Publicerat
Kategori: Novell

Hamn i grått

Hamn i grått

Jag är ett av moderjords egna barn. Jag har fått den unika gåvan att kunna hela och rena mig själv från en form till en annan. Gåvan jag blivit välsignad med är hamnskiftan.
Månen är full. Tunna molnbankar försöker svepa sina togor runt himlens nattlykta men dess sken är för starkt. Luften är kall. Det ångar från min mun. Här nere på marken under träden är det tyst. En uggla hoar någonstans i skogens hjärta. Alla skogens ljud finns i mina öron, alla nattens dofter finns i min nos. Alla nattens byten väntar i tystnad på mina tänder utan att veta om det.

I en nu åldrad tro var jag vördad och upplyft till gudarnas like men den visdomen är nu glömd och förseglad i tidens gång. Kraften gror ännu ur myten men vi styrs inte av månens cykel eller blodtörst. Vi har fått gåvan att kunna ändra form närhelst vi känner, vill, eller behöver. Jag säger ”vi” därför jag är inte ensam. Vi är fler än ni tror och vi äger och skördar natten då ni andra sover.
Träden susar förbi i synfältet där jag springer fram genom myrens kyliga nattdimma. Mitt hjärta pulserar tillsammans med jorden. Skänk mig ett byte i natt mor. Låt mig känna segerns sötma i form av blod på min tunga.
Vad som gör att jag kommer leva längre än alla er andra är min förmåga till rening. I hamnskiftan lösgörs alla gifter som sitter lagrade i kroppen och de lämnas utanför när jag byter skepnad. Vad jag menar med gift är allt som inte hör hemma på naturlig väg i den mänskliga kroppen. Det försvinner ut genom porerna i svettliknande form och rinner längs mina ben, som sedan blir mina bakben, men utan att fastna på huden eller i pälsen. Det är som om kroppen så gärna vill bli av med det så den bildar en reaktion som kan jämföras med reaktionen mellan två magneters pluspoler.
Jag lever två liv, skänkta till mig genom naturens väldiga livgivande kittel.
Jordens gåva till mig.
En stilla glöd tänds i mitt bröst som övergår till en rasade eld. Naken på marken håller jag koncentrationen på djuret inom mig som vill komma ut. Jag vet inte säkert men jag tror att det börjar i ansiktet. Ögonen förändras från människa till djur, håret på min nacke och rygg växer snabbt ut till päls som snart täcker hela min nya kropp, klor tränger fram under naglarna, tänderna trycks genom mitt tandkött och ersätts av ett rovdjurs. Alla sinnen klarnar.
Jag reser mig sakta.
Glansfull och klärobskyr.
Höjer nosen i vinden och känner bytets doft.
Min kropp skälver när jag ser honom komma gående längs vägen. Ung, ensam, vacker. Jag ser på honom med en människas ögon och känner med en människas känslor men snart tar djurets instinkter över.
Det sista han hörde var ett tjut i blodig upphetsning och sitt rop på hjälp när jag sänkte tänderna i hans kropp.
Ännu en seger, ännu en trofé. Jag står stolt över mitt byte.
Jakten är över, för den här gången. Imorgon kommer dom att hitta honom som dom har gjort med dom andra som korsat min väg och utan ett spår efter mördaren.
Frigör dig från människornas bojor och sök vilddjuret i dig själv.
Ty natten är din, jakten, och evigheten, i härlighet.










Skriven av: Tobias Engdahl

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren