Publicerat
Kategori: Novell

Gammelfolk 1

Gammelfolk 1.

Klockan är 18.00 och signaturmelodin till nyhetsprogrammet på tv har just avslutats. Hunden ligger på golvet med nosen på den gamle mannens fötter. Han har en varm nos. Ibland tittar han upp med sina stora, bruna ögon, både bekymrat och sorgset. Vet inte om hundar kan se bekymrade ut, men den gamle mannen ser att hunden förstod. Kaffekoppen i handen är varm, men det varken luktar eller smakar kaffe. Det är liksom bara varmt. Han dricker det ändå, det brukade han göra till 18-nyheterna. Nyheterna rullar förbi på tv skärmen framför hans ögon och han tittar, men ser eller hör ändå ingenting. Plötsligt ser han metrologen och väderlekskartan i tv rutan, samtidigt hör han tydligt hur hon rör sig i köket och porslinet slamrar lite när hon ställer upp det i köksskåpet. Hennes steg är lite trötta men hon rör sig vant mellan skåp och bänkar i köksregionen.
- Skynda dig och kom nu, annars missar du vädret också, ropar han mot köket.
Hunden reser sig, tittar förvånat på mannen och springer sedan blixtsnabbt in i köket. Hon svarar inte. Slamret av porslin har tystnad. Stegen hörs inte längre. Hunden kommer tillbaks med huvudet hängande och lägger sig pladask på golvet. Han intar samma ställning, med nosen på mannens fötter som tidigare, men nu blundar han. Han liksom kniper ihop ögonen. Den gamle mannen klappar honom tröstande på huvudet. Undrar vem som sörjer henne mest? Mannen eller hunden. Hon är borta men hon finns kvar ändå. Han hör henne ofta, det händer faktiskt att han ser henne, hur tydligt som helst. Ibland ropar hon på honom och han svarar, som han alltid gjort, men inser snart att han svarat sitt minne. Undrar om hunden också kan höra henne ibland trots att hon inte finns längre, inte här i alla fall. Hon är död och begraven. Egentligen är hon inte begraven. Hon är bränd till aska och spridd för vinden. Hon ville ha det så. Aska, lagd i en urna, är allt som blev kvar efter ett helt liv. Aska är inget annat än smuts. Sånt man blir smutsig om händerna av. Han går in i badrummet och tvättar händerna och sköljer ansiktet under rinnande vatten. Han tittar på sin spegelbild i badrumsspegeln. Han ser en gammal, tunngårig man där det hår som finns kvar är helt grått. Rynkorna är borta, det liknar mer djupa fåror. Ögonlocken hänger över ögonfransarna som inte längre syns. Skinnet på halsen är löst och hänger något över kragen på skjortan. Visst, han hade alltid älskat henne men också alltid förundrat sig över hur hon kunde älska honom. Det visste han att hon gjort, även om hon aldrig sagt det. Han sätter sig i fåtöljen igen och tittar på fotot av henne som han ställt på bordet. Hon tyckte inte om fotot, det hade hon aldrig gjort. Hon tyckte hon var tjock i ansiktet på bilden. Fotot är taget när hon tog studenten. Hon har den vita mössan på sig och det långa, bruna håret svallar över axlarna. Mängder av blommor, fastsatta i blå och gula band hängde runt halsen. Hon skrattar och hela ansiktet lyser av ungdomlig lycka. Hon var så vacker. Det var på student balen dom träffades första gången. Flera skolor hade slagit ihop sina student baler till en enda stor bal. De kände inte varandra då, men han hade bjudit upp henne och de hade dansat en dans tillsammans. Några år senare träffades de igen och på den vägen var det. Det blev aldrig några barn men de fick ett liv tillsammans. Nu är det livet slut. Hennes aska är återbördad till det den en gång kom från. Den gamle mannen mindes inget från den ceremonin, men livets cirkel, antog han, var sluten, för hennes del i alla fall. Problemet var att det nog var hon, som var livet. Det förstod han nu. Utan henne finns inte livet kvar. Det fanns inte längre någon mening med livet. Han ville sluta sin cirkel också, men inte ännu. Han måste nog vänta på hunden.

Skriven av: Freddy

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren