Herrgården

Huset låg tomt och öde. Några flyttkartonger stod i ett hörn av vardagsrummet och kastade spöklika skuggor på golvet. Fullmånen lyste starkt genom fönstret och hon sjönk ner på golvet med en suck. Elementet brummade högt och hon blundade. Plötsligt bröts tystnaden av steg.
Det var hennes pappa. Han tittade på henne och log, innan han staplade flyttlådorna och bar ut dem alla förutom en. Sakta gick hon fram och bar upp den. Det var fotografierna på hennes mamma. Ett när de hela familjen varit på utflykt vid sjön och ett när hon satt i sin fåtölj med sitt ljusa långa vågiga hår på en sida. Ett dussin andra fotografier låg i lådan, men hon ställde sig vid fönstret. Det var bara några månader sedan det hände. Mamma, som hade ett viktigt jobb som inkluderade mycket resor hade åkt till USA. När hon var på väg hem igen fick planet problem över atlanten. Ingen överlevde när planet störtade och sjönk. Hennes tårar hade tagit slut. Det gick inte att gråta, hur mycket man än försökte. Skolan skulle starta inom några veckor, och då skulle hon starta i gymnasiet. En helt ny skola med nya vänner. Med bestämda steg bar hon ut lådan ur huset. Med en sista blick bakåt låste hon dörren och satte in lådan i lastbilen som stod på uppfarten. Hon kände en hand på sin axel. Hennes pappa förde henne till bilen och snart var de på väg med flyttbilen tätt bakom dem.
Huset var för fullt med minnen. Nu skulle de flytta in i ett nytt hus, eftersom att pappa inte kunde betala för deras hus alldeles själv. Huset var egentligen en stor herrgård långt utanför Stockholm och man kunde bara komma dit och därifrån med bil. Inget centrum, inga motorvägar, bara en stor, fallfärdig herrgård. Inte alls fräsch med nya, ljusa färger. Hon kände sig dålig till mods att hon var tvungen att flytta till ett sånt hemskt ställe, men pappa hade inte råd med bättre, och han försökte ju. Det var ju ändå bara tillfälligt, tills de hittat en billig liten lägenhet. Efter att de åkt i drygt en timme såg hon den stora herrgården på håll. De svängde in på den stora gården. Gården var inhägnad av en hög stenmur och de hade just passerat genom en väldig svart, spetsig grind. Flyttbilen fortsatte fram till porten av deras hus.
Hon var trött, och ville helst sova. De hade varit uppe så gott som hela natten och packat, och nu behövde de packa upp. Flyttgubbarna bar in möblerna medan pappa hjälpte till med lådorna. Gubbarna verkade fascinerade och tittade sig nyfiket runt medan de bar in den stora hörnsoffan. Så fort hon kom in förstod hon varför. Den stora hallen var verkligen stor. Ett par träpelare höll uppe taken och en stor öppen spis var placerad i väggen till höger. Om man gick vänster kom man till köket, och rakt fram låg den stora, raka trappan med en röd matta slingrande ner för sig. De höga, färgade (lite kyrkaktiga) fönstren kastade ett dunkelt ljus. Hon gick fram till den öppna spisen och kände på spiselkransen. Den var hemskt dammig. Några enorma tavlor att var kvarhängda, och de föreställde en man och en kvinna, samt fyra barn, alla under 15. Något hade hänt i det här huset, något som man kände, men inte kunde förklara.




SKRIV KLART BERÄTTELSEN OCH SKICKA IN FÖR ATT JAG KAN SJÄLV INTE KOMMA PÅ ETT BRA SLUT!!!

Skriven av: Ragata