Fosterbarn del 1

"Derek skynda dig vi kommer försent till matchen!"

"Jag kommer mamma!" ropar Derek samtidigt som han kommer utspringande ur huset med det svarta håret flygande i luften och de havsblå ögonen lysande av glädje.
Han öppnar bildörren och sätter sig i framsätet brevid sin mamma Kate.

"Kör då mamma vi kommer ju försent." säger han påskyndande.
Kate skrattar åt sin son och startar bilen och kör ut på vägen.
"Vilka tror du vinner ida då?, Gais eller Bears?"frågar hon.

"Bears vinner lätt! Gais har ju haft sin sämsta säsong hitills....

Kate och Derek är så uppe i sin diskution att Kate inte upptäcker bilen som kommer från motsatt håll i full fart .
Plötsligt hörs en öronbedövande smäll och allt blir svart.

Derek slår upp ögonen men blir bländad av ett ljust sken som svider i ögonen.När de har vant sig vi det starka ljuset häver han sig upp med armarna och ser sig om kring. Han ligger i en sjukhussäng på ett sjukhus.Han känner en brännande smärta i huvudet och revbenen och upptäcker att han har ett bandage runt huvudet.

Derek försöker att minnas vad som har hänt när dörren plötsligt slår upp och in kommer en ganska ung mörkhyad kvinna och brevid henne går en manlig läkare.

"Hej Derek jag heter Blenda och är ifrån socialen jag ser att du har vaknat nu." säger kvinnan och ler mot honom.

"Vad är det som har hänt?varför ligger jag här" frågar Derek och tittar på Blenda och läkaren som tittar på varandra.
"Jo,börjar läkaren "du och din mamma var med i en ganska allvarlig bilcrash.."
"Var är hon? jag vill träffa henne!" ropar Derek och hoppar ur sängen och ställaer sig på golvet.

"Tyvärr det går inte säger läkaren."
"Vadå går inte!" fräser han"Det är min rättighet hon är min mamma jag har..."

"Derek hon överlevde inte!!!"

"VA!?"han tittar villvrådigt på läkaren och Blenda.Plötsligt blir han arg och kastar sig mot dem och skriker" DET GÖR HON VISST NI LJUGER NI NI LJUGER!
"Nej Derek det gör vi inte" säger mannen samtidigt som han försöker brotta ner honom för att han ska lugna sig.
Men Derek är stark för sin 15 år och slår sig snart fri och tjuter" Hon kan inte vara död hon kan inte!!!

Läkaren och Blenda tar tag i hans armar men Derek försöker vrida sig loss. Men helt plötsligt slutar han kämpa och sjunker ner på golvet där han börjar gråta,han har aldrig känt sig så övergiven som han gör nu han gråter länge och väl tills han somnar av utmattning och läkaren lyfter tillbaka honom i sägnen och går ut tillsamans med Blenda.
"Har han någon annan släkting?" frågar han Blenda som skakar på huvudet."Nej och pappan stack för längesen."
Läkaren suckar"Det är verkligen tragiskt att något sånt här ska hända någon så ung, har ni hittat något fosterhem än? "Vi håller på" svarar Blenda och tittar på pojken genom glasrutan i dörren.

två veckor senare...
Derek och Blenda stod utanför ett stort rött tegelhus som skulle bli Dereks nya hem.

Derek suckade. Han ville inte vara något jävla fosterbarn som alla skulle vara äckligt förstående mot och tycka synd om!

Blenda som såg hans min kände medlidande
med honom.

Det kunde inte vara lätt att mista sin enda förälder och kort därefter flytta in hos helt okända människor.
Hon log uppmuntrande mot honom.
"Derek de här människorna är snälla och de har en dotter i din ålder."

Han svarade inte utan sa bara.
"Jaha"
"Kom nu så ringer vi på!"

En blond kvinna i 4o-års åldern öppnade dörren.
Hon verkade känna Blenda sen innan för hon kramade om henne och skrattade.
"Gud va trevilgt att se dig igen utbrast hon och de kysste varann på kinderna."
"Jaha detta är Derek och han ska bo hos er för tillfället.

fortsättning följer

Skriven av: anonymus