Gideon

Gideon

En kall februarimorgon kom Gideon in i affären. Gideon var knarkare,hemlös och uteliggare.Han brukade komma in då och då och be om några kronor till mat eller något annat.
Denna kalla, gråtrista februarimorgon såg han värre ut en vanligt. Blek och darrig var han och stora otäcka blemmor hade slagit upp i hans ansikte. Han verkade mycket sliten.
Som vanligt hade han en gammal gitarr på ryggen. Gideon och gitarren var ett, de var som sammanvuxna med varandra.Från och till hände det att han blev av med sin gitarr och då visade han sig inte, innan han skaffat sig en ny. Utan gitarr känner jag mig nästan naken, anförtrodde han mig en gång. Riktigt naken var han inte nu heller, men han hade inga skor på fötterna.
Då han såg min frågande blick berättade han att han den gångna natten sovit i en telefonkiosk. Under natten hade någon lyckats snöra av honom de rejäla vinterskorna som han fått från frälsningsarmen, bara några dagar tidigare.

Jag bad honom sätta sig på en stol som stod en bit från värmefläkten och sa åt honom att ta av sig de skitiga,trasiga strumporna. Hans fötter var sorgliga att se och de var naturligtvis iskalla. - Nu sitter du där sa jag till honom! Jag är strax tillbaka. Uppe på myrorna hittade jag ett par skapliga skor med tjock sula. De kanske var lite stora men med tjocka strumpor skulle de säkert bli bra.

När jag kom tillbaka till affären satt han på stolen och viftade med tårna. Fötterna såg mycket bättre ut nu och han hade till och med varit inne på toan och vaskat av dem. Han blev mycket glad för skorna och skyndade sig att prova dem.

Gideon, som jag vet kom från ett så kallat burget hem var en mycket intelligent kille. Han läste eller hade läst väldigt mycket och var väl insatt i både konst och litteratur. Men, det var ändå musiken som var hans stora intresse. Han var en överdängare på aukustisk gitarr. Han skrev egna bluesinspirerade låtar med texter som ofta handlade om människor på livets skuggsida. Då och då kunde man någonstans på stan få höra honom framföra några av sina låtar, och då ofta med en klunga uppskattande fans,runt omkring sig.

Gideon var en just kille. Någon gång hade de väl strulat till sig för honom och några kortare voltor hade han ju gjort. Men det pratade vi aldrig om.

- Har du ätit frågade jag, när han skulle ge sig iväg i de nya skorna? - Nej svarade han, det har jag inte. Jag tänkte fråga dig fortsatte han, men va fan, så går du och fixar nya dojor till mig. Nån´ måtta får det väl va´. - Skitsnack sa jag! Här får du pengar till en pizza! Han protesterade, men när jag föreslog att vi skulle dela på den, sken han upp och gav sig iväg.

Vi delade på pizzan och åt med god aptit. Sedan försvann han ut till sin tuffa tillvaro bland langare och sprutnarkomaner...

Skriven av: Boris Söderberg