Förväntningar

Jag vet att jag inte levt upp till dina förväntningar. Om du nu hade några. Kanske hade du inga förväntningar över huvudtaget. Kanske visste du att det inte var någon mening med att förvänta sig något av mig. Kanske såg du mig som ett hopplöst fall redan från början. Och tänk så rätt du hade. Men det var väl ingen som väntade sig något annat. Du har alltid haft rätt. Du märkte det säkert redan när jag var barn. Jag var ett ganska ensamt barn. Kanske berodde det på att jag tyckte om att ensam gå omkring. Jag minns inte riktigt. I skolan gick det ju inte heller så bra. Hoppas att besvikelsen inte blev för stor. Men du trodde väl inte att jag någonsin skulle tillhöra de duktigaste barnen ändå. Du visste nog hur det skulle bli. Och jag lyckades aldrig överraska dig. Inget som jag har gjort har väl förvånat dig. Varken positivt eller negativt. Är det inte så. Och jag lyckades aldrig överträffa mig själv. Jag ville ju aldrig låta allvaret komma in i mitt liv. Jag ville ju mest bara glida med i tillvaron. Men du hade väl inte väntat dig annat.
Jag gick ut skolan nätt och jämt som en medelmåtta och började jobba. Och jag förblev en medelmåtta i arbetslivet också. Någon karriär orkade jag aldrig göra. Det kändes alldeles för tungt. Och ensamt. Ingen som stöttade eller gav draghjälp. Jag misslyckades varje gång jag försökte på egen hand. Inte så många gånger kanske. Men du vet ju om de gånger jag verkligen försökte. Försök som inte ledde någonvart. Därför blev jag kvar på denna låga nivå. Min utbildning var och förblev otillräcklig och likaså min kompetens och mina kunskaper. Men jag klagar inte. Jag har det ganska bra här nere trots allt.
Jag kunde ju vara ledsen för din skull. Är det nog också när allt kommer omkring. Jag hade gärna gjort dig nöjd och stolt. Någon att vara belåten över. Någon som du kunde visa upp som föredöme för andra kanske. Men så blev det nu inte.
Jag är inte den enda i din flock. Det finns andra som du håller ett vakande öga över. Många andra. Jag känner inte alla. Inte ens många. Men några och Hannah känner jag. Jag är glad för din skull att du har Hannah. Hon lyckades ju med det som jag själv misslyckades så kapitalt med. Jag är glad att hon inte misshagar dig på samma sätt som jag. Du förtjänar att få känna dig stolt. Du förtjänar att få bli nöjd. Du förtjänar allra mest att just ditt folk lever upp till dina förväntningar. Och när inte jag lyckades så är det en stor lättnad för mig att andra gjorde det. För om du nu ändå kände besvikelse så kan den ju inte ha blivit lika stor som om du bara hade haft mig. Nu hade du ju andra att glädjas över när du inte kunde glädjas över mig. Så visst är jag glad över Hannah. Glad över att hon finns och kan skänka dig den glädje som jag inte lyckas skänka dig men som du så väl förtjänar. Glad för din och din glädjes skull.

Författare:

Publicerat

Dela: