Gåvan att vara vacker och rik

Det ringde på dörren till det stora vita huset. Kvinnan gick mot dörren och såg genom glaset i dörren att det var poliser utanför. Hon öppnade sakta dörren och stod där med ögonen uppspärrade. Polisen sa med en mjuk stämma.
- Tyvärr måste meddela att er man har omkommit i en bilolycka.
Kvinnan tittade förfärat på poliserna och sa inte ett enda ord.
Polisen tog tag i henne för det tyckes som om hon skulle svimma.
- Det är nog bäst att ni lägger er ner lite Fru Trudén.
De tog varsamt kvinnan in i rummet och lade ner henne på soffan.
- Ska vi ringa efter en läkare sa den ena polisen?
Kvinnan hade på något sätt kvicknat till att sa med en ljus stämma.
- Tack men jag klarar mig nog, jag ska ringa efter min väninna.
Efter ett tag så gick poliserna och kvinnan gick till telefonen med raska steg.

När hon hade slagit nummret så nästan skrek hon till när någon svarade i andra änden.
- Vi gjorde det? Vi gjorde det.
Kvinnan var mycket glad och hon poängterade att nu kunde de leva sin framtid som ett lyckligt par.
- Nu har vi all lycka vi kan få tag på och pengar har vi också gott om.
Fru Trudés make ägde ett kemiföretag och hade gjort mycket pengar på det. Fru Trudén hade aldrig behövt göra något utan han hade på alla sätt och vis försett henne med det finasiella.

Äktenskapet hade ju inte varit en höjdare utan hon hade på något sätt försökt att få tag i någon annan man. Hon hade lyckats tyckte hon. Han var mycket yngre än vad hon var.
- Men vad gör det när man ändå kan köpa vad man vill ha, tänkte hon.

Efter begravingen hade de träffats mer öppet än innan. Hon hade frågat hur det gick till med olyckan.
- Ja, jag mixtrade lite med hans bromsar, sedan var det stupet som gjorde resten.

Veckorna gick och papperna var nu klara och hon hade fått tillgång till sin mans pengar och villan på Rivieran. Hennes pojkvän hade tydligt sagt åt henne.
- Att du kan du göra något med ditt utseende för du vill väl att jag ska tycka du är vacker?
- Jo, sa hon men jag är 50 år och tidens tand kan man inte göra något åt. Han tittade på henne och sa:
- Det finns då många produkter i dag som kan göra en nästan ung för evigt.
- Jag har en fotograf som kan göra underverk med foton. Vi kan gå dit och se när du har gjort dig vacker. Ta på dig en blond peruk så kan man forma den precis som du vill ha den. Hon satte på sig den blonda peruken och gick till fotografen som tog bilderna.
Pojkvännen sa:
- Man kan inte tro att det är du! Så vacker har du blivit. På vägen hem sa hon:
- Jag har fått papperna i dag som överför mina pengar till mitt privata konto. Så jag ska överföra dem till Monte Carlo.
- Det var väl bra sa pojkvännen.

Posten kom och Fru Trudén tog breven till bordet. Hon öppnade ett brev där det stod.
- Vi har förmågan att göra dig vacker. I brevet påstods det att man kunde bli mycket vackrare av just den här behandlingen och den gjordes privat henna i bostaden.
- Han vill ju att jag ska bli vacker, tänkte hon.
Hon gick till telefonen och beställde detta och de sa att det skulle komma någon inom en veckas tid.
Nu ringde det på dörren. Där stod det en kvinnan, som presenterade sig som Ylva Franzén. De gick in i rummet hon bar på två stora väskor.
- De måste vara tunga sa Fru Trudén.
- Inte så farligt sa Ylva. Jag är här för att göra er mer vacker än vad ni är.
- Kan det vara möjligt sa Fru Trudén? Båda två skrattade hjärtligt. Ylva berättade hur behandlingen gick till. Först ska man ta ett varm bad så porerna öppnar sig riktigt. Sedan applicerar man en skräm som har ett världsledande patent. Detta får huden suga åt sig och inom några timmar och efter några behandlingar har du en hud som en flicka på sjutton år.
- Är det inte fantastiskt?

Fru Trudén tog sig ett varmt bad och badade länge. Hon fick sedan lägga sig på en handduk. Först smetade Ylva på något liknade vasselin. Efter ett tag tog hon en pensel och masserade in denna kräm i ansiktet på Fru Trudén.
Fru Trudén sa snabbt.
- Det kyler mycket!
- Ylva sa att det var den substans som fanns i krämen som gjorde hun yngre.
Efter ett tag frågade Ylva:
- Känner du dig bra? Känner du fig lite sömnig?
Ja, jag känner mig riktigt sömnig och faktiskt lite trött.
- Det är av det varma badet förmodar jag, sa Ylva.

När Fru Trudén hade legat där en halvtimme så frågade Ylva en sak:
- Kan du lyfta din tår?
Fru Trudén tyckte det var en konstig fråga, men svarade:
- Ja, det kan jag väl.
- Försök då sa Ylva!
Fru Trudén försökte lyfta sina tår men det var helt omöjligt.
- Vad kallade du din make för frågade Ylva. Jag kallade honom Klaud.
- Inte jag sa Ylva jag kallade honom för Cloudy.
- Känner du min make?
- Ja, jag har varit hans labboritoriassisten i fyra år.
- Så du var hans älskarinna?
Ylva hon fortsatte att berätta om at hon visste att det var Fru Trudén som hade mördat Klaud.
- Din pojkvän har just fått ihop ditt foto med peruken så att vi kan ta ut pengarna i Monte Carlo.
Krämen som jag har applicerat på dig innehåller ett dödligt nervgift och är ännu bättre
om porerna är öppna. Det är de ju genom att du tog ett varmt bad.
- Så du menar att det här dödar mig?
- Ja, det kan jag nog säga. Du var ju inte ens intresserad av din makes arbete. Du visste inget om kemi. Nu vet du att det man applicerar på huden tas upp av nervsystemet.

Sakta men säkert så började gittet verka på det mänskliga nervsystemet, till slut låg Fru Trudén livlös.
Ylva och Fru Trudéns pojkvän såg man nu ligga i hängamattan i en flott villa vid rivieran.
Man borde väl säga detta:
Är det gåvan att vara vacker och rik?

Skriven av: Bograpen