Generation X

Generation X





Klockradion kom igång med ett sprak, gammeldags svensk musik ljöd ur den lilla högtalaren. Klockan var precis åtta och det var tidig söndag morgon, Hans öppnade sina slutna ögon satte sig upp på sängkanten och började försiktigt leta med foten efter de slitna bruna mocka tofflorna. Tofflorna hade varit hans favoriter i åratal, det var skönt att bara kunna sticka in fötterna och sedan hasa sig iväg till köket utan att känna det kalla golvet och behöva lyfta på fotsulorna. Väl inne i köket sköljde han ur kaffekannan, slängde den gamla torkade sumpen och melitta filtret från gårdagen och bytte det mot ett nytt, han tryckte sedan på den röda knappen som genast blev orange, maskinen började väsa och puttra. Hans hämtade tidningen och lade den vid köksbordet, gick sedan till badrummet för att göra sin morgontoalett medan kaffet bryggdes klart. Han tittade på sig själv i spegeln, där stod han i sitt vita linne och såg gammal ut, det var inte det att skägget och håret hade blivit grått, det kändes bara som om ansiktet hade mindre liv. Han tänkte tillbaka på sin ungdom, på den tiden han jagade flickor och kunde apa sig framför spegeln innan en träff. På den tiden han gick på lokal och dansade.

Nu hördes ett gurglande från köket, ungefär som kaffebryggaren drog sin sista suck. Hans gick för att se efter, jodå det var klart, skulle bli gott med en kopp. Han satte sig vid köksbordet och läste kulturdelen och drack sitt kaffe i lugn och ro. Han funderade på om han skulle promenera en annan väg idag, söndagspromenaden var ett sorts livselixir som han inte kunde klara sig utan, det fanns alltid någon trevlig människa att prata med. Han kom fram till att det var onödigt att lägga om rutiner som hade fungerat utmärkt i åratal, om man inte har fasta punkter i tillvaron hur kan man då överleva? Ja i dagens samhälle verkar det då inte stå rätt till, det finns inga ärenden kvar att göra, bara att försöka planera nöjen och fritid.

Klockan slog nio när Hans slog igen den tunga trädörren och låste bakom sig, det runda locket till låset på insidan skramlade lite. Locket som var till för att ingen skulle kunna sticka in ett verktyg och lyckas lirka upp låset inifrån verkade till synes lite gammeldags om man jämförde med många av grannarnas säkerhetsdörrar som såg ut att vara gjorda av pansar, säkert från gamla ryska stridvagnar. Han tycktes för en sekund kunna se röda stjärnor lite halvsmälta i dörren, men skrockade och begav sig ut ur porten.

Han promenerade alltid till Tessin parken på Östermalm, och stannade ofta länge för att prata med folk som hade slagit sig ned vid bänkarna. Det var skönt att vara här tidigt på söndagarna eftersom a-lagarna inte syntes till. Han ville prata med vanligt folk, hyggliga människor i hans egen ålder, folk som hade jobbat hårt. De pratade inte sällan om de gyllene ungdomsåren, om hur bra det hade varit, om sport och flickor förstås. Men också om de hade något gemensamt, de kanske hade gått i samma skola eller varit medlemmar i någon av alla föreningar.

Men när han kom fram till parken syntes nästan inga människor till, bara en ensam kvinna som var ute och rastade en liten pudel, och en man som snabbt cyklade förbi. Han slog sig ned vid en bänk och tog ett djupt andetag, det var skönt och friskt ute nu, lagom kyligt och lite fuktigt så att man kände sig pigg. Han visste inte att det var en röd dag idag och att inga affärer var öppna, därav denna brist på människor. Men så plötsligt öppnade sig marken en bit bort, han gned sig i ögonen och tittade igen. Ett keps beklätt huvud tittade upp, jo nu såg han, det var en sån där galler lucka, den kanske ledde till en kloak eller något. Den unge mannen närmade sig, han synade honom noga, han hade färg på händerna och såg mycket trött och medtagen ut. Han jobbar säkert därnere tänkte Hans. Jasså så du jobbar på söndagar du? visste du inte att det är en dag för vila?

Va snackar du om? svarade den unge mannen. Jo jag såg att du kom upp därifrån, det verkar spännande. Kan du inte slå dig ned och berätta lite, jag skulle behöva lite sällskap. Jaha okej... han slog sig ned på bänken bredvid och tände en cigarett. Ja är du målare eller? pojken skrattade och sa: jo det kan man säga. Han tittade inte på Hans när han pratade utan bara i marken och omkring sig. Ja så vad är det du målar för något? Tåg. svarade pojken. Jaha så du är anställd av SL, ja det är ju ett hederligt yrke, som de gamla rallarna. De har du väl hört talas om? Pojken skrattade igen och sade: Måleriet är min hobby, jag är en graffitimålare. De har du väl hört talas om? Den där luckan du såg mig komma upp ur, den leder direkt ned till tunnlarna i tunnelbanan.
Hans blev chockad och det syntes, han visste att det var fråga om vandalism. Han svor och blev röd i ansiktet, förbaskade satans.... VANDAL.... herregud vad har det tagit åt dagens ungdom? Menar du att du medvetet förstör för andra människor, vad har det tagit åt dig unge man?

Jag ser det inte så svarade pojken lugnt, det är konst. Konst hör hemma på museum svarade Hans argt.
Om du lyssnar noga nu så ska jag berätta, för det är ju ni gamlingar jävligt bra på, hur det var förr och så. Man ska sitta där och lyssna och ni ska jämföra generationer, generationer ni inte har en aning om. Mitt namn är ialla fall Zebastian med Z, men du kan kalla mig för Zeb. Nu kanske du undrar om Z:at, men det är enkelt fixat, man byter helt enkelt s mot z från sitt födelse namn, därmed slipper man bli en i mängden. det kanske är en hädelse gentemot föräldrarna, men jag tillhör ju trots allt den nya svenska generationen. Jag gör allt vad jag känner för, du vet carpe diem, fan man ska ju bara leva en dag i taget. Ingen vill bli gammal i vår generation, världen utgår från en själv, pengar styr så om du vill lyckas: bli rik. Glöm allt du hört om vad som är farligt, supen har bytts mot droger, kan du tänka dig att stå och dansa i ett annat universum tjugofyra timmar isträck. Okej att du kanske blir manodepressiv och sover till fem dagen därpå, men då är det bara att gå till farbror doktorn så får du en liten röd triangel som gör allting bra igen.

Hederligt arbete existerar inte, de som utför det anses som misslyckade. Varför slita ut sig åtta till fem när man bara kan ha roligt istället. Många reser världen över och drömmer om det perfekta livet, kanske i en annan kultur. Den svenska kulturen finns men vårt språk är så influerat av andra att du skulle ha svårt att förstå. Vi äter inte fläsklägg eller pölsa, det kan vara Malaysianskt eller veganskt men mycket är också Amerikanskt.

Man går inte på boxning eller friidrott, istället slåss man och mediterar. Idrottar gör man inte för att må bra eller av gemenskaps skäl, det gäller att se snygg ut, eller sexig. Killar köper smink och har långt hår, det finns hudvårdserier för män. Bögar och flator är tuffa, de är allmänt accepterade och sägs vara mästare på att festa.

Man tillhör en viss stil och inom denna gäller det att vara rätt, annars kan du vänta nederlag, ja du blir inte accepterad av någon.

Ekonomi, ja det är konsten att använda pengar så att man inte har den minsta glädje av dem. Spendera det du har, man lever ju bara en gång.

Ja mycket har förändrats i detta land som anses vara för pensionärer av unga, man får inte göra någonting förrens man är hundrasju, vi har två tv-kanaler som sänder utbildnings program.

nä nu måste jag dra, ta det lungt vi kanske ses. Jo kanske sa Hans. Båda gick åt varsitt håll. Zeb skulle hem till sitt rum och sova ut. bland vinylskivor, turntables, cd och minidiscs, datorn med sin ständiga internet uppkoppling, planscher och filmer, dvd´s och rollerblades, mountainbiken och kläderna som alltid fyllde golvet.
Hans skulle hem och äta lunch. Jag kanske skulle ta och prova något sånt där megirianskt tänkte han och hasade sig ut i köket.

Skriven av: bob.T