Funnet på stranden

Funnet på stranden
av Flera författare


=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o

Funnet på stranden (en nonsensdikt) - Ellen Karlsson

FUNNET PÅ STRANDEN - Epona - Malin Masimov

=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o

Funnet på stranden (en nonsensdikt)
© Ellen Karlsson - [email protected]

Funnet på stranden -
en ensam pärla
i kvillrande form av en
sädesärla

Funnet även -
en mörkblå dröm
sveptes bort av en
djupvattenström

Funnet i sanden -
en solvarm snäcka
ur den havets hemligheter
läcka

Funnet på stranden
en sidenfjäder
fordom
sädesärlans silkeskläder

=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o
FUNNET PÅ STRANDEN
© Epona - Malin Masimov

Hittade mitt brustna hjärta på stranden, där det låg bredvid en röd solblekt
spade.
Fångad av sommaren, kastad till marken då hösten stod bredvid.
”Återuppbyggnad pågår” skulle det ett par veckor framöver stå på min
lägenhetsdörr. Långsamt skulle jag krypa fram, som en vaksam katt, och inte
ta någon för given. Så hade det varit förr.
Nu skulle det bli så igen.
Aldrig tar det slut.
Aldrig sinar det onda.

Skymningen böjde nu sina djupa mörka armar ner över mig och det mörka luften
fick mig att andas tyngre. Andas in- andas ut - andas in – andas ut. Jag
levde fortfarande. Livet var inte slut. Men den krossade spegel som fanns
inom mig påminde mig ständigt. Jag hoppades nu på Karlssons oslagbara
klister.

Alla tvångsaktiga tankegångar snurrade runt i huvudet.
Han bara var, och tog och tog. Men han gav, å vad han gav när han ville. Om
han ville. Ibland ville han inte alls. Då kände jag mig ungefär lika viktig
som en kaktus bland vackra lummiga träd. Fast han fyllde sin funktion. Så
länge jag fyllde min.
Annars ville han inte alls.

Solens sista strålar nådde mina bara ben. Sanden mot tårna, lugn i själen.
En sekund, eller två, så dök han upp där, en bild av hans gestalt i huvudet.
Hans bruna ögon, vackra lena hy och sneda leende. Varma kramar och heta
sexuella stunder.
Hans mörka svarta ögon när han på morgonen såg att mjölken var slut och hans
ryggtavla då jag inte ville.

Det slog mig.
Hårt i ansiktet.

Det välkammade håret, de välsittande skjortorna och solglasögonen så fräckt
på huvudet. Han imponerade.
På mig.
Och andra.
Och han var min.
VAR min.
Det morgontoviga håret på ända när munnen lät som ett ånglok. Hans
favoritskjorta han skulle ha just idag var inte tvättad.

Ett slag till.
Rakt i magen.

Att jag inte insett, inte förstått. Trodde hans kärlek var allt jag behövde.
Att jag var fel, han var rätt. Allt han gjorde accepterade jag. Han var den
jag skulle gifta mig med. Sa han. Jag behövde ingen annan än honom.

Sjönk ner till marken, fyllde händerna med sand. Silade den igenom
fingrarna. Låtsades att det var han. Sparkade till den lilla sandhögen som
blivit.
Han var inget värd.
Nu var det jag som gällde.
Jag hade återfunnit mitt liv, i naturen, på stranden, där allt en gång
började.

Epona
- Malin Masimov
=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o=o

Skriven av: Flera Författare