För lång tid

Det var pinsamt tyst när vi gick över skolgården mot matsalen. Jag och Amanda, tänkte jag med en suck. Vi som hade vart så tighta förut. Vi hade gjort allt tillsammans. Om man skulle vara två och två på gympan kom ingen och frågade oss, för alla visste redan att vi skulle vara tillsammans! Men så hände något.. Under en helg hördes vi inte av och på Måndagen började Amanda vara mer med Patricia. Jag hade aldrig gillat Patricia. Hon var så bestämd, man fick aldrig en chans att säga vad man tyckte. Aldrig svar på tal. Hon skulle alltid ha sista ordet. Men jag visste också att Patricia inte gillade mig. Men det är som mamma säger, man kan inte tycka om alla. Även om jag var en person som de flesta faktiskt tyckte om.. Under en tid hade det vart alla tre, Amanda, jag och Patricia. Det var en ganska tråkig tid enligt mig. Amanda höll ihop oss och kom på massa saker vi skulle göra. Shoppa, ha fester, sova över hos varandra, bilda klubbar och bryta hjärtan med varandra. Jag gjorde väl egentligen bara allt för att Amanda var min allra bästa vän och jag ville inte förlora henne. Patricia hade samma orsak tror jag. Även om det på utsidan verkade som att vi tre var som trillingar och gjorde allt tillsammans så har jag och Patricia aldrig varit själva med varandra. Om Amanda var sjuk var jag med Sara och hon var med Klara. Så var det bara. Vi lurade Amanda. Så en dag gav jag upp. Jag var trött på att låtsas. Hade fått nog av Patricias präktiga ansikte mitt emot mitt i matslalen. Så jag gjorde något dumt.. Jag lät henne välja.. Självklart valde hon Patricia. Man väljer inte den som ber en att välja. Så är det, och der visste jag. Fast jag visste det långt in i hjärat hade jag förträngt tanken i hopp om att Amanda faktiskt skulle välja mig. Men det gjorde hon inte. Hon valde äckliga Patricia. Jag var med Sara nu. Sara var okej. Inte världens roligaste. Men okej.. Vi var tillsammans i skolan. Efter skolan var jag med henne ibland. Men oftast för mig själv. Jag skulle aldrig förlåta mig själv för att jag mistit dig. Du var verkligen allt för mig. Vi var bästa kompisar, gjorde allt tillsammans. Nu har du nog glömt bort mitt telefonnummer, och jag har raderat dig från min kontaktlista från msn, för att slippa chatta med dig. För vad skulle vi säga till varandra? Det skulle bara bli pinsamt tyst som nu till exempel. Åå vad jag önskade att jag bara kunde krama dig. Så skulle allt bli som vanligt. Men det hade gått för lång tid tror jag. i 7 månader var det du, jag och Patricia. Efter det det har jag varit med Sara i 3 månader. Men varför skulle det inte gå att vrida klockan tillbaka? Allt skulle bli som vanligt. Men jag förstod att det inte skulle gå. Vi hade gått skilda vägar, glidit ifrån varandra. Även om jag aldrig mera skulle få fnittra i ditt öra när en snygg kille gick förbi, även om jag aldrig mera skulle få fläta ditt hår och sedan låta dig fläta mitt så att vi kunde gå på fest, även om jag aldrig mera skulle sitta där breved dig i ditt vardagsrum och gråta till titanic, även om jag aldrig mera kommer att ringa ditt nummer, så ska du veta att jag vill det.

Det hade gått för lång tid, vi har glidit ifrån varandra. Men vi får se, vad som helst kan häda. En dag kanske vi hittar tillbaka till varandra.. Man ska aldrig sluta hoppas.

Skriven av: Lissie