Publicerat
Kategori: Novell

Förbannelsen avsnitt 5

Johannes hade i sin sorg blivit mer och mer bitter. Tosete hade sagt till honom att han borde flytta där ifrån och se sin framtid någon annanstans.
- Se sin framtid någon annanstans, tänkte Johannes.
- Det är inte lätt att se någon framtid alls utan min älskade Augusta.
Tiden läker sår säger de flesta men vissa sår läker aldrig. Men Johannes tänkte att på något sätt komma från dessa trakter där de bara tyckte illa om en.
Tosete hade på något sätt fått reda på att de behövde folk på en stor gård i Tuna socken. Det låg ganska så långt bort och hade den positiva delen att de sökte med ljus och lykta efter arbetare.
Johannes hade skrivit ett brev och hade fått svaret att han var välkommen dit.
Han besökte Augustas grav och pratade med henne länge. Han hade liksom hört henne säga.
- Johannes du kan inte vara kvar här, utan ge dig av för jag har på känn att du finner lyckan någonstans. Vart du än ta vägen så kommer jag att finnas där, för min kärlek till dig tar aldrig slut. Johannes satt länge och begrundade sitt öde och tänkte.
- Är det alltid så med oss fattiga människor att vi ska ta alla prövningar?
Resan tog sin början efter Johannes hade tagit farväl av Tosete och farväl av den här bygden som har gjort honom så illa i hjärtat. Efter en lång tids resande så anlände han till Mosarps gård i Tuna. Han steg innanför dörrarna till det stora huset. Han hade förväntat sig denna gård lite mindre. Men det var en stor gård. Han satte sig på en stol för att invänta gårdens ägare. Och blev mycket förvånad när ägaren presenterade sig.
- Jag heter Signe Ahlström och är ägare till gården.
- Du ser lite förvånad ut, trodde du det var en man som skötte gården? Min make dog för fyra år sedan. Jag tog över ansvaret för gårdens skötsel.
Du ser då ut att vara stark och tålig.
Johannes svarade.
- Jag har lite besvär med mitt ena ben. Jag råkade ut för en olyckshändelse.
- Jag hoppas det inte är i vägen för ditt arbete här?
- Nej, absolut inte svarade Johannes.
Han blev informerad vad hans sysslor var och han fick också någonstans att bo i manskapsbyggnaden.
Efter han hade installerat sig, så började dagens arbete och Johannes tänkte.
- Jag hoppas verkligen att detta ska bli en ny vändning i livet Dagarna gick och Johannes hade nu acklimatiserat sig så mycket att han kände till sina rutiner
och faktiskt trivdes med dem. Han var van att jobba självstädigt och Signe såg detta så hon satte Johannes på sådana jobb där det fodrades lite mer tanke bakom sitt arbete. Signe hade gått och tittat på den här mannen och fattat tycke för honom på något sätt. Han var mycket annorlunda än de andra männen. Inte söp han och inte svor ha heller utan verkade vara en mycket ödmjuk människa.
Första gången Johannes upptäckte att Signe hade tagit på sig en vacker klänning och hade riktigt klätt upp sig. Var när han fick köra henne till kyrkan.
Det tisslades riktigt nu på gården att de körde själva till kyrkan. Johannes satt vid sidan av Signe i kyrkan och kände sig på något sätt trygg med henne.
Hon var en kvinna med mycket skinn på näsan men ändå mjuk i själen. Något som attraherade Johannes.
- Men inte har hon väl något tyckte för mig?
Det blev många kyrkobesök och Signe gjorde sig så fin hon kunde varje gång och hon började att titta kärleksfullt på Johannes.
Efter två månader fick Johannes besked att han skulle infinna sig i det stora huset.
Signe mötte honom och bad honom stiga in.
- Ja, du Johannes sa hon. Det är så här att efter min makes bortgång har jag varit ganska så ensam. Så jag tänkte att du och jag kunde äta middag tillsammans i kväll.
Passar det, sa Signe.
Johannes han slog ned blicken lite och svarade.
- Det skulle passa utmärkt.
Signe blev glad och sa att du är välkommen klockan sju i kväll. Johannes gick ut ifrån det stora huset och han vände sig om och tittade på det.
- Väldigt stort och fint hus tänkte han. Men vad vill nu Signe? Men det är väl bara bra att kunna äta middag. Det blir nog inte den vanliga torftiga maten som blev serverad på gården. Middagen blev verkligen en succé och Signe visade med all tydlighet att hon kunde vänja sig vid det här. Johannes var väl lite avvaktade, men han hade inget emot att bli lite uppvaktad efter allt han hade gått igenom.
Det hade nog gått ännu längre om inte Johannes hade hållet sig på mattan. Men det var för tidigt att på något sätt kunna tänka sig att ingå någon relation så här efter, dessa tragiska händelser.
Men det klart om kärleken slog till skulle det väl inte vara fel alls.
Men Johannes tackade för sig och med väl valda ord, sa han att detta var det bästa som hade hänt honom på mycket länge. Den komplimangen satt där den skulle.
Men ska man vara ärlig så hade nog Signe trott att det skulle bli en lite annorlunda kväll.
- Det var en bra början sa Signe till sig själv.

Johannes hade tänkt mycket på det här och han vet hur Lill-Anna hade sagt.
- Man ska ta lyckan när man har chansen och fånga den i luften.
Det var lite svårt att tänka sig att Johannes skulle på något sätt få ihop det som han kallade det med gårdens ägarinna.
Inte för han hade något emot det, tvärtom. För Signe var en god och varm människa och hade mycket humor. Men det kändes liksom inte riktigt ännu i hjärtat. Under e närmaste månaderna gjorde Signe tappra försök att närma sig Johannes på ett värdigt sätt. Ett sätt som Johannes tyckte mycket om. Han fick mycket beröm för sitt arbete med gården. Signe talade om att Johannes var det bästa som har hänt här på mycket länge. De orden kände han igen på något sätt. När sommaren stod i full blom och Signe hade tagit ut Johannes på en utflykt med korg kaffe och bullar. Kände Johannes att detta var en härlig dag och för första gången kände han något i hans hjärta.
Det blev liksom varmt och Signes ord värme ordentligt. Han märkte också att de hade samma åsikter om mycket. Det fanns ett litet rött band dem emellan. Innan utflykten var över hade Johannes pussat Signe på mun.
Signe hon uttryckte sig som vanligt:
- Detta har jag väntat på länge!
Johannes skrattade hjärtligt och pussade Signe en gång till.
- Nu var det gjort tänkte Johannes, men vad har nu framtiden i sitt sköte?
Det stod klart mycket tidigt att Signe ville gifta sig med Johannes, men Johannes tvekade i det längsta.
- Tycker du inte om mig frågade Signe?
- Jo, jag tycker mycket om dig sa Johannes. Men det kanske är lite för tidigt?
- För tidigt vi är inte så unga, utan vi får nog snabba på för livet väntar inte.

Det gick över två månader innan Johannes hade bestämt sig att gifta sig med Signe.
Ett bröllop skulle det vara med allt där till så man fick något att prata om i socknen.
Johannes sa till Signe.
- Tror du inte att de tycker att du tar en man som är haltande och inte så vacker.
Signe svarade.
- Vad kvittar det, det som sitter, sitter inte utanpå utan i ditt och mott hjärta.
sedan får de säga vad de vill.
- Ja, men är det nödvändigt att ställa till ett sådant stort bröllop?
- Ska det va, så ska det va, sa Signe.
Signe hade informerat Johannes att han hade tillgång att spendera lite av gårdens pengar.
Johannes tänkte att kanske skulle han köpa aktier i Krügers för att på så sätt förvalta gårdens pengar på ett bättre sätt och få avkastning. Han gjorde detta med Signes goda minne och hon sa att det var en bra idé. Bröllopet blev ett verkligt underbart bröllop och både Signe och Johannes var väldigt lyckliga. Det tisslades riktigt mycket om Johannes haltande och hans fina klädsel som hade
kostat ganska så mycket pengar.
Man kunde höra utav bröllopsgästerna som viskade till varandra.
- Vad ska hon med en sådan stut till?
- Vad tror du, blev svaret.
När bröllopet var över kom vardagen in och det verkade som om allt detta
var ett lyckat parti.
Signe och Johannes tycktes trivas mycket bra med varandra och de gladde sig över att gården gav en sådan bra avkastning. Johannes pratade med Signe att de borde köpa mer aktier av Krüger.
Signe var riktigt förälskad i Johannes och hon sa.
- Du gör precis vad du vill, min älskling.
Johannes satte nästan allt på ett bräde och köpte aktier för mycket pengar.
Livet riktigt lekte för Johannes och han pratade ibland med sina kära som han
hade mist.
Han undrade om det var moraliskt att gifta sig med Signe och hade det nu mycket bra.
Men han hade lite dåligt samvete att han kanske trodde att han hade glömt dem.
- Hur ska jag kunna glömma det, sa Johannes till sig själv.

Plötsligt en dag slog han upp tidningen. Det stod med stora rubriker.
KRÜGER HAR SKJUTIT SIG I PARIS.
Johannes stirrade bara på tidningsrubriken. Han kände paniken sprida sig från
tårna upptill huvudet.
- Det kan inte vara sant!
- Det kan inte vara sant!
Han tog reda på hur det hade gått till och det som var viktigt, hur var det med hans aktier.
Den domen fick han utav banken, som sa att hans aktier var helt värdelösa.
- Så mycket pengar i aktier och de är helt värdelösa!
Han tog tag i kamrerens kavaj och nästan höll på att stypa honom.
- Förlåt sa, Johannes men jag blev så upprörd.
- Jag har förlorat en hel förmögenhet.
- Hur ska det nu gå ned gården?
När han åkte hemåt tänkte han.
- Varför skulle det hända.
- Är det någon förbannelse över mig och min familj?
- Kan den förbannelse överföras till Signe?
För det värsta i situationen var att Signe bar på hans barn.
Johannes grät och var förtvivlad över den uppkomna situationen.
Men Signe lugnade honom och sa.
- Vi har ju varandra.
- Det kan vi inte leva utav, sa Johannes.
Det kan gå så långt att vi måste på något sätt sälja gården. Då vaknade Signe upp ur sin dröm och förstod att det var allvar.
Var det rätt att gifta sig och ge så mycket ansvar till en människa som hon inte hade känt till innan?
- Man tänker inte utan man bara lever sa Signe. Man förväntar ju inte att något sådan här skulle inträffa.
- Hur länge kan vi hålla gården uppe på de pengar vi har, frågade Signe?
- Det är inte så länge, för mycket av det kapital vi hade, köpte vi värdelösa aktier för.
Johannes började fundera om det inte fanns en utväg.
- Var finns pengar tänkte han. Naturligtvis i en bank.
- Men hur kommer man åt dem? De vanligaste sättet förutom det lagliga är att stjäla dem.
Dessa funderingar hade Johannes för inte skulle det barka åt skogen den här gången också.
- Lite måste man ju chansa i livet, men har man en förbannelse emot sig hur ska det då gå?
- Kan man inte på något sätt komma ifrån denna otäcka förbannelse?
- Man kan ju inte förlika sig med djävulen, men Gud tycks inte bry sig om mig.
Mer och mer var tanken mycket svår att komma från att få pengar från banken på ett
oärligt sätt.
Han försökte på alla vis peppa sig och säga.
- Vadå, jag har väl aldrig fått något från banken innan. Varför ska inte jag kunna leva lyckligt?
Dagarna gick och pengar problemen blev större och större.
Men skulle Johannes bli så drastisk så han skulle stjäla från banken.
- Källan till allt ont är pengar, tänkte Johannes. Men källan som förser oss med pengar
- Och tjäna massor måste väl också vara ond?
Nu hade han bestämt sig att han skulle råna banken, han hade inte sagt något till Signe.
Det skulle bära eller brista, för fattig hade han varit för länge. Men rik bara en liten tid.

Fortsättning följer

Bo Grapenskog


















Skriven av: Bograpen

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren