Genom någon annans ögon

Maria sitter vid sin dator. Hon skriver. Vad hon skriver spelar endast roll för henne.
Det sköna ljudet av fingrar mot tangenter gör henne för första gången på mycket länge glad.
Verkligen lyrisk. Orden bildar meningar. Meningslösa meningar. Meningar utan mening.
Meningarna bildar en osammanhängande smörja som endast en psykolog kan påstå sig kunna tyda.
Att något så obetydligt har sådan vikt. Allt ligger i betraktarens öga.
Maria vet att hon är sjuk men bryr sig ej. Varför bry sig, om det ej går att göra något åt?
En halvfull Vodkaflaska står på datorbordet. En halvtom Vodkaflaska ligger på det dystra golvet.
Samma flaska? Må så vara! Spriten smakar detsamma.
Blicken flackar likt solreflexer i en spegel. Knapp, knapp, knapp...knapp.....knapp.
Det är nära nu. Orden har slutat dyka upp på den flimrande skärmen, rummets enda ljuskälla.
Marie känner tillfredställelse. Hon vet att det inte finns ett enda stavfel. Inte enligt hennes ordlista.
Funderar ett tag på om hon skall läsa vad hon skrivit. Bestämmer sig för att låta bli. Det blir bäst så. Att se egna alster genom någon annans ögon ger den obarmhärtigaste kritiken.
Tankar flyger in och ut. Som för fågeln fallen från sitt näste, tar tiden alltid slut.
Innan tankarna är rena, innan vingarna är hela.
Det är nu endast fråga om tid. Tid att radera det som nyss präntats ner. Innan det är för sent.
Innan hennes innersta tankar står till annans tjänst. Tankar ämnade för Maria enbart.
Vodkaflaskan ser inbjudande ut.
Vodkaflaskan ser inbjudande ut.
Ett val mellan samma flaska eller mellan två? Är det ett val överhuvudtaget?

Sofia sitter vid sin dator. Ögonen klistrade vid en halvfärdig text avslutad mitt i en mening, mitt i ett ord.
En tom Vodkaflaska står på datorbordet....

Skriven av: Björn Torstensson