Publicerat
Kategori: Novell

GAMBIA äventyr

GAMBIA äventyr


Detta hände under den tiden i Gambia när jag var verksam inom turistnäringen som hajfiskeskeppare. Ibland hade vi lite tid till övers för oss själva och då brukade vi festa eller åka till en camp som hette Tendaba. Där brukade vi förlusta oss på många sätt och ett var att jaga vildsvin. På den tiden fanns det relativt gott om dessa enär befolkningen var muslimsk och inte åt bushpig. För oss var det en delikatess och receptet var mycket enkelt: Koka köttstyckena i hälften vatten och hälften öl ( det går ej med Pripps!) och efter en timme skall dom grillas över en het glödbädd. En och annan krydda kan kastas i men hos oss fanns bara salt och spansk peppar. Jag lovar att detta blir något helt fantastiskt i matväg.
Givetvis var det intressant att komma över köttet för att fixa en del partyn. Ibland var vi tvungna att äta langostiner och ostron också. Jag minns att jag frågade en fiskare efter den hummerliknande langostiner om han kunde fixa några till en fest. Javisst, inga problem för det finns inga i Afrika när man frågar om något.
Efter några dagar dök fiskaren upp och hade en stor säck på ryggen och jag menar nu en femtiokilos säck! Jag frågade vad han hade i den och svaret blev att det var spindlarna ifrån havet som jag önskade. Nu kom svetten i min panna för jag tänkte på kostnaden. Vi tömde ut innehållet på golvet för att räkna dom. Detta var en syn för gudarna för hela golvet kokade av dessa varelser som for kors och tvärs. Jag stönade fram en fråga om priset. Han började prata om lånet av en pirog (båt) och inhyrning av ett redskap samt två dagars arbete. Nu började jag fundera på närmaste gränsövergång. Han bad mig om ursäkt för kostnaden blev hela 50 dalasi och den var på den tiden värd det dubbla i svenska kronor. Alltså 100:- för ca 40 –60 langostiner av fin storlek. Vi åt och drack samt grillade och kokade och jag tror jag minns någon ifrån en resebyrå som åt en rå! Det var inga turister med på festen.
Nu var det kött som saken gällde. Vi fick låna två gevär av Wille och dom var hyfsade för det var inte vanligt i ett land där det vanligaste var hemmabyggda enskotts gevär. Vi lånade även en liten plastbåt för tanken var att kunna köra långt in i en creek för att där gå iland. På det sättet skulle vi slippa gå så långt i värmen. Vi kollade vår utrustning och allt var med, två gevär och en liter vatten. Tidigt på morgonen for vi iväg och styrde in i en creek på norra sidan om Gambiafloden. Vi körde ända in till slutet och förtöjde båten i ett träd. Med gevären i hand for vi iland och började det mödosamma arbetet med att söka efter svin. Värmen tog på krafterna och efter ett antal timmar vandrade vi tillbaka till båten för att åka till ett annat ställe.
Vi kom fram efter viss möda i värmen och där fick vi en chock för båten hängde i ett träd. Vi hade knutit den vid högvatten men nu var det lågvatten och nivåerna var mellan 2-3 meter men det är lite annorlunda med långgrunda ställen som en creek. Inget vatten förutom en pytteliten rännil som fanns kvar. Vi tog ned båten för att börja dra den mot floden som var ett antal kilometer bort. Efter fem meter förstod vi att det var kört. Tanken kom på hur vi skulle klara oss utan vatten. Rännilen smakade pyton och lite salt så vi försökte komma på en lösning för högvattnet skulle inte komma innan det blev mörkt.
En tanke som föddes var att jag en gång sett en film där man grävde ner sig för att klara hettan. Jag övertygade tysken om att det var enda chansen att överleva och han var asfaltsbarn så han höll med. Vi grävde ner oss i leran till hakan och mitt i där det fanns lite vatten. Där satt vi, två idioter nergrävda till hakan i leran. Jag funderade över vad en Hyena skulle säga om han fick syn på oss. En slurk vatten blandat med fast föda i form av lera var vi tvungna att intaga. Efter några timmar under brännande sol kläckte jag en ny ide under vansinnets flummiga tankar och det var Panamakanalen! Kunde man flytta stora fartyg genom ett land så skulle vi också kunna flytta en plastbåt någon kilometer. Vattnet rann fortfarande utåt så vad vi gjorde var att bygga en fördämning lite längre fram och vänta på att det blev så mycket vatten att vi kunde dra båten till nästa fördämning. Då byggde vi en ny och rev den gamla. Detta fungerade helt perfekt men visst var det jobbigt. Hade en Hyena kommit nu så skulle han skakat på huvudet och konstaterat att vi inte var ätbara. Mörkret var nu i antågande och vi hade fortfarande en bra bit kvar. Hungern gjorde att det var svårt att inte tänka på springande fläskkotletter och andra biffar. Även en levande apa hade fått sin plats på matsedeln. Djungeln har ingen lag. Nu var det mörkt men vi kände en frisk fläkt komma ifrån Gambiafloden och då förstod vi att högvattnet var på väg. Mörkret faller inom 15 minuter och därför finns det ingen möjlighet att planera något. Nu sken inte solen så satte oss i båten och väntade. Ljudet när vattnet kom var en ren musik i våra öron. När båten gungade till så sjöng vi en lovsång till Whiskyns uppfinnare och den sjöng på tysk- svensk- engelska. För om vi kom hem så skulle vi äta upp Willes husdjur och skölja ned dom med Wisky.
Att det var mörkt kan jag lova och inte ens himlen var ljusare än bushen. Vi stakade oss fram på lukten och hungern.
Äntligen var vi ute på Gambiafloden men nu gällde det att hitta hem för det finns inga fyrar eller ljus efter floden och det enda ljuset som kunde skådas var den fotogenlyckta som lyste i baren på Campen. Vattnet for med ett antal knop inåt och vi var tvungna att fara över floden för att försöka se fotogenlampan när vi passerade. Detta låter inte svårt men jag lovar att det är fruktansvärt svårt att göra detta i ett mörker som är totalt. Full fart och det är nog tur att man alltid varit sjöman så det fanns trots allt en del kunskaper i huvudet. Nu hördes vatten bruset vid motsatta stranden och nu var det bara att hoppas att fotogenet inte tagit slut i lampan. Detta var läskigt att åka i fem sex knop i totalt mörker.
Plötsligt såg vi en ficklampa blinka till framför oss. Det var en anställd som gick ner till floden för att se om båten hade kommit. Båtar var värdefulla där och med motor på är dom guld värda. Vi som satt i var inte så noga för idioter finns det gott om kanske. Det var kanske inte direkt så men ändå. Full rulle rätt in på stranden for vi och Gambianen lyste till på oss och sedan slängde han lampan och sprang. Varför förstod vi inte då men väl framme i baren och där satt några som lovade på stående fot sluta med spriten. Jag tittade på Tysken och undrade om han hade varit med mig eller om han kommit ifrån himlen. Han tänkte nog samma sak om mig för beakta att vi suttit i leran som hade torkat på kroppen och blodiglarna hade fastnat och såg ut som julprydnader där dom hängde. Detta var ett litet äventyr ibland många och det roliga är att vi blev inte sjuka men dagen efter hade vi ont i huvudet av någon konstig anledning.
©Teddy Engberg

Skriven av: Teddy Engberg

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren