Hon och Jag

Vi promenerade i månljuset ner till sjön.
Hon var alldeles bredvid och berättade om stjärnorna.
Insvept av atmosfärens olika nyanser som glimmade i hennes ögon.
Jag höll enbart med dom ljuva orden som på mitt hjärta ristades in likt gravyr på en gravsten.
Medan hennes sätt talade i ett högre tonläge.
Här vill jag leva, med dig vill jag dö, var tankar som ekade likt hurdan åskan mullrar.
Det blåste upp en vind som tog med sig trädens ner fällda höstlöv.
Jag stirrade intensivt på dess fjärilsvingars like.
Jag sade nervöst med en pirrande mage;
Jag önskar att dessa stunder för evigt varade.
Hon log mot mig.
Hon är alltid så fantastisk.
Hon ger mig ständigt en mening med mitt liv.
Jag kunde se oss åldras, tillsammans i en liten stuga framför en öppen brasa.
Ibland greps jag av rädsla, som fick min kropp att sjunka ihop.
Må hon vara vid min sida kvar tills även när min rygg är vänd från henne.
Jag ville bara gråta men fnittrade till när jag såg hur gullig hon var med hennes händer instoppade i fickorna.
Hon är som en öppen bok med oläsbara meningar.
Hennes kroppsspråk skiftar efter hennes humör.
Jag grubblade oroligt över ifall det berodde på mig.
Jag harklade ur mig något dumt.
Kliade mig i bakhuvudet och såg ut som ett frågetecken.
Med en bestämd röst, intalade jag mig själv till att ta tag i hennes hand.
Den var mjuk som silke, å kall men doftade ljuvligt likt blommor under en sommarbris.
Vi närmade oss ljudet av vågorna, som slog mot den steniga stranden.
I en ojämn takt pulserade mitt hjärta med fruktan för en obesvarad kärlek.
Ty det var en känsla av tårar som i en klump satt fast i min hals.
Jag svalde den ner och suckade ur mig ett djupt andetag.
Där min andedräkt passerade mig förbi som i en vintertid.
Jag kramade om henne och gav henne en kyss som kändes likt en vårlig dans.
Jag älskar dig var orden hon besvarade mig med.

Författare:

Publicerat

Dela: