Publicerat
Kategori: Novell

Historien om rockgruppen Haggis

HISTORIEN OM ROCKGRUPPEN HAGGIS
EN FIKTION OM ETT BAND
AV
MARCUS JONATHAN SPONTHON
2002-08-08
Vi befinner oss i den norrländska staden Umeå, som i mångt och mycket växt sig till en av Sveriges folktätaste städer. Och inte bara det, den var under en del av 90 – talet, en stad med ett stort musikutbud, så stort att den blev popstad 1997. Säte för hardcorerörelsen och straight – edge vände sig alla blickar hitåt. Men om storhetstiden var under några få år, ska man ej förglömma ett band som fick sitt genombrott långt före alla andra lokala band i stan.. Jag talar om bandet Haggis.
Det var under början av 90 – talet som bandet kom fram under Grungevågen och har sedan dess fortsatt utvecklats. Varje album har varit ett steg längre, ibland överraskande och omtumlande och ibland tillbakablickande på äldre stilar. Jag tänker i denna avhandling berätta bakgrunden om vilka bandmedlemmarna var och vilka visioner de hade inom gruppen. Vi talar om Peter Johansson, Andreas Bäckman, Magdalena Bäckman och Lars Andersson, som i mångt och mycket skilde sig rätt så markant från varandra.
Peter Andersson berättar :
”Jag växte upp i början av 70 – talet i stadsdelen Grubbe, som ligger väster om själva stadskärnan. Mycket närmare landet så att säga, så mycket av min barndom var jag ute kring älven och lekte med mina kompisar. Min far jobbade som brevbäraren och var en amatörmusiker och spelade Gitarr ibland på fester eller fick uppträda som trubadur på olika pubar i stan. För mig fanns musiken i hemmet, mycket genom att lyssna på skivor, speciellt så var det klassiskt eller blues som min far gillade, så jag gled in i musiken rent spontant”.
Peter lärde sig spela Gitarr vid åtta års ålder, tack vare att han far lärde honom det, och det dröjde inte länge förrän han lyckades bräcka sin faders kunskaper.
Peter fortsätter :
”Ja, det var när jag var tolv år och spelade ett klassiskt stycke av Villa – Lobos för min far. Jag såg att han blev mycket överraskad och glad. Han kunde inte spela efter noter utan körde mycket efter gehör och tabuatur och sen så kommer jag och spelar detta verk direkt från notpapperet. Helt förbluffande. ”
Peter började musikskolan (nog bara för att finslipa sina kunskaper och att bli erkänd som professionell musiker) där han gjorde allt större framsteg. Vid femton års ålder hade han skrivit egna kompositioner på gitarr. Fick spela med Västerbottens symfoniorkester och började inte långt senare turnéra runt i Sverige.
”Det var en trevligt men mycket ansträngande som tonåring, och jag kände att jag behöve ett brejk, jag tror det var kring 89 som jag ville ta en vilopaus. Så jag slutade turnéra och började istället skriva egna stycken. Jag tror jag ville vid den där tiden kombinera mina klassiska kunskaper så att de skulle kunna platsa i rock eller popmusik. Men jag visste inte riktigt hur. Det var av en ren slump jag stötte ihop med Andreas på Vasaplan.”
Egentligen kanske den minst tänkbara kombinationen, med tanke på deras olika bakgrund.
Andreas fortsätter :
”Jag var punkare och uppvuxen på Ålidhem. Ett ställe som ligger öster från Umeå. Jag ogillar inte stället, det är bara det att den har fått ett dåligt rykte, för att det bor så många där med sämre inkomst, många studenter och så.”
Till skillnad från Peter som fick en bra grundläggande utbildning hemifrån i musiken hade Andreas istället mer eller mindre lärt allt själv.
”Det var Punkens attityd, att alla kan spela. Jag hade en smått ostämd gitarr, hade vid denna tid inget musiköra alls, så när jag harvade på den, lät det fördjävligt, men det var ju Punk så.”
Tillsammans med Andreas syster Magdalena som kunde spela trummor ”nätt och jämt” bildade de tillsammans bandet ”Rööven”. Andreas fortsätter :
”Tänk dig, jag på en ostämd gitarr och syrran på trummor, med tveksamt taktsinne. Jag tror att när vi repade i gårdslokalen måste alla grannar hata oss. Men, men ..skam den som ger sig”.
Magdalena tillägger :
”Och sen fick vi spela i Ålidhemsskolans aula. Våran musiklärare grät nog när vi började och de som då befann sig i lokalen avlägsnade sig snabbt bara efter fem minuter, kvar var visst bara Lars, våran basist”.
Lars som gick i parallellklassen till syskonen hade suttit hemma och provat olika basgångar i försök att bli jazzmusiker, men gav upp och gick (som vanligt) sent till skolan. Han hade stannat upp utanför aulan för att han hörde ”något som lät djävligt illa” och begav sig in för att undersöka saken.
Lars säger :
”När jag kom in i lokalen hade redan tjugo rusat ut. På scenen stod en galen punkare och skrek ’jag hatar snutar, jag hatar politiker,moderatsvin !!!’, samtidigt som han förde ett djäkla oväsen med sin dissonanta gitarr. Och sen satt hans syster bakom trummorna och bankade i en skev valstakt i alldeles för hög hastighet. Jag stod kvar både inponerad och skrämd, mitt på golvet. Spelningen höll på i ca tjugo minuter,jag tror att de hade tre – fyra låtar på sin repertoar, åtminstone tror jag att det var så. Alla låtarna lät likadant och texterna var antingen ’skjut snutar, moderatdjävlar, borgarsvin och nazistdjävel’”.
Efter den spelningen blev Lars bästa kompis med syskonen. Och via Lars som var mer musikalisk begåvad, fick Andreas sin gitarr stämd.
Hur kom det sig då att Peter hamnade i kontakt dessa egentligen, vars musikaliska skicklighet överskuggade dem alla ?
Det var en förmiddag den 2 : a Juli 1990 som Peter satt i en busskur på Vasaplan och väntade på ”Umedals – bussen”. Lite uttråkad, eftersom han missade den första bussen, satte han därmed sin gitarr som spelade ett stycke av den spanske kompositören Rodrigo. Peter fortsätter :
”Jag satt där och spelade ett stycke ur Concierto de Aranjuez, det där berömda långsamma stycket som många gjort covers på. Då en småfull punkare kommer fram till mig och säger att jag spelar skitbra och frågar ifall jag ville vara med i deras band Rööven. Eftersom jag nu ville komma bort en stund från turnérandet tackande jag ja. Och så var det...”
Andreas fortsätter :
”Ja, det måste ha varit slumpen, jag sökte efter en till gitarrist som var bättre än mig. Och där satt denne gitarrgud i en busskur och spelade så djälka bra att jag höll på att tappa min folköl.”
De samlades alla i en lokal på Ålidhem och började där finslipa och förbättra sitt sound.
Magdalena säger :
”Jag tror jag satt och bankade på mina trummor långt in på nätterna i lokalen för att bli bättre rytmisk. Måste vara en plåga för grannskapet. En gång polisen dit och bad mig lägga av, det var då vi bestämde oss för att åka till en lokal på Grubbe, som låg långt ifrån tät bebyggelse. Och sen efter all möda och slit spelade jag trummor bra.”
Andra steget i utvecklingen var nog bandnamnet, att kallas Rööven , lät kanske inte alls så lovande för ett band med framtidsutsikter.
”Vi bestämde oss för att byta namn” säger Andreas ”Men problemet var att ingen av oss hade så stor fantasi, alla namn lät dåliga eller kopior på andra bandnamn. Så vad vi gjorde var att vi på måfå slog upp ett ord i en ordbok. Jag tror nog det var det roligaste vi gjorde. Vi pekade blind på ett ord var och sedan bestämde vi oss för vad vi skulle kalla oss.”
Så blev det, Andreas pekade på ”Finfördelning”, Lars på ”Hypofys”, Magdalena på ”Toalettrengöring” och Peter på ”Utbildningsbevakare”. Ingen av namnen blev godtagbara. Efter fem – sex gånger gav de upp och det var då som Lars (den annars tystlåtne basisten) klämde ur sig, ”det är fan bara Haggis allt sammans!!!”.
”Då sa det klick!!!” nämner Andreas ”Haggis, precis så !! Alla i bandet tyckte det lät bra..”
”Fast vi visste dock inte vad Haggis var för något” säger Peter. ”Inte förrän långt senare fick vi veta att det var en skotsk maträtt , fylld fårmage !! Fast då var det ju redan försent.”
Som Haggis började de nu söka spelningstillfällen. Under hösten 90 fick de dock spela i Döbelns park tillsammans med andra lokala band. Magdalena fortsätter :
”Det var djäkligt spännande. Det var många i publiken, inklusive våra föräldrar och vänner. ”
”Allt var väl inrepat och klaffat” tillägger Peter ”och jag tror att vi alla var spända att få entra scenen.”
Spelningen i Döbelns park under hösten 1990 blev en av bandets första och mest legendariska spelningar. På repertoaren fanns det sju nyskrivna låtar, också en tidig version av den senare stora hitten ”Absolutely” fanns inräknad.
”Den kvällen var magisk” säger Lars ”och publiken var entusiastisk. Vi hade finslipat våran punkstil, lagt in mera melodiösa partier, tack vare Peters duktiga kunnande på gitarr. Basgångarna satt som ett smäck, Magdalena spelade tajt och Peter sjöng vackert.”
Efter spelningen fanns ingen återvändo, nu skulle det bara peka uppåt för bandet. I publiken fanns en man vid namn Johan Abrahamsson, en manager som sökte efter något nytt och spännande. Han skivbolag var nystartat och ville vid denna tid finna ett nytt sound från Umeå. Han fastande direkt för gruppen och begav sig backstage för att tala med dem.
Andreas inlägger :
”Där stor den där 30 – årige killen helt salig och sa att vi måste spela in en skiva. Oj, tänkte jag och jag såg på min syster att hon var lika förvånad hon med. Ok, sa jag , när ??”
Johan Abrahamsson :
”Dom var unika !! Kort och gott !! Jag kunde inte sätta ett finger på vad för stil de körde, men kom fram till symfonisk punk. Tänk dig Pink Floyd blandat med Sex Pistols..två motpoler förenade i harmoni. Jag signade bandet på mitt bolag ’Solve skin records’ och de kom till mig två dagar senare och vi började spela in deras första skiva”.
”Eller EP – skiva” lägger Andreas in ”Vi hade sju korta låtar på våran repertoar,men vi hade bara råd att spela in fyra, så skivan blev inte så lång, ca 23 minuter. Det kallade vi kort och gott för Haggis Ett.”
Själva omslaget var knallrött med vit text (just nu ett högt samlarobjekt), och trycktes i 5000 exemplar. För att få ihop lite extrapengar till att komplettera inspelningen , fixade Johan en spelning på Corona.
”Just ja” småskrattar Andreas ”Corona – spelningen. Folket i publiken trodde vi var ett goth-band eller något liknande, fullt med svartrockare såg i Cure –Sisters tröjor. Sen så fungerade inte ljudanläggningen ordentligt, eller den var nog FÖR bra. Min gitarr fick in P3 ibland , jag tror det var jazzprogrammet ’Smokering’, du vet med han som snackar med värsta whiskyrösten. Så mellan låtarna hörde man hans hesa stämma säga ’det var Miles Davis’, och under låten ’Fixation’ blev vi kompade av John Coltrane på saxofon. Vi var nog tvungna att följa jazzmusikers rymt i vissa låtar, vilket gav publiken mer gryller i huvudet.”
Trots det, och trots att bandmedlemmarna vädjade till ljudtecknikern att ändra radiokanal, blev spelningen ett fiasko. Men gav bandet ett rykte av att vara nyskapande, men att använda samplade ljud. Så på våren 91 kom andra EP:N ”Haggis två”, med knallblått omslag (även det ett samlarobjekt).
”Efter detta” säger Magdalena ”gav vi oss ut på en Sverige turné. Det blev många norrländska folkparker runt om i norrland . Det var både roligt och jobbigt. Bäst var en spelning i Vilhelmina då vi fick köpa tre av våra låtar i repris.”
”Värsta spelningen” säger Peter ”Måste vara i Örnsköldsvik. Där var det fulla raggare eller något likande som skrev att vi skulle spela Creedeence och slängde ölburkar på oss. Ja,vi försökte oss på ’Bad moon rising’ sen gick vi av scenen”.
Samtidigt som turnén var igång, skrev bandet nya låtar, en del av dem tillkom i deras folkabuss, andra på lokala pubar och en hemma hos Peters faster i Byske.
”Dom nya låtarna som vi skrev” fortsätter Peter ”var ett steg längre från våra tidiga alster. Jag tror vi mognade snabbt under turnén, och jag tror att under det halvår vi var ute och gjorde slavgörat till kom hela vårat nästa album.”
Albumet som än så länge inte hade något namn spelades in under senhösten och vintern 1991. Rent musikaliskt gick bandet mer och vidare på sin Punkprogressiva linje. Även blev inslagen av mer experimentslusta synlig, kanske beroende på att bandet mer och mer börjat lyssna på King Crimsons skivor.
”Ja” fortsätter Andreas ”jag hittade en skiva som hette Larks tounges in Aspic på en skivmarknad på Universum, förstod inte riktigt varför jag köpte den, tyckte omslaget så rätt coolt ut, med solen och månen. Men musiken !! Helvetes djävlar vad bra detta var !!!”.
Låtarna växte med tiden, blev längre och mer genomkomponerade, och när väl inspelningen var klar utropade Johan ”Finally!!” och det blev namnet på deras första fullängdare. Den blev en mindre föräljningshit runt och omkring västerbotten.
”Ja” säger Magdalena glatt ”det var då det sa klick !!. Vi fick mera spelningar och t.o.m fick vi göra våran första rockvideo. Budgeten var dock inte så hög, vi ställde oss lite varstans i Umeå, på Apberget, i Kungspassagen, Victoriagallerian och hemma och i Ålidhems centrum och mimade. ”
”Ja” säger Andreas ”Det såg rätt fånigt ut att leka rockhjälte med gittaren vid Ica – Butiken. Men det lockade till sig folk och låten blev väldigt uppskattad.”
Nästa steg blev Hultsfred 1993. De spelade på en av mindre scenerna där , men lockade till sig mer folk än vad som brukligt var. Det var här som Andreas för första gången framförde på ackustisk gitarr deras första riktiga hit ”When you lie, you kill the truth”. Själva låten kan man analysera i småbitar, den handlar om att lögnen dödar en del av världen, men musikalsikt sett var den nyskapande, och mycket av Umeå scenen som senare skulle komma, har denna låt som sin anfader.
Efter Hultsfred behöve bandet ett brejk, mest för att få vila upp sig och finna inspiration till troligtvis deras största verk ”Absolutely”.
”På dom där två åren vi inte turnérade, sökte vi nya vägar. Experimenterade med tonal och atonal musik” berättar Peter. ”Vi försökte finna en fusion mellan dessa två stilar, men resultatet blev smått förbryllande. Och denna låt som vi kallade för ’Schönbergs boogie’ släpptes inte i vårat namn, utan vi kallades för ’ Bauch!’, lite sådär kraut – rockingt. Fast den singeln , har jag hört , har blivit en hetpotatis för samlare. En kille här i Umeå, vars skivsamling är enorm, har visst två ex av dem. Bor på Grubbe gör han också.”
Men skivan ”Absolutely” nådde bandet sin största topp. Och det är då både publiken och arenorna växte. De fick hyra in extramusiker för att kunna bredda klangen. Arbeta med flera körsångare och hade vid denna tid en scenshow med filmklipp och ljusshow.
”Fasen !!” inlägger ”Vi blev Pink Floyd...så långt i från Rööven vi kunde komma” , Andreas skrattar till. Live – plattan ”Absolutely – live” spelades in under deras Europa – turné, och bolaget ”Solve skin records” blev rikare.
Efter 1997 visste världen vilka Haggis var och i samma veva blev Umeå Popstad.
”Det var visst både positiv och negativt” poängterar Peter ”Positivt, för att plocka fram andra band som verkat i stan , men negativt eftersom de nya banden förvandlade oss till före dettingar. När Hardcore – rörelsen exploderade i stan vände sig de yngre publiken emot oss och kallade oss pretatiösa monster och förmodligen köttätare. Vi var snart i trettioårsåldern, jag var 27 när det hände så vi var väl för gamla.”
I ett försök att finna den yngre publik spelades skiva ”Extremely” in. Som var mycket mera punk än tidigare alster. Problemet blev att alla i bandet inte var punkare i grunden. Speciellt Peter vände sig emot idén, eftersom han gärna ville spela fler än tre ackord.
”Det var jobbigt !!” anmärker Peter ”Jag tror att hela inspelningen blev en tortyr för oss alla. Jag ville lägga in några gitarrpartier, men fick nej av Andreas. Vi var nog desperata. Vi trodde att ifall vi spelade med i reglerna skulle vi kanske fortsätta hålla oss på topp. Vilket det inte visade sig vara.”
Skivan blev en flopp. De gamla fansen tyckte de gjorde ett haftigt och fantasilöst verk enbart för marknaden och de yngre tyckte inte alls om skapelsen, och kallade den för ”köttpunk”.
Efter den skivan begav sig bandmedlemmarna sig ifrån varandra en tid för att elden skulle lägga sig.
”Det var en massa agressiva yttringar som sas unde inspelningen” säger Lars ”Jag såg hur Andreas och Peter ville slita varandra i stycken, tur var så fanns Magdalena där och stilla dessa. Själv stod jag där med min bas och försökte så gott det gick att hålla mig samman.”
Under året 98 – 99 gick bandmedlemmarna i terapi, och började sakta men säkert närma sig varandra. Hardcore vågen trappades av i medierna, och nya scener började växa sig fram i Umeå. Nya band började komma fram som sa att deras förebilder var Haggis, som ”Turbo” och ”Ensliga skogen” och spelade coverversioner på deras låtar. Pressen började spekulera i om gruppen fortfarande existerade och ifall de gjorde de, om en ny platta skulle släppas. Många envetna rykten hävdade att de sett bandmedlemmarna promenera in i ”Solve skins” – studion, nattetid, och en del entusiastiska fans vakade där dygner runt utifall att det var som så.
”Det var helt sjukt” minns Peter ”Jag gick där på storgatan mot Scharinska villan, då ett tiotal ungdomar frågade ifall jag höll på med en ny platta. Och sedan följde de efter mig som ett lämmeltåg fram till min dörr. ”
Ett fansen Erika, fick t.o.m komma in på en fika, och sedan så blev de ett par.
”Vi gifter oss om två veckor” poängterar Peter.
Så, som en blixt på en klar himmel, kom äntligen en ny Haggis – platta ut ”Totally” den 8 Augusti 2001. I sin välkända stil från storsäljarna på 90 – talet, fast fortfarande med en nypa nymodigheter.
”Kalle Bengtsson tyckte vi skulle lägga in en synth” säger Magdalena ”Så vi tänkte, varför inte...”
”Den blev mer synthbaserad denna nya skiva, lite i stil med Depeche blandat med Proggressiv punkrock. Gick okej.” meddelar Peter.
Plattan blev än en gång en hit och såldes i miljonexemplar runt om , inte bara i Sverige utan även i Europa.
”Jag tror tyskarna gillade skivan väldigt mycket, synthens förlovade land” skrattar Peter.
Just nu i denna stund håller Haggis på med att turnéra runt i världen, de ska nu i början av 2003 åka på sin första USA – turné och kanske få inspiration till kommande alster.
”Vi får se” säger Peter ”Vad vi gör , gör vi för bandet och för våra fans. Vi har lärt oss en läxa när vi lyssnat på markandes krav. Vi kommer alltid att gå våran egna väg, och fördelen är ju också att vi fortfarande ligger på ett independend bolag , gör saken också positiv.”
Vi får hoppas all lycka för Haggis i deras framtida produktion, och med detta så avslutas berättelsen. Bandet kommer nu inom kort att göra en spelning i Göteborg och kommer efter detta att påbörja sin Amerika turné.


Skriven av: Marcus Sponthon

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren