Förvandlad

Sara satt nedsjunken i fåtöljen med en tidskrift. Denna kväll hade hon fastnat för en artikel om hundar som sprungit bort eller skadats. Hon grät en tår som landade mitt på sidan. Just som hon vände till sista sidan upptäckte hon att tiden rusat iväg något alldeles förskräckligt. Det var dags för middag, hon kände sig redan lite hungrig. På vägen till köket stannade hon upp framför spegeln och såg på sitt lena ansikte. Ännu var hennes hår långt och mörkt. Många gånger hade hon tänkt raka av sig håret eller färga det i en färg som fick andra att känna avsky av att vara i närheten av henne. Det skulle ju bara vara en test för att se hur vännerna reagerade. I dessa tider kan ju folk klä sig hursomhelst, så det skulle nog inte bli någon större uppståndelse, säkert skulle de skratta och ta det med en klackspark. En saftig stek stod klar i köket. Under dagen hade hon varit ute och handlat. Hon lade upp en lagom portion på en tallrik. Sedan tog hon fram vinet som hon fått i present i somras, då familj och vänner hade samlats i trädgården till grillfest. Det blev mycket lyckat, förutom att hon själv inte minns så värst mycket. Enligt hennes egen version av händelsen som hon tror sig ha utspelats då hon var iväg för att hämta något i köket, var den att någon hade lagt något i hennes glas. Hon gick fram och tillbaks i lägenheten innan hon gjorde uppehåll framför tavlan som hängde ovanför brasan. Det var ett porträtt som hade klara färger och klara linjer. Paralyserad stod hon i ett par minuter tills något störde henne som telefonens gälla signal. Vid tillfällen då hon studerat tavlan fick hon en plötslig lust att måla över allt med en skrikig mörk färg. Just som hon stod där tog något tag i henne och förde henne till tavlan. Hårnålen hade hon nu i sin hand, hur den kommit dit visste hon inte för någon hårnål hade hon inte haft. När hon vaknade blev hon förskräckt då hon såg de kraftiga risporna i tavlan. Vad skulle hon göra, inte kunde hon gå till konstnären som i flera år arbetat för att få detta porträtt färdigt till hennes födelsedag. En utskällning…eller så skulle han tvinga henne att äta färg. För att glömma allt gick hon ut och slängde tavlan i soprummet. Sen satte hon sig för att lugna ner sig efter det som hänt. Hon kände en kraftig värk i nacken. Fötterna kändes ömma. När hon drog handen över håret kändes det frasigt och hon gick genast till spegeln. Till sin fasa såg hon att håret var alldeles blodigt. Det rann längs med kinderna. Mörka hårstrån växte i rask takt på hennes kropp. Förvandlad. Förvandlad till oigenkännlighet.






Författare:

Publicerat

Dela: