Herre på täppan

Fiskehamnen lockar långt där nere. Luften står stilla och han kan känna gränsen mellan stad och hav. Den röda tegelkyrkan till vänster på höjden, kastar sin skugga ända ner till fiskebåtarnas husfrid. Kullerstensbacken nedanför honom övergår till asfalt där den korsar strandvägen. Därefter kommer stationsområdet som är en blandning mellan gammalt och modernt. Elektriskt drivna lok med träklädda personvagnar. Diesellok som drar godsvagnar och en stins som får vara kvar tills pensioneringen. Bakom tågseten glittrar innerskärgårdens lugna vatten och fiskebåtarna luktar fortfarande fisk.

Kyrklockans första klämtande är startskottet. De mätta fiskmåsarna flyger unisont upp från kyrkbergets varma väggar. Pojken tar två-tre tramptag och börjar färden utför kullerstensbacken. På vänster sida som det sig bör. Cykeln hoppar och skramlar redan betänkligt och den allt för lösa kedjan hoppar av. Ingen broms, bara accelerande fart. Han drar efter andan. Han hinner inte bli rädd.

Andas in fartfläkt med inslag av hav och strömming. Han hinner börja välkomna asfalten på strandvägen innan han ser den splitternya Volvo PV:n komma från höger. Dess fart är för hög för att hinna bromsa, men för låg för att hinna ända fram till den framrusande cykeln. PV;n fylls med adrenalin så stark att den senare nästa dag kommer få följdverkningar i Visbys annars så lugna nattliv.

Pojken andas ut när han är en bra bit inne på stationsområdet redan. Bara för en tiondels sekund. Han fyller snabbt lungorna med elekricitet blandad med diesel och strömming. Han hör osande rallareder och ser en mycket blek stins i ögonvrån. Det blinkar och klinkar vid järnvägsövergången. Cykeln studsar till fyra gånger innan en skarp tågvissla tjuter av lättnandens ilska. Han hinner tänka stoppsladd på den korta grusvägen fram till bryggan. Drar in stark strömmingslukt samtidigt som cykeln hoppar , ja flyger upp på bryggan. Bryggan är hal av inälvor och förlorade isbitar. Stoppsladden blir till ett brett glidande paket av cykel och pojke. Han tappar all luft. Känner varken hav eller stad. Fiskararmar viftar och döda fiskar splattrar vilt ur omkullvräkta lådor. Glidfarten är nästan 0 när bryggan försvinner under honom.

Han andas in för sent och den lättsaltade kallsupen är uppblandad med dieselsmakande tång. Utan luft och med tilltagande panik tar han sig upp till ytan efter vad som kändes som minuter. Han möts av måsarnas hånfulla skratt. Hostar upp det mesta plus en mjölktand.

Han känner lättnaden och hör kyrkklockorna avsluta sin segerserenad högt däruppe på berget.



Författare:

Publicerat

Dela: