Flickan som var så blyg'version2'

Det var en gång en tjej som hette Lisa som inte vågade bjuda hem sina anställda. Lisa led verkligen av det. Hon var en söt tjej med cendré långt har. Lite späd och med en snäll, mjuk personlighet som gladde alla. Men mycket tyst och blyg var hon.
Nåväl, oj sa hennes enda vänner Mr Chang och Dagmar som bodde granne med henne på Rusthållarvägen 38 i Bagarmossen. Där bodde även Lisa sin trevliga trerumlägenhet. Mr Chang var en vänlig man på 56 år inte ett grått hår ursprungligen från Kina och jobbade som elektonikexpert, han hade 2 barn i Frankrike och pratar åtta språk.
Dagmar 55 med knut i nacken jobbade på konditori.
Ähum det här duger inte.

Nej, sa hennes vänner så här kan du inte ha det; nej, så här kan det inte fortsätta.
Jag har aldrig bjudit hem några utom er två. Jag känner mig så ensam för att jag inte vågar ta kontakt med folk, jag är så osäker och blyg. Det kan folk inte tro eftersom jag är egenföretagare.
Oj så tråkigt sa hennes vänner och du som har ett så bra jobb som
företagare. Ditt företag går ju riktigt bra du säljer ju massor av solceller, vindkraftverk och damtrosor .
Ja verkligen och sockersöt är du, det är inte konstigt att så många män uppvaktar dig, men du vågar inte ta kontakt. Jag vet svarade Lisa.
Nej nu måste vi verkligen göra något åt ditt problem!
Jag vet en psykiatriker och professor som heter Dr Balder von Cruczenstjärna som bor i en villa med 15 rum i Danderyd, med sin 74 åriga husa Hulda. Han har i hela sitt liv varit ungkarl.
Han är 98 år men tar bara halva priset.
Ja jag måste verkligen ha hjälp sa Lisa. Det låter bra.
Jag beställer tid bums!
Nej, det kan du inte göra. Han har ingen telefon eller andra moderniteter, så du måste åka till honom eller skriva ett brev.
Nåväl, jag åker dit på vinst och förlust, tänkte Lisa.
När hon kom dit till adress Stockholmsvägen 89, så såg hon en vildvuxen trädgård och ett stort brunt stenhus som var nog så förfallet.
I trädgården fanns höga tallar och granar samt vildvuxet gräs. Ett rådjur kom springande, några igelkottar och en massa fåglar nog skilde det sig från dom andra tomterna allt
Hon plingade på efter mycket tvekan och en man i sina bästa 98 år öppnade. Han var en kort man ca 165 cm lång. Han såg ut mycket yngre och i mycket god hälsa pigg och vital för sina år.
Jaha vad vill du sa han surmulet? Hjälp, hur ska det här sluta tänkte Lisa?
Jo, det är så att jag är så blyg och vågar inte bjuda hem mina anställda
på middag.
Jaså, egentligen har jag slutat och ägnar mig åt min hobby att jaga älgar och vildsvin. Han genmanipulerade djuren dessutom. Men jag ska göra ett undantag svarade han och analysera dig, ta reda på orsakerna.
Kom tillbaka om 2 veckor. Sagt och gjort, Lisa återkom.
På väggarna hängde dyra målningar, huset var möblerat med tunga möbler.
I bokhyllorna fanns böcker om Freud och annan litteratur som jakt och fiske samt genmanipulering. Ett så stort hus med 18 rum gissade hon, hade aldrig Lisa varit inne i. Huset var gammaldags möblerat och i behov av reparation.
Lägg dig på britsen så börjar vi sa han när hon infunnit sig.
Hur var din barndom? Han kom med massa teorier och hummade! Du har fått för tidig potträning din mor har givit dig dubbla budskap. Så höll dom på i 5 år!
Hennes enda vänner frågade hur det gick? Hon svarade då, att ja nu förstår jag orsakerna men jag är fortfarande lika blyg och känner mig ensam.
Oj det var verkligen illa sa hennes vänner. Vi måste nog pröva en annan psykiatriker.
Jag vet en sa Dagmar. Han heter Dr Hasselman och bor i en liten trerummare
är 34 år och duktig men lite nybakad! Han bor visst i Sätra med 5 barn och fru!
Oj, det låter bra det måste jag pröva sa Lisa. Hon ringde och beställde tid. Ja det går bra sa Dr Hasselman, kom på tisdag. Hon ringde på
och en två meter lång man med vänligt leende öppnade.
Vad är ditt problem? Jo, jag är så blyg och vågar inte bjuda hem mina anställda på middag, jag lider verkligen! Det du lider av kallas för socialfobi, det är du inte ensam om.
Det ska vi ändra på. Du lider förmodligen av socialfobi. Du får gå i kognitiv beteendeterapi hos mig.
Vi börjar bums. Hon fick sätta sig på en bekväm stol. Vad är det värsta som kan hända dig om du bjuder hem dina anställda på middag? Kommer dom att tycka att maten smakar dåligt eller att kaffet är beskt? Kommer dom att tala om för dig hur dåliga dina produkter är och att säga till dig hur dålig boss du är?
Du ska få i uppgift att bjuda hem dina anställda och sedan återkomma till mig.
Nåväl, hon gjorde som psykologen sa, och bjöd hem sina tjugo anställda.
Hon bjöd på en paté som förrätt. Pepparrotskött och lammstek som huvudrätt, och marängchwiss som dessert. Till maten dracks det fina viner och till desserten dracks det likör och kaffe!
Gästerna verkade helnöjda, speciellt Gösta en anställd på 35år 165cm lång och 135kg tung. Gösta var en humoristisk och snäll ungkarl som Lisa hade börjat fatta tycke för. Tiden gick och Gösta och Lisa träffades allt mer och blev till ett par. Bröllop blev det och Mr Chang och Dagmar och nära och kära kom till den stora dagen. Efter bröllopet bildade dom familj och fick två barn, och en hund; samt en cykel ,som svärmor hade inhandlat, så att
Gösta skulle gå ner i vikt, så att han inte råkade ut för några av våra allt för vanliga välfärdssjukdomar. Hon gick tillbaka till Dr Hasselman och han frågade hur det hela hade förlöpt? Hon svarade att det hade gått jättebra och att gästerna var jättenöjda, samt att hon nu var lyckligt gift med en underbar man!
Nämen så roligt, sa Bertil som han hette i förnamn. Då behöver jag inte medicinera dig som jag var rädd för att behöva göra.
Du förstår sådana här problem kan vara nog så besvärliga.
Lisas och Göstas företag gick lysande, dom fick utmärkelser och priser både från regering kungen samt näringslivet. Dom flyttade in i Dr Lillemans villa i Danderyd eftersom han hade flytta in på ett servicehus.
Så småningom flyttade alla hennes anställda dit och dom rustade upp huset, men trädgården lät dom bli. När huset var renoverat, dukade dom upp långbord på gatan och bjöd in grannarna. Nu kanske du tror att folk i Danderyd är snobbiga och stela men dom är precis som vi. Det kom disponenter domare direktörer företagare och en och annan skattefifflare, med deras familjer. Ja det blev en fest utan dess like.
Ibland tog Lisa och Gösta emot mindre bemedlade barn, dom fick stanna där ett tag. De levde förövrigt ett vanligt liv med deras anställa. Så småningom fick dom ett barn till en dotter som dom döpte till Lillebill.
Dom köpte en Citroën från 60-talet och en militärcykel till Gösta, så att han inte skulle drabbas av våra alltför vanliga sjukdomar. Ibland kom Mr Chang och Dagmar på besök, Dom idkade socialt samliv med grannarna som bjöd in dom på middag och diverse festligheter. Lisa levde nu ett harmoniskt och lyckligt liv.
Några av deras anställda bildade familj och flyttade. Lisa och Göstas företag började exportera solceller och vindkraftverk till Kina Indien och en del andra länder. Det blev ett fastligt rännande av kinesiska och indiska affärsmän. Så småningom skänkte Lisa pengar till kognitiva terapeuter så att dom kunde utbilda sig eftersom det finns ett sånt sug efter det.

Skriven av: michel orblin