galen.....

Jag satt på kontoret när det slog in, känner inte längre igen mig, vart är jag någonstans...
jag tar av mig hörlurarna och hör röster som blir högre och högre jag är omringad av en bunt gapande människor. De galna femtio. jag känner en konstig känsla av nervositet slå över mig, den blir värre och värre. Jag tar ett djupt andetag och tittar mig omkring ingen tycks märka att något är fel. Jag tittar på taket och lägger märke till ett ventilation system till vänster är en stor stockliknande grej i taket. medans jag fokuserar på stocken hör jag hur rösterna blir högre och högre nervositeten eskalerar, jag fixerar blicken på en discokula som hänger i taket, precis när rösterna har utvecklats till skrik, blir det knäppt tyst och nervositeten har försvunnit. Jag känner mig tom och färgerna som strålat är nu grå jag kollar mig omkring det är bara jag kvar i rummet. Mina fötter rör golvet och jag kollar ner det är blod överallt jag tittar upp på taket och alla arbetare är som fastklistrade i taket med halsarna
avskurna. Blod från deras sår flödar ut med en stark röd färg som skär i de resterande gråa jag ser.Jag ställer mig upp fort och får en yrsel som gör mig blind i ungefär två sekunder när den försvinner
kommer rösterna tillbaka, runt omkring mig sitter alla som vanligt och jobbar. Jag går in till toa och tittar mig i spegeln, jag slår på vattnet och sköljer händerna och daskar vatten i ansiktet . va i helvete.
ja gick ut till chefen och förklarade att jag fått ett samtal ifrån min mamma och att pappa är på sjukan så jag måste hem om det går bra. Han är förstående och låter mig gå utan tjafs. När jag kommer hem berättar jag inte för någon, och jag intalar mig själv att det händer alla, men på insidan vet jag
att det är skitsnack. För några månader sedan förvandlades en levande människa till en djävul med horn framför mina vakna ögon . Om min flickvän visste, om min bror visste, om någon visste skulle det garanterat resultera i katastrof. Jag har sett hur dårhusen ser ut och ska jag vara ärlig dör jag hellre än att sitta inlåst i en bur nerdrogad bland dårar. Ingen vet förutom jag och ingen förutom jag kommer någonsin veta. att mannen som gav dig blommor mannen som lärde dina barn vad som är rätt och fel och som tröstade dig när du var ledsen ingen vet att han sen ålder 7 varit galen. Ingen har någon gång ifrågasatt mitt välmående eller frågat om något är fel...Hur många andra som jag finns där ute, hur många andra ser världen ta ny form hur många andra lever utan diagnos men är fullt fungerande i samhället...hur många andra är galna.

Författare:

Publicerat

Dela: