Publicerat
Kategori: Novell

Förändringen

Hon väntade där på tågstationen. Det var nästan att hon hoppade av förväntan. Äntligen skulle hon få träffa honom igen.
Hon hade längtat så efter denna stund.
De ropade ut i högtalarna att tåget skulle komma på spår tre nu.
Hon tog ett djupt andetag och gick och ställde sig där det skulle komma.
Tåget kom och stannade där. Hon tittade på alla som steg ut ur tåget, log mot dem och de log tillbaka. Det var verkligen en underbar dag.
Men, hon började undra var han var. Aja, han kanske kommer. Alla har ju inte stigit ut än, tänkte hon.
En stund senare hade det slutat komma ut folk ur tåget och han hade fortfarande inte dykt upp.
Hon tittade sig omkring, sprang och frågade en passagerare om det var rätt tåg. Jo, det var det.
Men han var inte där.
Hon satte sig på en bänk och stirrade ut i tomheten. Människorna som varit där började försvinna iväg och till sist satt hon ensam kvar där.
Hon kände hur tårarna började rinna och tänkte på hur bra allt hade känts. Hon kände sig helt lurad.
Hon hade sett fram emot denna dag så länge, men han förstörde den totalt.
Vad hade gått fel?
Hon försökte samla sig och tog mod till sig och skulle ringa honom. Hon tog fram mobiltelefonen och såg att hon fått ett sms.
Det var från han. Förlåt, hade han skrivit.
Hon började nästan bli arg, men samtidigt var hon rätt orolig att det var något som hade hänt.
Hon ringde honom. Han svarade, när han hörde att det var hon så sa han bara förlåt och la på.
– Vad har jag gjort för fel? Skrek hon ut i luften.

Hon for hem , försökte ringa honom men han svarade aldrig.
Dagarna fortsatte utan att hon hörde av honom något.
Han hade betytt så mycket för henne en tid. De hade varit så nära varandra. Men nu började hon fundera över om han alls hade brytt sig något, eller hur det var.
Hon ville bara få glömma honom, men kunde inte.
Det var något som var fel. Vad visste hon inte, men något var det.

Det hade gått några dagar sen hon ringde honom sist nu. Hon bestämde sig för att testa en sista gång, om han inte svarade nu så skulle hon se till att glömma honom.
Hon slog spänt numret till honom.
Det gick flera signaler och ingen svarade, hon skulle precis lägga på när hon hörde att luren lyftes.
– Hallå? Det var en tjej som svarade.
– Hej! Är Mattias där?
– Vem är du?
Hon fick tänka efter lite. Vad skulle hon säga? Att hon var en kompis till honom eller vad?
- Hm.. Jag är en kompis till Mattias, en gammal kompis.
- Okej, vänta ett tag.
Det tog ett tag innan han svarade. Hon kunde höra dem prata där i bakgrunden men inte vad de sa.
- Hej!
- Det är Josefin. Svarade hon.
- Aha… hej.
Han lät rätt tveksam, som att han inte riktigt visste vad han skulle göra.
- Vad gör du?
- Sofia är här.
Det kändes som ett knivhugg. Sofia var hans ex. Hon hade fått veta lite om henne.
Hade han tagit tillbaka henne nu? Det fanns så många frågor hon ville ha svar på, men hon fick inte fram dem.
De pratade ett tag, men det var mest flum prat. Det kändes så bra. Allt kändes för en stund som vanligt igen. Men det var det inte, det hade gått ett tag sen sist. Mycket var förändrat. Han var förändrad. Han hade nästan glömt henne.

När de lagt på kom tårarna. Han var borta. Hon skulle nog aldrig mer få tillbaka den gamla Mattias. Det var för sent, det fanns inget att göra åt det.
Han hade ändå inte gjort något direkt fel, förutom att inte åtminstone ringa och säga att han inte skulle komma. De var ändå bara vänner, klart han måste få skaffa sig en flickvän. Inget fel med det, men måste han bli så förändrad?!
Hon bestämde sig för att gå vidare i livet. Inte precis lätt men hon måste.
Livet gick bra, det var bara ibland som det inte kändes lika bra. Då påminde allt om honom. Men det var bara att kämpa.
Hon träffade en kille. Hon trodde hon höll på att bli kär, men kom på sig själv med att backa undan för att han inte gjorde si eller så som Mattias gjort.
Men en fråga malde inom henne hela tiden. Varför kom han inte, hade han bara glömt bort henne?
De hade bestämt det en vecka innan, hade inte hunnits höras av så mycket under veckan för båda hade varit så upptagna. Varför hade han inte sagt att han inte skulle komma?
Hon bestämde sig för att ta reda på det här nu. Hon stod inte ut längre.
Hon ringde honom igen.
- Tja!
Denna gången var det han som svarade.
- Hej, det är Josefin.
- Hur är det med dig?
Han lät nästan överraskad att hon ringde.
Hon svarade inte på frågan utan kände att hon var tvungen att gå rakt på sak, för att kunna lyckas säga det alls.
- Jag har en fråga.
- Jaha, vaddå? Svarade han lite osäkert.
- Varför kom du aldrig den där gången?
- Jag vet inte. Blev hans svar. Men fortsatte snart att berätta.
Han hade träffat Sofia dagen innan han skulle fara.
De hade pratat ett tag och allt hade känts så bra. De träffades igen, dagen efter och det blev ingen resa för hans del.
Varför han aldrig hörde av sig kunde han inte svara på. Han ville bara inte såra henne. Han visste inte vad han skulle säga till henne.
De var i alla fall tillsammans nu.
Josefin visste inte vad hon skulle säga.
- Du hade sårat mig mindre om du ringt och sagt som det var, än att bara skita i det. Svarade Josefin arg.
Hon började gråta. Hon ville inte, men tårarna bara kom. Hon hade inte kunnat gråta på så länge, smärtan hade bara huggit i henne, men hon hade inte kunnat gråta. Men nu kom de.
- Jag kan inte prata mer, sa hon och lade på luren.
Innan hon lade på hann hon höra ett svagt förlåt.
Hon bara grät, kunde inte göra annat.
Grät hela natten, hela nästa dag, jämt.
Även om det inte syntes på henne, även om det inte rann några tårar från hennes ögon så grät hon. Inombords.
Det gick inte en dag utan att hon tänkte på honom.
Hon hade mist en vän, sin bästa vän.

Skriven av: Emma

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren