Hon kom om natten...

Hon kom om natten, som en varm vind gled hon in i det tomma rummet i mitt hjärta. Lik en våg som sveper in över strandens torra sandkorn, sköljde hon bort mina ensamma stunder. Hon fyllde mitt liv med glädje och längtan. Varje natt kändes kortare när jag drömde om henne och varje minut av dagens långa timmar kändes som en evighet. Längtan till henne fick mig att glömma alla förpliktelser och all känsla av ansvar för vad som skedde omkring mig. Hennes mjuka läppar var som rosenblad mot min hals och hennes ögon var som stjärnor mot det mörka himlavalvet. Det var på natten vi sågs och det var vid gryningen vi skiljdes åt. När solens strålar trängde in i rummet försvann hon likt en svala ut i morgondiset, för att sedan återkomma till kvällen. Hon var min drog, min livskälla och min natt. Varje dag jag steg upp kändes som otrohet. En otrohet som kändes ful och avskyvärd. Tillslut gick jag inte upp på morgonen och låg länge och försökte somna om. Allt jag levde för var hennes ljuva doft och känslan av hennes närhet. Jag kunde känna smaken av hennes ljuva läppar när jag vaknade och jag minns hur jag saknade dem under dagens många timmar. För att inte jagas av mitt samvete och av längtan, drömde jag om hennes närhet om dagen. Dagen blev min natt och natten var min kära, min kära som jag fyllde mitt liv med. Hon var som en frisk sensommarvind som blåste bort min ensamhet. I hennes närhet kände jag värme och ömhet, en ömhet som fick mig att brusa av lycka. Min dag bestod av längtan och avsaknad av henne och på nätterna möttes vi. Dagarna var en plåga och nätterna var vackra och fina som drömmar. Drömmar var också vad de var, men mitt liv hade förändrats. Jag levde numera bara för natten och jag tog till medel för att förlänga dem. Till en början tog jag dem med varsamhet och betänksamhet, men någonstans tappade jag kontrollen. Pillerna blev mitt enda sätt att få återse min vackra blomma och det var det enda jag ville. En kall kväll i mitten av maj kunde jag till min förtvivlan inte somna, jag gjorde allt som stod i min makt för att sjunka in i drömmarna men utan framgång. Det slutade med att den vita burken, där alla sömntabletterna funnits, låg tom på badrumsgolvet. Intill badkaret satt jag med en tom spritflaska i handen och en kniv i den andra. Länge låg jag där och grät av förtvivlan och vrede. Vrede och avsky för mitt vakna tillstånd och för att jag inte fick träffa henne. Bara en tanke kvarstod. Det fanns bara en väg kvar att gå, en sista utväg för att få träffa den jag levde för. Kniven gled lätt och smidigt över mina handleder, blodet rann och tårarna sipprade ned för mina kinder samtidigt som min snart livlösa kropp gled ner mot det kalla golvet. Snart skulle jag återigen få möta min sköna under nattens vackra stjärnhimmel...

Skriven av: Ange des rêves