Gustav

Gustav

De slog sig ner vid bordet. Eva och motormannen på ena sidan och Gustav och Gasse på den andra. Gustav hamnade mitt emot Eva, längst in mot den glasade väggen och med en strålande utsikt mot travbanans upplopp och mål.

Gasse, som vanligt pigg och alert tog ledningen vid bordet. - Vad säga om att börja med en Dry Martini? Ingen protesterade mot det. Han fångade en uppmärksam kypares blick och strax var drinkarna beställda och några minuter senare även serverade. Gustav som istället för martinin skulle föredraget en flaska kall öl smuttade nervöst på den för honom ovanliga drinken. Närheten till Eva gjorde honom ännu mera osäker. Han kände på sig att han borde säga något vettigt till henne, inleda ett samtal eller åtminstånde bjuda på en cigarett. Vad som helst för att inte verka som en fåne. Försiktigt iakttog han henne över det immiga glasets kant. Hennes ansikte var vänt ut mot den upplysta travbanan. - Förbannat snygg kvinna, han suckade tyst. Jävla lyckost! Han såg på kamraten snett över bordet. Han och Gasse pratade lågt med varandra. Motormannen frågade något och Gasse tittade snabbt på sitt armbandsur.

- Hur är det att jobba i land då? Gustav ryckte till och höll så när på att tappa martiniglaset. Evas strålande leende bländade honom och för ett ögonblick blev han helt stum. - Jo tack, fick han till slut ändå fram, det är ganska bra. - Ja, jag vet ju att du och motormannen är gamla sjökompisar. Du hade ju tur som fick en lägenhet! - Jo, svarade Gustav, nu en aning säkrare, nog hade jag tur alltid. De log mot varandra och plötsligt släppte Gustavs nervositet. - Do skriver i tidningar har jag hört, det måste vara ett intressant arbete? - Ja det är det visst. Hon sträckte fram ett cigarettpaket tvärs över bordet. Gustav såg på handen som höll i paketet, mjuka, långa smidiga fingrar. - Tack mumlade han och fick snabbt fram tändaren. Hon böjde sitt huvud lätt fram emot honom och en mjuk slinga av hennes långa mörka hår föll fram över den ena kinden. Hon förde tillbaka hårslingan med den ena handen, lutade sig fram över tändaren och fick eld på cigaretten. Gustavs hand darrade en aning och snabbt fick han tänt sin egen cigarett. Hon såg honom in i ögonen, öppet och glatt, höjde sitt glas och blinkade. Isen var bruten...

-Vad säger ni om en äkta wienersnitzel? Gasse såg frågande på de andra. De nickade, det blir bra. - Och vad dricker vi till maten? fortsatte han. - Koskenkorva och öl! Gustav hade blivit allt säkrare i sitt uppträdande. De skrattade och höll med och Gustav inkasserade ett glittrande leende från Eva. Gasse vinkade till sig den avvaktande kyparen och beställde.

Motormannen såg sig om i lokalen. Den var nästan fullsatt nu och stämmningen var hög och förväntansfull.Kyparna kryssade fram mellan borden och den prålige hovmästaren tyckets vara överallt. Med små, för en oinvigd, osynliga tecken dirigerade han sin personal fram och tillbaka mellan borden.

Plötsligt bröt tävlingsspeakerns röst igenom restaurangsorlet. Det var dags för kvällens första start.

Den beställda maten kom in och de åt med god aptit. Snapsarna satt fint och ölen var kall och stämningen steg vid bordet. Gustav mådde bra och när han tänkte på att han inte skulle behöva arbeta förrän på måndag, mådde han ännu bättre. Eva och motor-
mannen vänslades mellan tuggorna. Gasse, lättsam och verbal invecklade sig i ett samtal med Gustav angående äkta wienersnitzlars tillagande. Han blev inte så lite förvånad över att denne inte alls var ovetande om att wienersnitzlar skulle tillags av kalvkött.

Andra loppet hade nyss startat. Motormannen var nervös, det närmade sig. En kompis till Gasse kom fram till deras bord. Gasse presenterade sina vänner. Efter lite småprat försvann mannen ut i lokalen. Gasse fångade motormannens blick och med en lätt böjning på huvudet mot restaurangens utgång, fick han honom att förstå. Eva och Gustav satt med huvudena klistrade mot glasväggen och följde loppet utanför.

- Muggen! Motormannen och Gasse reste sig samtidigt från bordet. Eva vände sig om och skrattade. - Gå ni! Vi klarar oss bra, eller hur Gustav? - Jo visst, visst gör vi det. Gå ni! Vi klarar oss!

...................................................
Bägge tittade de upp mot den stora tavlan med självlysande siffror. - Det ser bra ut sa Gasse! Han såg på kamraten. - Inga större förrändringar fortsatte han. - Nej, Prinsen är ju jättefavorit! Motormannen kisade upp mot totolisatortavlan. - Ja, det har han ju varit hela tiden. Det är därför Jojje har valt just det här loppet, och vänta skall du få se, fortsatte Gasse. Många , många fler kommer att satsa på Prinsen. Ju fler som spelar Prinsen ju större blir vår vinst. Och Jojjes, tillade han med ett flin.

Slut

Text ur kommande roman med arbetsnamnet ' Högtörn. '




Obs! Story och namn är helt påhittade och det finns ingen som helst anknytning till något som har hänt i verkligeheten.

Skriven av: Boris Söderberg