Publicerat
Kategori: Novell

Född på en annan plats

Jag föddes på en annan plats än den här. Mina föräldrar… minns jag, men jag minns fel, fel för en människa. En människa skulle minnas känslan av deras händer mot sin hud som en mjuk beröring, inte som en brännande explosion av vibrerande molekyler. En människa skulle minnas deras röster och deras leenden, inte hur solljuset föll mot deras kroppars välvningar eller hur luften virvlade av hastigheten i deras rörelser. Dessa kan inte vara mina riktiga minnen, inte vad jag upplevde i stunden, för i mina minnen är det inte en människa som betraktar mina föräldrar, och jag var en människa då.

Dagarna är långa här, och nätterna med, det vet jag, trots att jag inte upplever dem så. När jag sträcker mig upp mot solen för att ta emot all värme jag kan från den lilla brinnande pricken, kan jag se den röra sig över himlen. Jag tröttnar aldrig på att följa skuggornas spel över de glänsande bergssidorna, på att följa med i solcykeln gång på gång. Den här världens djupaste mysterium och sanning finns i växlingen mellan blekt ljus och mörker, mellan dag och natt. Cykeln är allt, inget annat betyder något, inget annat än att vrida sin kropp efter solen tillsammans med sin familj. Min familj finns alltid med mig, jag känner dem alla i varje ögonblick, och behöver inte titta på dem eller tala med dem för att vi ska vara tillsammans. Vi är förenade i vår dyrkan av solen där vi står, stilla, men inte orörliga.

Det fanns en tid… jag vet att det är mycket länge sedan, även om det inte känns så. Mina tankar är inte irrande och hetsiga som en människas längre, de har kylts ner och saktat in, precis som allt annat på den här platsen. De följer solen, och för mig är tiotusen cykler ingen lång tid, men jag vet att för en människa hade det varit mycket länge. Mina rötter når djupt nu, och det finns inte mycket som skiljer mig och den frusna marken åt. Men när jag först kom hit var det inte så, då kände jag… smärta, och rädsla, och sorg, och saknad. Då fanns känslan av att vara långt hemifrån och att tillhöra en annan plats. Och innan dess… fanns en lång resa, när jag svävade i ett tomrum utan kropp, och mina tankar knappt var mer än drömmar. Och innan dess… blev jag utvald. De valde mig att komma med dem till deras hem, och följa solen med dem, som en av dem. Varför vet jag inte, ingen har berättat och jag har aldrig frågat. Det här är ingen plats för frågor eller svar. Här pratar ingen, men vi låter våra rötter leta sig djupt ner bland is och stenar medan cyklerna rinner iväg som sand mellan en människas fingrar. Den känslan minns jag fortfarande, och jag tror att jag minns rätt. Medan cyklerna växlar gräver vi oss nedåt och utåt, tills vi hittar varandra, och då knyter vi oss samman och delar glädjen över att följa solen.
Det var länge sedan den här platsen inte var mitt hem.

Skriver som hobby, 26 år gammal.
Jesper Nyberg är medlem sedan 2019 Jesper Nyberg har 1 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren