Publicerat
Kategori: Novell

Goda Råd

Alla dessa goda råd. Alla andra vet precis hur man ska göra. Man kan sätta sig i ett hörn och titta på för det är alltid någon annan som vet bättre. Men snälla lille, kära vän, jag ska visa dig hur du ska göra det. Det finns ett mycket bättre sätt.
   Jamen tänk om jag nu har världens bästa idé. Eller åtminstone en som känns alldeles fantastisk. Jag vill kanske växla lite senare än min så otroligt erfarna medpassagerare tycker. Eller kanske struntar jag fullständigt i vilket och vill inte sitta och lyssna på när någon berättar hur bra han vet.
   Jag låter som vilken pubertal gnällspik som helst kanske. Men då får jag göra det. För man kan bli så trött på detta eviga rådgivande. Okej, jag vet kanske inte bäst men jag vill prova något. Det måste till nya vägar för att det ska ske någon utveckling. Man måste testa sina egna idéer. Om alla skulle göra som mamma sa skulle det inte bli några barn gjorda. Skulle man kunna säga.
   Det finns naturligtvis andra sidor av saken. Man behöver kanske inte göra om allas misstag. Hela forskningsidén till exempel bygger ju på att kunna bygga vidare. Annars skulle man behöva börja om hela tiden. Man ska ju inte tro att de som betraktas som genier kom på allt själv. Einstein skapade inte relativitetsteorin bara genom att sätta sig ner med ett tomt huvud och hoppas.
   Men det är inte det jag är trött på. Det är framförallt när folk inte inser att de sparkar mig på halsen när de förkastar min metod. Det är möjligt att de kanske menar väl men ofta blir det mest tröttsamt. Kanske de inser att jag kan vinna en tiondel genom att knäppa skjortan uppifrån men kanske är jag ute efter att göra det med stil och finess och därför nerifrån. Vad vet de? Jag kanske vill skriva den här historien med korta meningar och inte långa. Det kanske får en härlig effekt. Kanske inte enligt herr Betterwitters åsikt, men... Håll käften. Håll käften. jag har kanske världens bästa idé.
   Ibland gör jag det också. Trakasserar stackars människor med mina förträffliga råd. Men man kan ju inte låta bli. Man ser att det kommer gå åt skogen. Kommer ta en vecka att knyta skorna. Eller; den här härliga sångrösten kan vi lika bra stoppa in i ugnen om ingenting görs åt det fruktansvärda pianokompet. Man vet ju bättre tycker man. Man har ju mer erfarenhet; man har ätit fler ostron eller vad det nu är. Men snälla lille, kära vän. Hör man plötsligt säg själv säga. Eller nåt ditåt i alla fall. Och det är så drygt att höra.
   Okej, det finns tillfällen då man bör låta det passera utan att man behöver bli varken förnärmad eller irriterad. När man ska packa in i ett bagageutrymme på en bil och det finns medelålders män i församlingen. Då ska man låta dem bestämma. Låt dem packa helt själv. Ställ dig en meter bakom. Det är inte lönt att göra annat. Då blir de så glada. Om de får lägga in väskorna så det blir sådär fint välstuvat. Låt dem göra det.
    Och det är ju så att ibland kan man inte låta bli. Ibland ska man nog inte låta bli. Men man ska akta sig för att trampa folk på halsen. När folk trampar på min i alla fall blir jag så jävla arg. Ooooohhh...
-Så...hur ni än gör, tänk på att inte trampa folk på halsen.

Skriven av: Ola Nilsson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren