Forna nätter, dunkla dagg

forna nätter, dunkla dagg


Sotaren öppnade grinden och gick upp mot huset i rött. Det var stort och ståtligt och på varje hörn av andra våningen fanns tornliknade gavlar. Husets fönster var färgade av otroligt skiftande mosaiksammansättningar i glas. Han kom fram till trappan som vette upp mot terrassen där ingången till huset fanns. Det var en härlig sommardag och solen stod högt i skyn. Sotaren släppte sina linor och sotkula och torkade av svetten från pannan. Hans svarta sotarmössa hängde lite på sne, och han tog av sig den. Han gick runt huset för att finna stegen upp till den stora skorstenen. Trädgården öppnades sig i ett härligt hav av allehanda frukträd
och blommor och rosor blandade sig med bina som surrade omkring. Han såg inte skorstenen
så han gick runt ännu en gång..jodå..där fanns den.! ”bra! Tänkte han och knackade på dörren till husets ägare. Han tittade på klockan för att passa nästa tid för sotning hos grannen intill.
Dörren öppnas och en äldre dam med grått hår ler mot honom..” är det sotaren..?” hon log länge och sotaren steg in i huset,” ja, frun..jag skall rensa skorstenen..men först måste jag rensa i din kakelspis..” jag förstår, sade den äldre damen och log ännu en gång åt sotaren.

Den äldre damen hade redan förberett för sotarens ankomst, genom att prydligt lägga ut tidningar från hallen , via storarummet och ända fram till kakelspisen. Han lät stegen följa tidningarna ända fram och han satte sig på huk. Han tog fram sin ficklampa och lös upp..
”är du ny sotare..jag har inte sett dig förut..!” ” det är första gången jag är här..detta blir mitt nya distrikt..” hörde hon honom säga, fullt koncentrerad med att lysa upp skorstenen, för att se att allt var okey för rensning med kula från taket. Plötsligt tittar han sig omkring i ugnen...
”vad ren denna var då!..var det länge sedan ni använde den? Damen satte sig ned på soffan precis bakom honom. ” jag använde den igår..” ”Nehe du..ikke sa nicke..” den här kan inte bli mer ren än vad den är. Han vände sig om och betraktade damen där hon satt i den gamla soffan.Hennes violetta kofta prydde hennes ljusgråa långa hår. Hon satt med änlig blick och log.Hon är nog lite senil.” tänkte han, och i såfall skulle inte detta vara första gången han träffar på så gamla människor, som blandar ihop tid och rum. Han reste sig upp och torkade av händerna på byxorna..mest av vana..för han var inte smutsig iallafall.
Jag måste titta på köksspisen ” sade han och gick in mot köket. Han öppnade spjället och lät handen utforska allt som kunde ha fastnat. Men där var lika rent..hon lagade naturligtvis inte maten själv..det var sådana från hemtjänst, eller vad dem hette, som skötte sånt” tänkte han och gick ut för att klättra upp på taket. Han slängde upp sin kula och lina på ryggen och klättrade sakta upp. Det var ganska högt för det var två våningar upp. Han passerade dem tornliknande gavlarna och blev facinerad av mosaikglasets spektrarandiga färger av rött..blått och skimrande vitt och rosa. Väl upp vid skorstenen lös han åter igen ned med ficklampan.
Inga fågelbon..om nu tanten där nere inte använde kakelugnen. Han såg ingenting och lät kulansfjädrar skrapa och singla ned mot kakelugnens öppning på första våningen. Det var inget motstånd..märkligt tänkte han. Sotaren klättrade ner igen och gick återigen fram på tidningarna fram till kakelugnen. Nu skulle han ta bort allt sot..han satte sig ned och förde in en gaffel mot ugnens botten och skrapade. Han såg inget men drog ut gaffeln igen.
Den var tom! Det fanns absolut ingen sot eller smuts eller någonting..märkligt tänkte han.
Det borde ju finnas något iallafall. Han blötade sitt pekfinger och lät den glida i ugnens övre kant upp mot skorstenen. Han tittade på fingret..ingenting..! Han vände sig om mot damen och hon satt som hon gjorde tidigare. Log..nästan fånaktigt tänkte han..vad märkligt..
” vill sotaren ha saft..;? yttrade damen plötsligt..
Ja varför inte tänkte han..” det var ju varmt ute och han skulle snart till grannhuset. Han visste inte när han fick något att släcka törsten med nästa gång.

”gärna..skulle vara gott, jag skal bara göra iordning så länge..Utan ett ord gick damen ut mot köket. Han hörde hur hon tog en bringare från kylskåpet och lät det förfriskande hällas över i ett glas. Han var på väg ut mot terrassen när hon gav honom glaset..”tidningarna tar jag själv hand om..” sade hon och log. Han nickade samtidigt som han drack saften ”visst..”
”Jag har gjort fläderblomssaften själv..kommer från trädgården..” sade hon och log igen, men
nu med en viss stolthet i kroppen. Hon stod och tittade på honom och hennes späda arnar var nu i kors. Han vände sig up mot huset och tittade igen..det var vackert..men han hade inte sett en sådan arkitektur tidigare. Efterhand lär man sig husen, det blir en vana..men detta var något speciellt, eller var det bara värmen som spelade ett spratt. Nä, det var ett vanligt rött trähus..med efterkonstruktioner vid gavlarna och en väldigt duktig glasmästare som måste ha varit en enastående konstnär, för det kan inte ha varit lätt att passa in dem tusentals mosaikglasen i varierande mått. Han sade adjö till den gamla damen och hon stod och vinkade av honom vid grinden. Han fortsatte upp på den heta grusstigen och torkade åter igen av sin svettiga panna. Det var först nu han lade märke till något annat..rummen var större än vanliga rum..nästan som det mesta var dubbelt av allting, fastän det inte fanns någon direkt mening med det. Allting tycktes vara överdimensionerat. Han öppnade grinden in till nästa som skulle ha sin skorsten sotad denna varma dag ....

Klockradion tjuter och Torbjörn fumlar mödosamt med handen för att hitta avstängningsknappen, handen slår emot lampan på nattuksbordet och med ett ras ramlar glaset med vatten ner på golvet...”Amen tobben!!!..inte idag igen..” hör han caroline jämra sig..
”du slog ner lampan igår också..” hördes det dovt från hennes mun där hon låg med ansiktet nedgrävt i kudden, samtidigt som hon fingrade ymningt på hans kropp.
”mmm...” mumlade torbjörn. Han låg på magen och hans ena arm hängde utanför. Han vänder sig om mot henne på sidan och slänger upp den lediga armen på hennes mage
”mmmm...sotare...huset...” ”Vilken sotare,” jämrade caroline tillbaka..minst lika släpigt som mannen som låg bredvid henne i sängen ”..drömmen..jag var sotare..sotade i ett hus utan sot..”
”Ähh..lägg av!! Skrattade hon”..fan vad du är yr alltså..vaddå..var du sotare..hahaaaa...var då någonstans..” Han vänder sig om mot henne men nu är han klar vaken. Han tittar i hennes nyss uppvaknade ögon och hennes ljusa långa hår har fastnat i munnen. Han ler brett
” i mina drömmar var jag sotare..och du är den gamla dameeeeeeeeeen!”
han börjar kittla henne och hon vrider sig för att komma loss från hans starka grepp, hon tjuter av skratt och ber om nåd..”nää...äähhh..kittla mig inte..tobben!! snälla...hahhaaaaaa..lägg av..snälla..”

Torbjörn kom tillbaka från konditoriet med en påse nybakade bullar. Tidningen slängde han på bordet..” här..där finns annonsdelarna också..” Caroline ryckte till sig tidningen och letar upp delen med husannonser i. Hennes hår var fortfarande lite vått efter morgonduschen och hennes vita morgonrock slöt hennes kropp i varm mjuk bomull. Hon tog en tugga på sin bullhalva och lät blicken följa varje rad av annonser..” titta här!! Friliggande hus söder om Bäckåsen..byggd 43..dem vill ha nästan två miljoner för den...” Glöm det caroline..ta det lugnt nu..vi skall inte stressa..vi kommer att hitta huset ..jag lovar..” Torbjörn blinkar till henne på andra sidan bordet. Hans lugg hänger ned som en tovig slinga och den rödrutiga skjortan hänger utanför byxorna. Han slickar av sig sina fingrar när han var klar med marmeladen.

” jag vet..!” mumlade hon och fortsatte läsa annonserna..men nu med en mer allvarlig min.
Han reser sig plötsligt upp och går sätter sig på knä framför caroline. ”Jag får höra.., viskar han tyst. Hon lägger ifrån sig tidningen och öppnar morgonrocken. Han lutar sitt öra mot hennes mage. Han ler. ” jag hör honom..sshh...!” hon låter sina händer smeka sin uppspända mage..” det kanske är jag som låter..” viskar hon tillbaka ” nej..jag hör hans hjärta..”
Han kysser henne på magen och reser sig upp. ” Carro..du..två miljoner ..det går inte och förresten e den byggd fyrtiotre..det är dömt att misslyckas..bara bekymmer med renovering och så..” jag vet sade hon och log..jag vill bara att vi har huset innan han föds tobbe..det vet du! Han strök hennes hår och var så nöjd med allt nu. Dem hade pratat mycket om det tidigare, och dem kom överns att dem inte skulle stressa heller. Allt hade sin tid, framför allt att hitta ett lagom härligt hus att bo i som inte var så dyrt.

Segelbåten kryssade fram mellan skären, och dess vatten under skrovet löpte som en fin sträng mellan babord och styrbord. Mia och roberts båt var en femtonfots hurricane och nu tog dem alla fyra en härlig seglats i skärgården i göteborg. Robert och Tobias satt i fören med solbrillor och pratade. Mia styrde vant den smidiga båten och caroline stod framåtlutad mot styrräcket. solens reflexer slog upp som blixtar emellanåt från den kvalmgröna vattenytan.
Bergsknallar och små yppiga klippor kantade båtens färdriktning, och mia girade snyggt mellan passen i skärgården. Roberts föräldrar hade en liten egen ö, som mia och robert seglade ut till så fort dem hade chansen att få njuta av vatten och koppla av.
Dem hade seglat mycket och det var deras liv på sommaren. Caroline och tobias hade varit på båten tidigare, men aldrig följt med ut till Skattö tidigare. ”den här rutten kan man i sömnen..” skrattade mia och tittade på caroline.” det är så vackert här ute..alla fåglarna..värmen..och tystnaden..friheten..” ”mmm..vänta bara tills du får se skattö!!..du kommer att dö..jag och robban äger nästan stället nu..” inflikade mia . Ut från en bergsvik seglar en annan båt ut mot skäret några hundra meter ifrån dem. Mia rättar till solglasögonen och låter handen skugga ansiktet för att se efter vem det var. ”Robban..!! hojtar maria och pekar mot båten , när tobias och robert vände sig om mot henne. Robert reser sig upp och vinkar med armarna mot den gula segelbåten som snart passer dem påbabords sida. ”Walter...tjena..hur är det.” ropar robert till mannen på den gula segelbåten. ” det är walter..” sade mia till caroline.”han äger ett sånt härligt hus..hon skakar på huvudet..du skulle se det..robbans farsas bekant..känt han länge..hej walter, skriker maria när båtarna precis passerar varandra. Hon hör knappt hans rop.
Men dem bägge ser att han vinkade åt dem iallafall. ” Bergsknallen löper nu runt som en tvär vänstersväng och mia drar runt ratten med lätta tag. Det blåste plötsligt till och båten lutade
mjukt efter vindens touch mot seglen. ” titta här..!! Sa mia och och stod med ett leende medan dem kryssade ut mot skattö. Caroline tog av sig solglasögonen och lät handen forma sig som en skärm över pannan. Ön var skogsbeklädd och viken in kantades av sten och små klippöar.
Plötsligt ser hon en gräsplätt gestalta sig och en brygga framträder mellan klipporna.Skogsdungen löpte runt och på andra sidan av viken stod endast få träd.
Robert och torbjörn surrade fast båten och drog ned seglen. Mat och dryck lastades på en matkärra och dem fyra lät sina fötter gå genom gräset upp mot huset, där dem skulle bo under helgen. Bina surrade kring fläderblomsträden som kantade stigen upp mot huset.

Dem fyra lastade in maten och packade upp sina kläder så fort dem hade kommit in i huset.
Mia och caroline skar upp citron till isvattnet. Vi tar en tur runt ön..! ropade robban, och tobias följde med ut på verandan. ”fan vad läckert robban..så det var här du växte upp på sommrarna? ” Jepp..jag och syrran..häng med! Dem bägge tog sig igenom öns skogstigar som slutade på andra sidan delen av ön där huset var. Dem kom fram till en öppen plats som var omslutet av härligt doftande fläderblomsträd. Dem stod där och lät sina gräddljusa bomullsliknade utskott leta sig igenom trädens grenar och blad. Robert pekade på två träbänkar och en grill i gjord av stenar ” här skall vi grilla ikväll..!” ” Kanon!” log torbjörn och han gick ned mot strandbädden av sten. Han såg några båtar ute på vattnet och en bit därifrån småöarna som bitvis var sammanhängande med fastlandet. ”har ni hittat nåt hus då?
undrade robert medan han kastade sten ut mot havet. ”nej, inte än..men vi söker..och tittar” svarade torbjörn. Robert visade runt torbjörn runt ön och efter en timme så begav dem sig tillbaka mot huset där maria och caroline just var färdiga med lunchen.

Strax innan solnedgången kom dem fram till grillplatsen och dukade upp diverse matvaror som skulle bli en del av kvällens grillafton. Torbjörn och robert gjorde iordning grillen och efter en stund fick elden fart. Det var fortfarande svalt och emellanåt blåste det till och caroline tog på sig en kofta. Maria skar upp laxkotletterna och rullade in dem i folie , medan caroline tog sig an biffarna. Robert satte sig ned på en av bänkarna och tog fram sin medgavda gitarr och lät sina fingrar leka med strängarna. Torbjörn låg bredvid på gräset över en filt och läppjade på en öl. Grillen fräser till och maten läggs upp på ett större fat för att det nya skall komma till plats över den heta glöden.
kotletter någon,..” undrade mia och lade upp dem på fatet

Fortsättning följer.

Skriven av: Blue