Godnattsaga

Hon låg i sängen och skulle precis släcka sänglampan då hon hörde ljud uifrån gatan, genom det öppna fönstret. Det var någon som pratade, lite malande och tystlåtet, hon kunde inte urskilja om det var en man ellr kvinna, men hon hörde att det var en äldre röst som talade. Hon släkte lampan, vände sig om i sängen och slöt ögonen, kände sig lite ensam i sängen, men det var hon van vid, det botade hon lätt med att drömma sig bort, tänka på annat eller morgondagen.

Hon lade sig verkligen tillrätta i sängen, allt var bekvämt - huvudet på kudden, ben och armar låg i bekväm ställning och hon kände tröttheten smyga sig på, dra hennes nyss ganska klara tankegång närmare nattsuddens vacklande och osammanhängande ensamtröstsmentalmonologer som tyst ekade i huvudet när inget annat orkar stanna kvar. Natten hade börjat och hon skulle snart somna, fönstret var öppet och en malande röst hördes utanför, en extra sövande effekt. Somnade hon nu skulle hon inte störas av fågelsången som om någon snar timme skulle starta, somnade hon nu skulle hon somna lätt, somnade hon nu skulle hon få en god natts sömn i 8 hela timmar.

Men hon somnade inte.

Istället låg hon vaken, vände på sig till andra sidan, det var inte bekvämt, vände tillbaka, vände igen, sedan på mage, tillslut på rygg. En och enhalv timme, fortfarande vaken, kunde inte somna - oändligt trött. Inte hungrig eller kissnödig, inte törstig eller pigg - ville verkligen sova - men det gick inte att somna.

Rösten hade slutat mala där ute på gatan, istället gick ett ungdomsgäng förbi, visslade och skrattade och skrapade sina skosulor mot asfalten, nycklarna skramlade.

Det började bli ljust nu, blått i rummet istället för nästan svart. Det började susa sakta i träden igen. Det grydde och dagen skulle snart börja gäspa sig vaken. En fågel kvittrade blygt nedanför husets alla våningar, snart en till. Sedan skrek en svala, och en till. Tyst. Kvitter. En moped körde förbi. Klockan var strax efter fyra. En skata skrattade morgonhest och satte igång en skatkör, en bil startade.

Hon låg och blundade i sängen, hon orkade inte vara vaken längre, hon låg på rygg och blundade. Snart var klockan fem - sen snart sex, sen snart sju. Sju skulle hon upp, om mindre än tre timmar. Hon var fruktansvärt trött.

En alkis släpade sig förbi där utanför, harklade sig och spottade, trevade vidare med en ljudlig suck och klirrande innehåll i plastkasse.

Hon svettades, hon var nervös för att hon inte hunnit somna än, snart skulle hon upp. Två timmar kvar. Hon vände på sig. Huvudverk.

En affärskvinna spatserade förbi ute på gatan i sina hårdklackade högskor, klockan var nära halvsju. I sängen låg hon på mage och kved - hon kunde inte somna.

Hon började tänka intensivt på en saga och tanken svansade iväg utan att hon märkte det, svetten rann inte längre och hon hade glömt att hon ville gråta. Hon såg en jätte hugga storgranar i norrland med bara handen och små nallebjörnar kokade gröt i en granstuga som var gjord av stelnad honung. Molnen var rosa och där fanns inga måsten. Det var en saga som övergick till dröm. Hon sov tungt nu, ovetandes om att hon nu lyckats somna.

Fem minuter senare ringde väckarklockan.

Hon steg upp, rummet gungade, där ute väntade en ny dag. Alla var glada.

Skriven av: Ebba Persson