Flickan som lurade döden

Det var en gång en späd liten flicka,med hår ljust som solen och ögon djupa som skogsstjärnen.
Flickan bodde i en liten stuga i skogen, fram tills alldeles nyligen hade flickan haft sin mor och far alldeles nära men sedan de blivit sjuka hade hon inte sett dem igen.
Flickan hade bror som hon älskade över allt annat de hemska var bara att brodern nu också blivt sjuk och låg i kökssoffan precis som far han hostade och var blek och smal.
En dag när brodern var som sjukast ropade han till sig sin syster från kammaren bakom köket.
När hon stod vi hans sida såg han på henne med bleka vattniga ögon.
'Alice',sa han. 'Om en liten stund kommer en man hit när han knackar på dörren ska du öppna och säga att jag inte är klar att resa än.. det är döden Alice'
'Du ska ta' med honom in i fars och mors kammare och berätta en saga för honom..klarar du det?'
Han tog hennes hand och så på henne en sista gång sedan hördes ett ljudligt bankande från dörren.
Alice var inte rädd, sagor hade hon berättat ända sedan far och mor varit sjuka, varje natt hade hon suttit vid sin brors sida och talat om sommaren och ljuset.
Gestalten in dörren var vit som snö in ansiktet kindbenen bläncket som om det vore gjorda av stearin.
Alice tog i hand kylan spred sig genom hennes kropp..
'Jag ska be att få hälsa från min bror att han inte är klar att resa än'..
Döden log mot henne, hon kände hur kylan spred sig från hans inre.
'Men om ni skule vara så vänlig att följa med mig medans'
Hon ledde döden in till kammaren där hon satte sig på sängen med armarna i knät.
'Sätt er ned'
Döden satte sig på en stol som stod lutad mot väggen.
'Vad vet herr döden om kärlek'
Han ruskade på huvudet så att benknotorna i hans kropp skallrade.
Sedan berättade Alice den vackraste saga någonsin om lycka och kärlek men också om död och sorg, hon berättade om livet!
När hon berättat klart såg hon döden i ansiktet,ur en av hans mörka ögonhålor strömmade en tår,en blodröd tår.
'Herr Död..?
Hon såg på honom igen men stolen var tom så när på en den rödaste pärla när hon tog den i handen var den alldeles varm.
Hon gick ut i köket där hennes bror satt på soffan med huvudet mot väggen.
Hon kröp upp i hans knä och kysste honom ömt på kinden. Så han tog av sig sin läderrem och trädde pärlan på den, sen knöt han den runt flickans hals.
'Tack Alice.. du har lurat döden!'

Skriven av: Chrisine Bylund