Publicerat
Kategori: Novell

Hågkomst

Det räckte med en bild i tidningen för att minnesbilderna skulle göra sig påminda för Laila igen. Det var en bild på en manlig polischef som ironisk nog hade samma förnamn Anders. Likheten var slående men den Anders hon en gång hade känt måste nu ha ett äldre utseende än vad polisen i Metro hade. Hon undrade lite smått hur han såg ut nu förtiden. Undrade om han hade åldrats med behag. Hm, man kanske bara säger så om kvinnor eller kan man säga så om män också. Hon undrade vad han sysslade med och om han hade familj eller om han fortfarande föredrog att leva som singel. Visserligen fick han barn tidigt men det med en kvinna som han inte ville dela livet med. En dotter hade han fått och Laila undrar om han träffar dottern som ju nu måste vara vuxen. Hon undrar också om han fick några fler barn. Själv hade hon fått två söner som vid det här laget var 13 och snart 16 år. Vad jobbar han med var också något hon undrar över. Ja minsann det fanns mycket att undra över och hon frågade sig själv ibland om hon någonsin skulle få svar. Hon vet inte var han finns och har för länge sedan glömt hans efternamn. Hon vill heller inte fråga deras en gång gemensamma vän eftersom de inte längre var några vänner. Så kan livets vägar forma sig.

Anders hade varit en snygg ung man på den tiden hon kände honom. Det var innan hon fyllt 31, flyttat från orten och skaffat familj och barn på annat håll. Han hade nog varit snyggast när han var runt 30 och fått ett moget och vuxet drag i sitt ansikte. Många var de kvinnor som hade kastat trånande blickar på Anders vilket inte var så konstigt med tanke på den blonda kortklippta kalufsen och den välbyggda kroppen. Han hade nästan alltid haft jeans på sig och det var det plagg han passade bäst i. Då kom hans kropp maximalt till sin rätt. Men som alltid när det var frågan om personer som det kunde ha blivit perfekt med drog hon inte alls jämt med Anders. Periodvis hade de varit som hund och katt rent av. Hon mindes första gången hon träffade Anders. Hon hade då varit inneboende hos en kompis och det var naturligtvis kompisen som Anders hade varit intresserad av. Laila hade haft en tämligen realistisk bild av sig själv på den tiden. Hon visste att hon inte var speciellt snygg eller attraktiv och förväntade sig inget intresse från Anders sida. Faktiskt så var hon inte alls intresserad av honom heller den allra första tiden som de kände varandra. Varför skulle man intressera sig för någon som aldrig ändå skulle återgälda intresset. Den perioden blev heller inte långvarig. Efter några månader flyttade hon ifrån Yvonne som hennes kompis på den tiden hade hetat. Det var den lilla kommentaren från Anders som avslöjade att han ändå kanske hade varit lite intresserad av henne. Han hade frågat om hon nu tänkte svika sina kompisar. Laila tyckte inte att hon hade något val. De hade utvecklats för mycket åt olika håll. Under de kommande åren träffade hon Anders bara sporadiskt men i takt med att de båda förändrades ändrades också förhållandet mellan dem. Laila blev vackrare tack vare en rörligare och därmed hälsosammare livsstil och Anders mognade så att det lite pojkaktiga utseendet ersattes av ett alltmer manligt utseende. Men riktigt bra blev det aldrig mellan dem. Kanske berodde det på Yvonne som vägrade släppa sitt grepp om Anders trots att hon redan hade en annan. På något sätt lyckades hon alltid ställa sig mellan dem. Eller var det bara så att Anders inte ville binda sig varken till henne eller Yvonne. Hur som helst så drogs de ibland till varandra för att till sist komma varandra riktigt nära bara för att i nästa stund börja stöta bort varandra igen. Som den gången då de läste samma kvällskurs tillsammans. De hann komma varandra riktigt nära innan Anders bestämde sig för att flytta tillbaka till Stockholm. Det kändes tröstlöst för Laila men hon klarade trots det av att komma vidare i livet varenda gång. De sista gångerna hon träffade Anders blev de värsta. Deras relation hade av någon anledning som Laila innerst inne inte vill veta blivit helt omöjlig. Efter en turbulent period bestämmer sig således Laila för att klippa av all kontakt en gång för alla. Visst var det att kapitulera helt och ge upp utan minsta kamp. Hon undrar fortfarande om hon borde ha varit mer medgörlig. Hade hon varit självisk då hon inte var medgörlig eller hade hon istället varit för undergiven om hon hade varit mer medgörlig. Hon själv tycker att hon gjorde det som var rätt i alla fall sett ur hennes synvinkel. Hon var den svagare av dem så hon tycker hon hade rätt att ge sig av. Hon var den som skulle ha förlorat mest. Hon var den som skulle blivit tvungen att försaka mest. Hon skulle ha betalat det högsta priset. Mycket högre än någon av de andra. Kanske tyckte de att hon borde ha betalat det priset. Att det skulle ha varit värt det. Kanske kunde hon ha gjort det för Anders men aldrig för de andra. Och då fanns det ju bara en utväg kvar så nog hade hon rätt att rikta stegen bort från dem och söka sin egen väg. Men hur illa det än var så undrar hon fortfarande om något kunde ha blivit annorlunda och bättre. Men hur får man svar på en sådan fråga.

Så sitter hon då femton år senare och undrar vad som blivit av Anders. Det räcker med en bild på någon som liknar Anders för att hennes undran ska få ny fart. Eller att hon ser någon som liknar honom. Det händer nu inte så ofta för så snygg som Anders faktiskt var är inte så många män. Men det händer några enstaka gånger att hon ser någon som liknar honom. Någon som har en liknande kropp och ett par jeans som passar sällsynt perfekt. Som Gert som hon träffade vid några tillfällen. Ja det är väl sju, åtta år sedan det med. Han var så lik så hon ibland trodde att det var samma person. De var mest lika till utseendet men också en del till sättet. Men inte riktigt och hon tycker det är synd att det inte var Gert hon hann träffa först innan hon själv bundits upp av familj och barn. Deras personligheter hade kanske kunnat samsats lite bättre. Men det vet hon ju inte säkert eftersom deras vägar också skildes snabbt. För snabbt tycker Laila. Det märkliga är att när hon ser en person med liknande utseende så tänker hon numera på två. Och när hon tänker på Gert vandrar tankarna automatiskt till Anders. Så till sist står hon ändå där och undrar mest över Anders.

Skriven av: Ellen

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren