Publicerat
Kategori: Novell

Frost

Natt. Mörkt, kallt och ogästvänligt. För de flesta i alla fall. Nicholaus hade alltid älskat de för många obehagliga vinternätterna. Han ville inte att någon annan skulle tycka om dem. De var hans egna.
En kall vind ven mellan husen och drog med sig de få flingor snö som dagen lämnat efter sig. Nicholaus tog sats och gjorde ett försök till att springa ikapp de virvlande flingorna. Efter några misslyckade försök lugnade han ner sig. Det var för kallt för sådana upptåg. Han såg sig forskande omkring. Det var nästan tomt på gatorna vid den här tiden på dygnet. De flesta vägrade att lära sig uppskatta midnattstimmarna i december.
Träden i stadsparken hade sedan länge förlorat sina löv och stod nu som kala skelett tätt intill varandra. Grenarna knakade och slog mot varandra i vinden. Nicholaus svingade sig vigt upp i en stor ek. Han blickade ut över staden. Det var hans stad. Han hade bott här så länge han kunde minnas. Sedan tre år tillbaka hade han varit det som många kallade en uteliggare. Men det var fel. Han var inte uteliggare. Han var en ”nattvandrare”, som han kallade det. Natten och stjärnorna var hans enda vänner.
Uteliggare var människor som tvingats ut på gatorna. Han hade själv valt att bo här. Livet i lägenhet tråkade ut honom och gav honom cellskräck. Stadens gator gav honom frihet. Tröttheten kom över honom likt en skugga.
Det stora trädet skyddade honom mot kylan i den iskalla i marken. Han kröp ihop på en kraftig gren som vred sig runt stammen. Sakta vaggade han sig in i drömmens skyddade värld.
När han vaknade hade det varit ljust länge och nedanför trädet stod en grupp barn och pekade upp mot honom. Han kände sig förnärmad över sin offentliga sovplats och tog sig raskt därifrån.
På dagen var gatorna fyllda med folk. Både unga och gamla. Julskyltningen var i full gång och alla försökte tränga sig in i de redan överfulla varuhusen för att finna speciella, praktiska eller helt enkelt billiga julklappar.
Nicholaus blev stående framför ett skyltfönster. Tomten i skylten berättade om alla snälla barn i världen och rensläden med Rudolf i spetsen.
- Har du hört talas om att flytta på sig?
Nicholaus vände sig om. En surmulen pensionärsdam i det senaste tonårsmodet tittade surt på honom.
- Hur är det med din respekt för de äldre?
Han muttrade lite och klev åt sidan. Damen fnös och trängde sig med onödigt mycket knuffande och bökande förbi Nicholaus. Han tittade länge efter henne. Vem visar ingen respekt?
Nicholaus ryckte på axlarna. Låt henne hållas om hon känner att hon mår bättre av det.
Det hade börjat snöa. Stora tunga flingor lade sig i lager på gator och tak. Nicholaus sjönk ned på knä och sträckte ut händerna framför sig. Äntligen kom den efterlängtade snön.
Han kastade sig på marken och rullade runt i snön. Han skrek i barnslig glädje över de vita flingorna.
- Smutsiga människor ska äta skit!
Nicholaus ryckte till. Var det honom man talade med?
Han såg sig omkring. Mannen stod en bit bort och stirrade rakt framför sig. Han hade en otänd cigarett i munnen. Två flickor gick förbi. Mannens läppar rörde sig igen men rösten dränktes i flickornas uttalade förhoppningar inför den annalkande filmfestivalen. Mannen snappade blixtsnabbt upp deras konversation.
- Jasså är det filmfestival? Det visste jag inte.
Han vände sig till Nicholaus.
- Jag har stått här i två timmar och väntat. Kommer inte bussen någon gång?
Nicholaus såg sig omkring. Mannen stod inte ens vid ett busstopp. Nicholaus reste sig sakta och smög tyst därifrån. Ett leende spred sig över hans läppar. Ska man skratta eller gråta?
Han svängde in på en gata och höll på att krocka med två äldre damer. Något chockad mumlade han en ursäkt. De båda damerna såg föraktfullt på honom och fnyste. Då de hunnit en bit nedåt gatan hörde han en av dem säga till den andre.
- Är det inte obehagligt med alla dessa smutsiga uteliggare överallt?
Smutsig? Han hade inte insett det förrän nu. Hela han måste se avskyvärd ut. Han såg sig omkring. Där nere rann ån. Han kunde tvätta sig där.
I några få språng var han nere vid ån och han kastade sig ut i vattnet. Precis innan han nådde vattenyta slog det honom. Det var mitt i december. Vattnet var iskallt.
Chocken blev förskräcklig. Han tappade andan och armar och ben stelnade snabbt i det kalla vattnet. Kläderna blev våta och tunga och skulle just dra honom under ytan då han blev räddad. Hjälpsamma händer drog upp honom ur dödsfällan. Solen stack honom i ögonen. Han förlorade medvetandet.
När han vaknade upp igen låg han på ett sjukhus. Han var torr och varm. På bordet bredvid sängen stod en bricka med smörgåsar och frukt.
Han tryckte snabbt i sig maten. Sedan smög han sig fram till dörren och tittade försiktigt ut. Ingen inom synhåll. Det drog kallt om benen och han upptäckte att han endast var klädd i en lång nattskjorta.
Han gick ut i korridoren och öppnade försiktigt dörren bredvid. Mannen i rummet sov. Längst bort i rummet fanns en garderob. Nicholaus ryckte åt sig ett par byxor och en varm tröja. Han drog på sig alltsammans över nattskjortan. Inga skor. Dom måste vara någon annan stans. Under sängen. Vem ställer grova kängor under en sjukhussäng?
Han tog skorna också. Sen smög han sig tillbaka ut i korridoren. Fortfarande tomt. Dags att gå.
Utomhus hade det blivit ännu kallare sen igår. Han vek upp kragen på nattskjortan som skydd mot vinden. Det var tidigt på morgonen och gatorna var tomma. Borde inte folk vara på väg till jobbet så här dags?
Då mindes han. Idag var det julafton. Alla var hemma med sina familjer idag. Alla utom han. Plötslig kände han sig ensammast i världen. Han hatade julen. Det var en högtid av gemenskap. Inga julklappar åt honom. Ingen julskinka och ingen glögg. Han muttrade lite och sparkade till en snödriva. En våg av smärta gick genom benet och han skrek till. Snödrivan var en översnöad vägsugga.
Haltande gick han därifrån. Detta skulle bli den värsta julen någonsin. Snart skulle de helgöppna varuhusen slå upp sina portar för dagen. Människor trängdes redan utanför dörrarna för att få tag i de sista julklapparna som man glömt köpa. Dörrarna öppnades och folk rusade in. Utanför sjöng frälsningsarmen sina julsånger. Mitt ibland dem stod en insamlingsgryta med texten ”Håll grytan kokande”.
Nicholaus gick vidare, bort från varuhuset. Han hade ändå inga pengar.
Vart han än gick så möttes han av julglädje och sång. Fanns det ingen annan som tyckte som han?
Han drog sig undan från de livliga kvarteren. Stadens bakgator hade sin egen dystra charm.
Det var nu så kallt att till och med katterna började bege sig hemåt. Han kände på sig att detta skulle bli den kallaste natten på länge. Nollstrecket hade passerats redan i slutet av september och sedan dess hade det bara blivit kallare.
Klockan var ännu bara runt fyra men det började redan mörkna. Överallt samlades släkt och vänner i sina hus för att fira Jesu födelse med godis och must. Själv hade han inte ens svagdricka.
Snart skulle Kalle Anka börja. Det ville han se. Även om han inte firade julen i övrigt så ville han i alla fall se de tecknade kortfilmerna.
Han klättrade upp på ett tak där han hade bra utsikt över en tv i huset bredvid.
Benjamin syrsa gjorde sin entre och barnen i huset jublade. Film efter film presenterades. Snövit, tjuren Ferdinand och bitar ur den senaste Disneyfilmen.
Då programmet var slut hasade han sig ner från taket och började gå inåt stan.
Han satte sig på en trappa för en stunds stilla meditation. Då kände han något träffa honom i huvudet. Han tittade up och fick en kaskad kall julglögg i ansiktet. Barnen i huset vek sig av skratt efter sitt busstreck och stängde fönstret.
Nicholaus reste sig och gick därifrån. Den söta glöggen fick ögonlocken att klibba ihop sig och den förut så varma tröjan var nu kall och blöt.
Han huttrade. Ett under har skett tänkte han sarkastiskt. Man har funnit kall glögg på julaftons kväll.
Han suckade. Det var kallt och han var blöt och hade ingen stans att gå.
Han försökte hitta tillbaka till sjukhuset men det var omöjligt. Snön hade blivit djup och han visste inte namnen på gatorna han passerat. Fingrar och tår började domna bort. Det bästa han kunde göra var at söka skydd mot vinden och den kalla marken.
Han vandrade runt tills han fann att han var tillbaka i parken där han sovit tidigare. Sökande såg han sig omkring. Inget.
Plötsligt såg han den. I ett stort träd mitt i parken hade några barn byggt en koja. Han kravlade sig stelt upp i trädet. Ingen direkt komfort men väggarna skyddade mot vinden.
Han kurade ihop sig i ett hörn. Glöggen hade börjat frysa till is och tröjan var stel och obekväm. Men han visste inte vad han kunde göra åt det. Under tröjan hade han bara den minst lika blöta nattskjortan.
Det blev kallare och han vågade inte somna. Risken fanns att han skulle frysa ihjäl under natten. Han hade ingen känsel i benen och han försökte desperat att få liv i sina händer och fingrar. Huvudet var tungt av den frusna glöggen och bristen på sömn. Ansiktet kändes stelt och konstigt. Han grimaserade för att mjuka upp det men musklerna i ansiktet började också stelna.
Ögonlocken kändes tunga men han hade bestämt sig för att inte somna. Glöggen på ögonlocken hade frusit till is och hindrade honom från att öppna ögonen helt. Hela kroppen värkte. I ett försök att sätta sig mer bekvämt höll han på att falla ur trädkojan. Det var bäst att sitta still. Han började få problem med att svälja och andas i den kalla luften. Han lade huvudet på sned och kände hu det stack till i huden där glöggen lagt sig som en hinna av is. De stela fingrarna lyckades inte skrapa bort isen som kylde nacken. Han suckade uppgivet.
Tänderna började hacka och han skakade i hela kroppen. Sömnen trängde sig på igen och
sakta, sakta vaggades han in i dödens sömn.

Skriven av: Charsmin

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren