Publicerat
Kategori: Novell

Fyra fina fläskkotletter


Fyra fina fläskkotletter.

Det var en gråkall fredagsförmiddag i slutet av december.
Julruschen var över i Torsö Andelshandel och Malin stod på en pall bakom garnhyllan och räknade regnställ.
Inventeringslistan låg bredvid henne ovanpå det låsta giftskåpet och hon passade på att svepa ner litet damm och några döda flugor när hon tog blocket för att med sin prydliga skolflicksstil anteckna pris och antal för sydvästar, regnjackor och galonbyxor.
”Glöm inte bekämpningsmedlen i giftskåpet!” hojtade föreståndaren från sin kontorsskrubb mittemot den uråldriga kassadisken.
Malin grävde fram nyckelknippan ur fickan på arbetsrocken, som hade varit Jennys innan den blev hennes, och Karins innan den blev Jennys.
Nu var den litet luggsliten i kanterna och nött frampå, just där man stödde mjölkbackarna när man bar in dem från färjfästet.
Det gamla hänglåset kärvade litet, det var inte längre så många som odlade grönsaker på Torsö och de som fortfarande gjorde det köpte sina lantbruksförnödenheter på annat håll, så med undantag för några rullar flugpapper, som Malin mindes att hon sålt i juli, kunde hon förmodligen lika gärna kopiera fjolårets inventeringslista.

Klockan i butiksdörren skrällde uppfordrande och en irriterad harkling kungjorde att fru Drevling anlänt och upptäckt att köttdisken var obemannad.
Malin släppte inventeringslistan, puffade fast dörren till giftskåpet och ilade till köttdisken.
”Jasså, var det där du var,” anmärkte fru Drevling syrligt. ”Ja, jag skulle egentligen bara ha litet jäst, om ni har någon som är färsk.”
Fru Drevling hade en gång, för tio år sedan, fått jäst som börjat skrumpna och den traumatiska upplevelsen hade uppenbarligen satt oförglömliga spår i hennes inre.
”Jovisst,” svarade Malin och försökte låta så neutral som möjligt. ”Den kom i tisdags.”
”Ja, ja,” snäste fru Drevling, irriterad över att få respons på sin återkommande jästmonolog.
Butiksbiträden, liksom barn förr i världen, skulle synas men inte höras.
”Får ni något kött till helgen?” fortsatte hon i något vänligare ton.
”Vi får kotletter, köttfärs och nötstek,” nickade Malin.
”Be föreståndaren sätta undan fyra fina fläskkotletter åt mig,” sade fru Drevling nådigt. ”Karl-Oskar hämtar dem.”
Fru Drevling svepte iväg mot kassaapparaten med sitt jästpaket i ena nypan och portmonnän i den andra.
Malin pilade efter, slog in åttio penni i kassaapparaten och tog emot de fiskfjällsliknande småmynten ur fru Drevlings framsträckta hand.
”Och så ska jag be om att få en papperspåse,” avslutade fru Drevling innan hon med majestätiska kliv fortsatte sin köprunda till det lilla postkontoret strax intill.
Malin återvände till giftskåpet, tog en överblick av burkarna därinne och fick en djävulsk idé…

På lördagsmorgonen kom Karl-Oskar insläntrande genom butiksdörren, nonchalant vinkande med en lång inköpslista.
Han var fru Drevlings enda och högt älskade son, som bedrev någon typ av universitetsstudier i Åbo och då och då, till fru Drevlings stora förtjusning och ohöljda stolthet, hedrade hembygden med en kort visit.
”Kan du plocka ihop det här åt mig,” sade han uppfordrande och strök sig nervöst över den glesa skäggstubben.
”Javisst,” svarade Malin och granskade uppmärksamt listan innan hon skred till verket.
Ett halvdussin ägg, två kilogram vetemjöl, en rulle bakplåtspapper och de fyra fina, nu något förbättrade, fläskkotletterna hade Malin plockat ner i fru Drevlings medskickade inköpskorg innan hon noterade slutsumman i kredithäftet.
Hon strök håret ur pannan och log litet när hon tänkte på vilken överraskning lördagsmiddagen skulle bli för familjen Drevling.
Lördagsförmiddagen segade sig fram, de flesta Torsöbor kom till andelshandeln för att handla och prata bort en stund och så småningom blev klockan tolv.
Malin och föreståndaren plockade undan färskvarorna, städade och torkade golven och sedan var arbetsveckan äntligen slut.
”Skulle jag kunna få ett förskott den här månaden?” undrade Malin försynt.
Föreståndaren såg brydd ut, några förskott hade aldrig betalats ut i Torsö Andelshandel, men gick sedan med på transaktionen.
Lutad mot väggen bredvid bakdörren stod Malins gamla, rostiga cykel och väntade.
Ett konkret bevis, så gott som något, på att sjöluften minsann inte är så nyttig som folk inbillade sig.
Hon svingade upp matkassen på styret och cyklade hem till sin vindskammare i den nedlagda byskolan.

Tjugo före två på söndagseftermiddagen stod Malin nere vid färjfästet och väntade på Gjusen, som sin vana trogen kom ångande med fem minuters försening i ett moln av svartrök.
Den bleka decembersolen kastade sina obarmhärtiga strålar på rostränderna i stäven och de nödtorftigt blymönjade bucklorna, som uppkommit vid mindre lyckade angöringar av de olika färjfästena, men Gjusen hade ändå en viss, säregen charm i Malins ögon: Den representerade kontakten med den stora världen.
Hon gav sig inte tid att vänta på att klaffen skulle fällas ned helt och hållet, utan hoppade vigt ombord så snart det var möjligt.
Väl ombord klättrade hon uppför de smala, branta lejdarna och ställde sig vid relingen ute på akterdäck, där hon hade den bästa utsikten över Torsö
Den lilla skärgårdsbyn kurade sig sömnigt mellan de vindpinade klipporna, en flakmoped puttrade nedför den slingriga byvägen, antagligen Herman, på väg efter söndagstidningen, men i övrigt var stillheten total.
Ryggsäcken tyngde tryggt mot Malins axel, allt hon behövde var nedpackat, inklusive passet och sparbankboken.
Den rundlätte matrosen kom klapprande uppför lejdarna, hejdade sin träskomarsch mittför Malin och frågade: ”Vet du varför helikoptern var till Torsö igår kväll?”
”Nej,” svarade Malin lätt och ryckte på axlarna. ”Det var väl någon som ätit någonting olämpligt…”


Skriven av: Ann Persson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren