Publicerat
Kategori: Novell

Han sa sjukhus och då grät jag.

Hade panik, grinade, visste inte vart jag var, kunde inte se, allting snurrade. Hade tagit några tabletter, trots att alla sagt att jag inte fick. Och jag skämdes så jävla mycket att jag bara ville riva ut mina ögon för de var röda och fula. Och då stod han där framför mig. Skakade mina axlar och försökte hitta min blick men han fick den inte för jag skämdes för att jag grinade, skämdes för att jag var svag och inte orkade stå, skämdes för att jag satt i ett hörn och allting snurrade och jag ville bara spy. Så det gjorde jag. Men han var inte arg, såg mer orolig ut. Försökte kolla mina ögon och fråga vad jag tagit. Som en sån där som bryr sig. Sa inget. Han fattade. Brukade göra det.

Skakade och spydde. Som om huvudet skulle sprängas. Varför? Hatade mig själv och grinade lite till. Marken snurrade och jag satt i ett hörn. För att inte bli slagen igen. Aldrig mer. Måste bedöva mig mer för att det inte ska göra ont. Panik. Försökte hitta mina piller igen. Kallare, snurrade ännu mer. Fler, fler. Han försvann visst. Ringde nån. Kom springande samtidigt som jag somnade.

Som feber fast värre. Frös. Spydde igen. Men han gick inte. Ville ha med mig bort, men jag vågade inte gå. Han sa sjukhus och då grät jag.

Skriven av: elisabeth

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren