Frestelser

Ljummen sommarkväll, klockan är runt elva och jag mår alldeles utmärkt. Har tidigare på kvällen druckit ett par öl med några kompisar. När de ger upp och åker hemåt så går jag vidare på egen hand. Jag styr stegen mot Gamla stan.

En perfekt kväll för en flirt med någon söt tjej.

Jag har inget emot att vara ute och ragga själv. Missförstå mig rätt, jag gillar mina vänner skarpt men jag jagar ensam. Gamla stan har blivit mina jaktmarker. Stadens mörka prång, oregelbundna gator och en viss aura av uråldrig mystik triggar mig. Jag känner mig lätt euforisk. Jag inbillar mig att det beror på atmosfären, men det kan lika gärna vara alkoholen. Jag går sällan hit nykter.

En trädörr längs gatan fångar min uppmärksamhet. ”Pub” står det med stora röda bokstäver på dörren. Stället saknar fönster mot gatan och ligger inklämt mellan två affärer. Trots otaliga besök i Gamla stan så har jag aldrig lagt märke till just den här puben.

Dörren har rejäla handtag. Jag tar tag, drar upp dörren och kliver in.

Rustikt!

Lokalen liknar inget av de ställen jag brukar hänga på. Belysningen består av levande ljus och oljelampor. Längs tre av lokalens fyra väggar står det bord och stolar. Det dåligt upplysta rummet gör att jag har svårt att urskilja detaljer. Det enda som hörs är sorlet från gästers prat.

Lite väl rustikt ställe för min smak. Ska precis vända och gå därifrån när jag ser en tjej sitta vid bardisken. Mörk, sval och alldeles ensam. Tillgänglig?

Har jag tur kan det blir mer än en flirt!

Jag går fram till bardisken. Slår mig ner på stolen bredvid tjejen. Vill beställa något att dricka men det finns ingen att beställa av.

”Har du sett någon som jobbar här?”

Hon ser på mig. Två mörka brunnar till ögon, liten uppnäsa, ett par fylliga mörkröda läppar, mjölkvit hy. Hennes lockiga mörkbruna hår ramar in ansiktet perfekt.

Hon formar sina läppar till ord. Hon säger: ”Frestande.”

Sedan börjar hon prata. Konstigt nog så minns jag så här efteråt inget av vad hon sa. Men jag minns att jag lyssnade. Lyssnade intensivt. Minns också skuggor som rörde sig längs väggarna. Minns att jag tyckte att det var en obehaglig miljö, men en snygg tjej. Jag är inte säker på hur länge vi satt där men till sist slutade hon prata, lade huvudet på sned och sa: ”Vi går.”

Hon tog min hand och vi gick ut i sommarnatten. Ute på gatan var det folktomt och en blick på klockan sade mig att vi hade tillbringat åtskilliga timmar i lokalen. Kände mig lite omtöcknad så det var skönt att komma ut i den svala natten. Hon drog i min hand med förvånansvärd styrka. Jag lät mig ledas genom gatorna och snart halvsprang jag bakom denna tjej som tycktes slita mig fram genom natten. Det gick fort och jag hade en konstig känsla av att något var annorlunda. Jag som trodde att jag hittade i Gamla stan som i min egen ficka. Gatorna tycktes mig mörka och obekanta, gränderna ovanligt smala och dåligt upplysta. Och vad var det för figurer jag skymtade, eller var det bara i min fantasi, som hukande, nästan på alla fyra tog sig fram i utkanten av mitt synfält. Det var ovanligt det som hände, men jag kände ingen rädsla snarare eufori.

Jag lever! Eufori!

Hon stannade upp. Släppte min hand. Svepte bort det mörkbruna håret ur ansiktet och formade med sina röda läppar ett ord. Hon andades ut ordet: ”Frestelse.” Hon log mot mig med små vita tänder.

Så vita tänder.

Jag tog henne i mina armar. Kysste henne, hon kysste mig tillbaka.

”Här bor jag”, sade hon. Pekade på porten intill. ”Följer du med upp?”

Jag nickade jakande. Såg henne gå mot porten, eller kanske mer gled än gick. Hon hade en otroligt mjuk gång, nästan flöt fram.

Innanför porten slöt hon mig i sina armar och jag kände till min förvåning vilken stark kropp hon hade. Hon verkade mest bestå av muskler. Hon kysste mig och bet mig i läppen. När hon lutade sitt huvud bakåt såg jag en droppe blod på en av hennes tänder. ”Förlåt”, sade hon. ”Jag har så svårt för frestelser.”

Det första bettet fick henne att stelna till. Jag drack henne på ett par sekunder. ”Det gör inget”, sade jag, ”jag ger alltid efter för mina”.

Författare:

Publicerat

Dela: