitter i soffan och tittar på TV.*
Mamman – Vad har jag sagt om att bara springa in i skorna?
*Elvira suckar och går till hallen och tar av sig skorna. Hon går tillbaka till vardagsrummet och sätter sig på soffkanten.*
Elvira – Jag går ut ikväll, ska på bio med en… vän.
Mamman - Ska du ut ikväll? Glöm det. Jag ska till Bettan och välja ut en lämplig kille från kontaktannonserna. Ungarna måste passas samtidigt.
Elvira – Men… de går ju ändå och lägger sig klockan åtta på kvällarna.
Mamman – Halv nio på helgerna.
*Elvira himlar med ögonen*
Elvira – Charles kan passa ungarna. Han är ju trots allt elva år.
*Avlägsen röst*
Charles – Elva och ett halft om jag får be!
Mamman – Elvira, du är äldst och det betyder att du passar ungarna. Dessutom är det här är en krissituation. Bettan närmar sig 37 år och hon är fortfarande singel!
*Irriterat*
Elvira – Åh!
*Hon går in på sitt rum och slänger sig på sängen. Hon ligger där några sekunder och tittar sedan på klockan.
Elvira – Hjälp, redan fyra.
*Hon skyndar in i badrummet och kommer ut därifrån med en handduk omlindad omkring sej som om hon nyss duschat. Hon går in i sitt rum och letar igenom garderoben efter ett klädesplagg. När hon har kläderna på sig ser man henne sminka sig och måla naglarna, detta filmas i några sekunder.*
*Avlägsen röst*
Mamman – Jag går till Bettan nu.
*Man hör dörren smälla igen*
Elvira – Mm…
*Väggklockan filmas, den står på 18.45. Efter det filmas när Elvira stänger portdörren*


Scen 5
*Elvira står och huttrar på tågstationen. Killen kommer och de ger varandra en hastig kram.*
Elvira – Hej.
Richard – Tja, vad snygg du är!
Richard - T…tack desamma.
*Killen sträcker fram en röd ros*
Richard - Här har du förresten.
Elvira – Tack, den är jättefin.
Richard - Du är finare.
*Elvira rodnar. Tåget kommer, de kliver på och sätter sig och sitter där och tittar finurligt på varandra*
Killen – Tänka sej. Vi har knappt sagt ett ord på hela tågresan och ändå känns de som vi förstår varandra på något vis.
Elvira – Ja, det är konstigt. Jag vet ju inte ens vad du heter…
Richard – Richard var namnet.
*De kliver av tåget och börjar gå gatan fram. Det ska filmas långt ifrån samtidigt som deras läppar ska röra sig som om de pratar.*


Scen 6


*De sitter i den bakre delen av bion. Elvira makar sig närmare Richard som lägger ena armen om henne. Elvira lutar sig belåtet tillbaka och tar en näve popcorn. Efter det filmas det när de går ut från biografen.*
Richard – Jag måste tyvärr gå nu. Du, jag måste säga att det har varit jättetrevligt att möta dig. Du är speciell.
Elvira – Tack. Jag håller fullständigt med dig. Tack för att du bjöd mej på bion. Hej då.
Richard – Hej då.
*Elvira dröjer sig kvar och ser Richard gå sin väg. Hon suckat tungt.*
Elvira - Hej då min Romeo…


Scen 7

*Elvira går in i sin mörka lägenhet och tänder vardagsrumslampan. Lillebror Michelle sitter i soffan och snyftar.*
Michelle – Var är mamma?
Elvira – Hon är inte hemma just nu. Gå och lägg dej och sov! Klockan är halv tolv.
*Michelle går sakta iväg till sitt sovrum samtidigt som Elvira går in till sitt rum och lägger sig på sängen. Hon tänder läslampan och börjar skriva. När man sett henne skriva ett tag börjar hon läsa högt ur sin dagbok.*
Elvira – Kära dagbok. Idag har det varit en märklig men ändå underbar dag. Jag träffade Richard som är en jättegullig kille. Han var min Romeo. Han hade allt, bra utseende, han var trevlig, rolig, snäll och poetisk. Han hade inget som jag inte tycker om. Det bästa av allt är att jag tror han gillar mej! Det som stör mig är att jag inte vet om vi kommer träffas igen. Jag var för feg för att be om telefonnummer eller något liknande. Jag bara måste möta honom igen, Romeo, min älskade Romeo. Med all kärlek, Elvira.
* Hon lägger ifrån sig dagboken på nattduksbordet och släcker lampan så det blir mörkt i rummet.*


Scen 8

*Elvira stiger upp från sin säng. Hon kommer ut från sitt rum färdigklädd. Från frukostbordet tar hon en ostsmörgås och går mot ytterdörren.*
Mamman – Vart ska du gå nu?
Elvira – Spelar det någon roll på något vis? Jag kommer hem senare.
*Man ser Elvira gå in i biblioteket där hon sätter sig tillrätta i en fåtölj med en bok. Vid denna tid är det fortfarande ljust ute. När man sett henne gå ut från biblioteket är det mörkt ute så man förstår att hon tillbringat några timmar på biblioteket. Hon går iväg och är ganska fort framme vid en park.*
*mumlar*
Elvira – Okej… antingen tar jag den säkra upplysta vägen eller parken. Vägen som är en omväg eller parken som är en genväg…
*Efter några sekunders tvekande väljer hon att gå emot parken.*

Scen 9

*Elvira går omkring i parken och tittar sej ängsligt omkring. Hon närmar sig en buske när plötsligt fem maskerade tonårskillar hoppar på henne. Två av dem tar ett stadigt grepp om henne*
Kalle – Ge hit stålarna och mobiltelefonen!
*Elvira stirrar sig chockerat omkring och börjar skrika.*
Vassen – Truten på dig! Du vet inte vad vi är kapabla att göra.
*Jocke drar fram en kniv ur fickan.*
Jocke – Snabba på! Ge hit stålarna.
*Elvira stirrar paralyserat på kniven och försöker desperat slita sej ur killarnas grepp. Hon viftar hysteriskt med armarna och råkar då i förbifarten dra av luvan på en av killarna. Förskräckt stirrar hon och killen som fått maskeringen avsliten på varandra. Rickard är nämligen killen under maskeringen. Eftersom de andra blivit så häpna glömmer de hålla i Elvira som tar tillfället i akt att gråtande springa iväg. Hon stannar inte förens hon kommer fram till en gatulampa utanför parken där hon sjunker ihop och gråter paralyserat.*
*Mellan tårarna*
Elvira – Jag som trodde han va snäll… Ingen gangster som umgås med ett gäng och är ute och rånar folk. Jag gillar ju honom… gillade.

Scen 10

*Det är morgon när Elvira är i tidningskiosken i centrum och köper en tidning. Försjunken i att läsa tidningen går hon vidare i sakta mak. På bron går Richard med nedböjt huvud. Eftersom Elvira är djupt försjunken i tidningen ser de då inte varandra utan krockar så båda ramlar. Deras blickar möts och de sitter på marken och bara stirrar på varandra. Till sist ställer de sig båda upp.*
Richard – Jag måste be om ursäkt för vad som hände igår.
*Vasst*
Elvira – Du är visst inte den jag trodde.
*Hon börjar gå iväg men Richard springer efter henne.*
Richard – Vänta! Låt mej förklara.
*Elvira stannar in och väntar in Richard.*
Elvira – Ge mig en bra anledning till varför en kille som du håller ihop med et gäng gangsters som försökte råna mig.
Richard – Det är väl lika bra att jag berättar et hela från början. Vi sätter oss på parkbänken.
*De sätter sig.*

Scen 11

*På parkbänken.*
Richard – Du förstår, mina föräldrar skilde sig för två år sedan. Pappa var otrogen med en ung sekreterare på hans jobb. Det hade pågått länge men min mamma gjorde sitt bästa för att hålla vår fina fasad uppe. Vi hade allt, pengar, fint hus och allt det där. Det var bara en sak som saknades, kärlek. När pappa till sist lämnade mamma orkade hon inte. Hon blev alkoholist och mycket olyckligt. Nu hade hon förlorat allt, sin fina fasad och alla sina pengar. Pappa har jag inte mött sen de skilde sig. Han och sekreteraren flyttade till en annan stad men jag har hört att deras förhållande inte höll längre när de väl flyttat ihop. Eftersom mamma och jag förlorade nästan alla pengar var vi tvungna att flytta och då flyttade vi hit så vi också skulle få billigt boende. Jag blev ju då självklart tvungen att byta skola och hitta nya vänner. Jag började känna Kalle, Bigge, Vassen och Jocke. Att de rånar folk, klottrar och allt det där bekom mig inte. Jag ville komma bort från min alkoholiserade mamma och alla problemen därhemma. Dagen jag mötte dig på bron kände jag genast att det var något speciellt med dig. Hoppas du kan förlåta mig för du ska veta att jag gillar dej mycket.
*Elvira ger honom en lång kram*
Elvira – Jag förlåter dig. Alla dina problem går att ordna. Jag ska hjälpa dig att hitta hjälp till din mamma för hennes alkoholproblem. Vad gäller vänner ska du bara vara själv. Jag övertygad av att alla kommer tävla om att vara vän med dig.
Richard – Tror du verkligen det?
Elvira - Det är jag övertygad om.
*Allvarlig röst*
Richard – Kan du hjälpa mig med en sak till?
Elvira – Vaddå?
Richard – Bli min flickvän.
*Deras ansikten möts i en kyss och sedan omfamnar de varandra. Elvira blir så glad att hon får glädjetårar.*
Elvira – Så fick Romeo sin Julia till sist…

*Filmen slutar med att de går iväg hand i hand medans refrängen till låten ”You’re just to good to be true” spelas.*
















Av: Viktoria Strand 9:1


















Författare:

Publicerat

Dela: