Förhöret

NÄL.

Lisa hör sig för med avdelningssköterskan om Lenas hälsotillstånd och får samtidigt veta att Lilian är intagen på samma avdelning. Hon börjar med att besöka Lena som visar sig ha sällskap.
− Hej Anders, säger hon, är du och hälsar på Lena.
Anders nickar och ser blyg ut.
− Hej Lena, fortsätter Lisa vänd mot flickan. Vi träffades igår, kommer du ihåg det?
− Nej, säger Lena, var det du som kom och hjälpte mig?
− Ja, det stämmer. Anders, Lisa vänder sig till pojken, jag behöver prata med Lena en stund. Kan du vänta utanför, i dagrummet, så säger jag till när vi är klara.

Anders släpper Lenas hand och lämnar rummet. Det syns att han högst ogärna av-lägsnar sig från flickan. Lisa ler vänligt mot honom.

- Jag arbetar på Länskriminalpolisen i Trollhättan och skall klara ut vad som hänt dig och Lilian. Du har ju blivit illa behandlad och vi vill gärna veta vad som hänt och finna den som gjort dig illa. Kan Du berätta om lördagskvällen?
− Jag minns egentligen inte något. Bara några småsaker som jag inte förstår.
− Låt oss börja från början, om du berättar om vad som hände tidigare på kvällen kanske du minns bättre. Börja med när du och Lilian bestämde er för att åka till Mår-öd.

Lena undviker Lisas blick.
− Det var mitt fel att vi åkte dit. Lilian ville egentligen inte men jag övertalade henne. Jag hade pratat med Janne tidigare på dan och visste att det skulle bli fest. Det skulle kanske komma en kille som jag gillar och sedan var jag nyfiken på vad de gjorde därute. Jag ville prova på det där dom brukade använda.
− Gjorde du det?
− Ja, jag rökade på. Tog några bloss på en sådan där cigarett.
− Var det Janne som bjöd? Nej det var en annan kille som var med. Vet inte vad han heter.
− Hur kom ni dit?
− Janne hämtade oss.
− Rökte Lilian också?
− Jag vet inte, hon gick med Janne in på hans rum.
− Vad tror du dom gjorde där?
− Vet inte, jag blev förvånad att hon följde med honom. Hon brukar alltid vara försik-tig. Hon har nog aldrig varit med någon kille förut.
− Tror du hon var med Janne?
Lena rykte på axlarna.
− Det konstiga var att hon gick och sa inte till mig att hon tänkte åka hem. Jag såg inte när hon gick. Jag såg att Janne gick. När han kom tillbaka sa han att han kört henne hem. Att hon ville hem. Men hon brukar alltid säga till mig om hon vill hem. Vi brukar åka samtidigt.
− Hur länge var Janne borta?
− En timma kanske, är inte säker.
− Vad hände när han kom tillbaka.
− Han satte sig och pratade, bjöd mig på en öl när min tog slut. Sen ville han att jag skulle följa med när han skulle göra något ärende. Men det ville inte jag.
− Men du åkte med honom ändå?
− Jag minns inte säkert. Det blev så konstigt. Jag var med ute vid hans bil och han slog mig. Sedan minns jag att jag var inne i bilen och han höll på med mig.
− Att ni hade sex?
− Jag vet inte, jo han gjorde det med mig, men det var så konstigt som om jag inte kände något, som om jag inte brydde mig alls. Sedan minns jag inte igen förrän det är flera stycken i bilen. Dom gör det med mig flera gånger och jag kan inte försvara mig eller skrika. Jag är som helt borta på något vis. Som om det var mig dom gjorde det med men ändå inte mig. Som när man har en mardröm och vill springa men inte kan.
− Var Janne med när de var många?
− Nej jag tror inte det. De var annorlunda klädda.
− Hur många var dom?
− Flera stycken, jag vet inte, Lenas axlar börjar skaka och tårar rinner utför hennes kinder.
− Dom kallade mig hora. Jannes hora sa en av dom innan dom lämnade mig.
− Skulle du känna igen dem?
Lena skakade på huvudet.

Lisa lämnar Lena och går ut till Anders i dagrummet.
− Vi är klara nu, du kan gå in till henne igen om du vill. Hon är lite ledsen just nu men jag hoppas det går över snart.
− Nej, svarar den unge mannen, det kommer aldrig att gå över.

Lisa går vidare genom korridoren och in till Lilian.
− Hej Lilian, hur mår du?
− Så där, jag skall nog åka hem i morgon.
− Låter väl bra. Orkar du prata lite om vad som hände i lördags?
Lilian svarar inte.
− Vad jag förstår så kom han Janne in till Lilla Edet och hämtade dig och Lena.
− Ja.
− Sedan skiljdes du och Lena åt?
− Ja.
− Vad gjorde du då?
− Jag var i ett annat rum.
− Vem var du tillsammans med där?
− En kille.
− Janne?
Lilian svarade inte.
− Janne påstod att han kört dig hem.
− Nej, det gjorde han inte.
− Men du gick utan att säga till Lena?
− Jag gick bara ut en stund. Jag åkte inte från Lena.
− Men Lena såg dig inte mer.
− Nej, men när jag gick in igen var hon borta.
− Var du ute länge?
− Nej, kanske, jag vet inte riktigt.
− Vad gjorde du när du var ute?
− Jag skulle ringa hem och be pappa hämta oss.
− Men det gjorde han inte?
Lilian tittar bort och svarar inte.
− När du var inne i rummet med Janne, bjöd han dig på något då?
− Jag fick en flaska cider av honom.
− Inget annat?
− Nej, Lilian tittar bort igen.
Lisa sitter tyst och iakttar flickan. Hon undrar vad det är Lilian inte vill berätta. Hon har inte blivit våldtagen eller misshandlad. Hon har troligen haft sexuellt umgänge med någon men vill inte berätta med vem. Kan hon ha varit med någon vuxen, nå-gon som inte skulle ha sex med en så ung flicka? Har hon blivit påverkad av sprit eller droger mot sin vilja skulle hon ju inte haft skäl att dölja det. Har hon tänt på av egen vilja?
− Dina kläder, linnet, var sönderrivet. Vem gjorde så?
− Det var Janne.
− När gjorde han det?
− När jag var med honom inne på hans rum.
− Hade Janne sex med dig?
− Nej. Han ville nog men jag gick därifrån.
− Hur mycket rökte du?
− Bara några bloss.
− Hur många?
− Fyra, kanske fem.
− Hur kändes det? Blev du inte yr?
− Det var då Janne ville göra det med mig.
− Var det då linnet gick sönder.
− Ja, han försökte dra av mig mina byxor och linnet. Men jag ville inte.
− Han slog dig inte eller så?
− Nej, han fick telefon och då passade jag på att gå.
− Då gick du ut. Vad gjorde du när du kom ut.
− Jag ringde till.. , jag ringde men kom inte fram. Jag ville att pappa skulle komma och hämta mig och Lena.
− Men han kom inte.
Lilian undvek frågan.
− Vem var du tillsammans med där ute?
− Ingen?
− Men Lilian, du var borta från Lena mer än en timma. Vad gjorde du under tiden?
− Inget.
− Kommer du ihåg vart du gick när du stack från Janne.
− På andra sidan vägen bara.
− Såg han dig inte när han kom ut?
− Nej, han ropade på mig men jag svarade inte.
− Var han ensam då?
− Ja.
− Gick han tillbaka in eller åkte han iväg med bilen?
− Han åkte sin väg.
− Såg du när han kom tillbaka?
− Nej.
− Då såg du inte när han åkte iväg med Lena heller?
− Nej.
− Lilian, på andra sidan vägen, en liten bit in bland träden hittade vi ett par plädar. Någon hade varit där, tillsammans med en kille kanske, eller bara legat och sovit. Var det du?
− Nej.
− Där hittade vi också en ciderflaska som var tom. Kan det ha varit din flaska?
− Vet inte.
− Det var inte så att du var lite omtöcknad, dimmig eller så när du gick ut. Mådde illa kanske.
− Jo, det var jag. Kände mig konstig och hade svårt att se. Men jag kräktes inte.
− Du vill inte berätta för mig vem du hade sex med därute?
− Nej.
− Men du hade sex?
− Ja.
− Flera gånger eller sov ni en stund också?
− Vi gjorde det flera gånger och så sov vi. Sedan gick vi in i huset och då var alla borta och vi gjorde det en gång till. Är du nöjd eller skall jag beskriva hur vi gjorde det också? Lilian brusade upp mot den kvinnliga polisen. Ilskan övergick till tårar.

Lisa satt tyst och väntade på att flickan skulle lugna ner sig.

− Lilian, vad jag vill veta är att ingen gjorde dig illa. Gjorde något mot din vilja. Som dom gjorde med Lena. Sedan vet jag att det inte fanns några fler i din och Lenas ålder på festen, och om någon vuxen har sex med dig så är det inte rätt. Därför vill jag ha reda på vem du var tillsammans med. Om en vuxen har sex med dig skall han sitta i fängelse.

Lilian tittar skräckslaget på Lisa och brister på nytt ut i gråt.
− Jag har inte gjort det med någon, hör du inte vad jag säger.

En sköterska kommer in och tröstar Lilian. Hon får några tabletter för att kunna som-na och Lisa måste avbryta förhöret.

Skriven av: Sune Olsson