Publicerat
Kategori: Novell

Hon valde min storebror framför mig!

Livet var fyllt av glädje. Det var vi två mot allt och alla. Jag, (Natalie Wedin) och Jessica Lindberg.
Vi har alltid varit bästa vänner.. Till den dagen då hon träffade min storebror Danne.

- Natta, älskade syster, det är någon jag vill att du ska träffa! Sa min storebror med en ivrig röst.
- Vem då? Svarade jag nyfiket.
- Min nya flickvän! Sa Danne.
Inte för att jag tyckte att det var något fel på hans gamla tjej men okej..
- Syrran, det här är Jessica!
- JESSICA?! Utbrast jag.
- Natta?? Svarade Jessica nästan i mun på mig.
Nej, snälla säg att det inte var sant! Min storebror och... och min bästa kompis?! NEEEJ!!
- Jessica är du tillsammans med min storebror? Frågade jag.
- Känner ni varandra? Frågade Danne.
- Ja det är klart att vi gör, vi är bästa kompisar ju! Visst är vi Natalie? Svarade Jessica och la armen runt min axel.
Skämtar hon med mig? Förstår hon inte att det här kommer att förstöra våran vänskap!
- Jo men visst är vi det. Svarade jag samtidigt som jag försökte att få upp ett léende på läpparna.
- Va kul. Sa Danne.
De försvann sedan ut för att rasta Jessicas hund. Under tiden slängde jag mig på luren och ringde min pojkvän Jim.
- Hej älskling! Svarade Jim då han såg mitt nummer på hans mobiltelefon.
- Hej Jim. Du? Vill du veta årets skämt? Sa jag med ett skratt.
- Bara om du tvingar mig. Svarade Jim.
- Det har jag redan gjort. Jessica du vet, min bästa vän? Hon är tillsammans med min storebror Danne! Sa jag och skrattade.
- Va? Skämtar du med mig? Frågade Jim med en halvstum röst.
- Jag önskar jag kunde! Svarade jag snabbt.
Vi båda utbrast i skratt. Det kunde inte bli värre..
Men jag hade fel, det kunde visst bli värre!

-NÅGRA MÅNADER SENARE!-
Första veckan på sommarlovet.

(((Telefonen ringer)))

- Natalie? Svarade jag.
- Ja hej det är Jessica. Är Danne hemma? Sa Jessica.
- Ja, vänta.. ((DANNE!!)) Ropade jag efter min storebror.

- Ja det är Danne..?
- Hej älskling de e Jessica.
- Hej hjärtat! Svarade Danne.
- Ska vi gå på bio ikväll? Frågade Jessica.
- Javisst, kom över, jag ska bara duscha och fixa lite. Svarade Danne.
- Okej jag kommer! Sa Jessica och la på.

Telefonsamtalen mellan oss förändrades...

(((DÖRRKLOCKAN)))

- Hej älskling, kom in. Sa Danne när han öppnade dörren åt Jessica och gav henne en kyss som ekade i hallen.
- Du kan gå in till Natalie så länge, jag kommer snart. Fortsatte han.

- Hej Natta! Sa Jessica med en tyst röst när hon klev in i mitt sovrum.
- Hej. Svarade jag.
- Vad gör du? Frågade Jessica.
- Sitter här vid datan och väntar på Jim, själv då, vad gör du? Svarade jag.
- Nej, ingenting. Danne och jag ska gå på bio ikväll, vi ska se 'Love at first sight', sägs vara jätte bra! Sa Jessica.
- Trevligt. Svarade jag ironsikt.
En lång tystnad trängde sig in i mitt stökiga rum.
Stämningen var så annorlunda.
Förut skrattade vi så mycket att taket nästan lyftes.
Men inte nu längre. Det enda som kom ur Jessicas mun var:
- Danne är så himla söt! Du skulle sett vad han gjorde igår. Han hade tä...
Min mobiltelefon ringde och avbröt Jessicas samtal. Men inte mådde jag dåligt för det, tvärtom, jag blev överlycklig. Nu slapp jag lyssna på Jessicas himla tjat om min storebror!
- Natalie? Svarade jag när jag öppnade luckan till mobilen.
- Hej älskling! Svarade Jim.
- Hej Jim! Sa jag.
Mitt hjärta dunkade så hårt varje gång jag hörde min pojkväns röst.
- Kom och möt mig, jag slutar nu. Snälla? Frågade Jim med en ynklig röst.
- Javisst, jag tar bussen som går halv. Svarade jag övertygande.
- Tack älskling. Ring mig när du börjar närma dig, okej? Älskar dig, puss hej! Avslutade Jim med att säga.
- Jadå, puss älskar dig! Sa jag och la sedan på.
Men slapp jag verkligen att lyssna på Jessicas tjat? Nej, det gjorde jag verkligen inte..
- Aja men i alla fall. Danne hade tänt ett ljus och lagt en ros bredvid
med en lapp knuten runt stjälken som det stog; 'Jag älskar dig' på.
Gulligt va? Men vad ska du och Jim hitta på ikväll då Natta? Fortsatte Jessica.
- Vi ska supa oss dyngraka, röka på och strula runt, hurså? Svarade jag.
Ett leende kröp fram längst mungiporna på mig.
- Vadå, ska ni? Sa Jessica.
- Nej verkligen inte, men iväg på fest ska vi. Svarade jag.
- Åh va kul, kan inte du ringa mig senare ikväll då så kan jag och Danne följa med? Frågade Jessica.
Festa med min storebror? Aldrig i livet!
- Är det inte bättre att du ringer, när biofilmen är klar? Sa jag sedan.
- Jo det är sant, men då ringer jag dig senare. Svarade Jessica och gick in till Dannes rum som låg på andra sidan vardagsrummet.
Jag ljög. Jag och Jim skulle inte alls iväg på någon fest.
Vi skulle bara sitta hemma och ruttna framför en gammal skräckfilm.

-SENARE PÅ KVÄLLEN!-

- Jim, vet du när biofilmen skulle sluta? Frågade jag.
- Runt 20:00 sa din storebror till mig i alla fall. Vadåra? Undrade Jim.
- Nej, jag bara undra. Sa jag lite fundersamt.
Varför hade hon inte ringt? Klockan är ju 23:09 nu!
Äh, hon ringer väl snart skulle jag tro.

Nästa dag gick jag och min pojkvän ner till stranden för att sola och bada lite.
Efter bara någon timme ringde min storebror mig och frågade vart vi var.

- Natta, vart är ni? Undrade Danne.
- Nere vid stranden, vadåra? Frågade jag.
- Okej, nej tänkte höra om vi kunde komma? Svarade Danne.
- Vilka vi? Svarade jag för att jävlas lite medans jag i varje fall redan visste precis vilka 'vi' han pratade om.
- Jag och Jessica såklart, vilka andra? Svarade Danne.
- Juste ni är ju tillsammans, det hade jag glömt bort. Sa jag och log för mig själv.
Klart jag inte hade glömt bort att de var tillsammans men jag ville bara inte inse det.
- Javisst, kom ni. Fortsatte jag.
Vilket jag egentligen inte alls ville.

20 minuter senare kom Danne och Jessica.
Att se Jessica tillsammans hand i hand med min storebror var inte direkt det man hade hoppats på, men det var det jag fick se, varje dag!
Så dagarna i följd ägnade vi oss åt solen, badet, bowlingen, glassarna och, ja, åt varandra. Jag och Jim försökte varje dag att glida isär från dem, men de höll oss hårt. Jag tappade kontakten med det flesta av mina kompisar enbart för att jag fastnat i min storebrors och min bästa kompis relation.
Men så höll det på, i ytterligare några veckor.

Jessica hörde numera inte alls av sig längre till mig. Varje gång telefonen ringde och jag såg på nummerpresentatören att det var Jessicas nummer gav jag luren till min storebror. Hon frågar ju ändå bara efter Danne. Hon frågar inte hur jag mår eller vad jag gör. Inte heller om jag vill gå ut och snacka ett tag med henne.
Ingenting! Jag menar, kan man verkligen sjunka så lågt?
Jag ringde alltid henne, varje dag och fråga om vi skulle hitta på något.
Men svaret var bara att hon och Danne hade planerat något annat eller att hon skulle bort. Det var det jag fick höra. Men det är slut på det här nu! Jag orkar inte engagera mig i det här längre! Hon har uppenbarligen valt min storebror före mig så då kan hon lika gärna behålla honom för nu är jag trött på det här!
Just då insåg jag att jag var tvungen att prata med henne. Våran vänskap kommer inte fungera om det ska fortsätta så här. Är hon en sann vän borde hon förstå det.

(((TELEFONEN RINGER HEMMA HOS JESSICA!)))

- Danne hemma hos familjen Lindberg?
Va? Svarade min storebror hemma hos Jessica?
- Hej brorsan, det är Natta! Svarade jag.
- Tja lillasyster! Läget? Sa Danne.
- Jo det är bra. Är Jessica hemma? Frågade jag.
- Jodå, vill du komunicera med henne eller? Svarade Danne.
- Nej, bara disskutera! Sa jag med en arg röst.
- Hon kommer, vänta! JESSICA?!! Ropade Danne.
Några minuter tickade ifatt..
- Hallå det är Jessica?
- Hej det är Natta, kan du skicka hem Danne? Jag behöver prata med dig. Följ med mig ut och rök.
Både jag och Jessica var rökare.
- DANNE DU SKA HEM!!! Ropade Jessica till Danne. Vi möts utanför dig om 5 minuter. Okej Natta? Sa Jessica sedan till mig.
- Visst! Svarade jag och la sedan på luren.

Ute regnade det, ganska mycket. Regndropparna slog mig i ansiktet medan jag
satt på bänken några meter utanför mig och väntade länge på att de skulle komma.
Men de kom aldrig. Jag satt kvar på bänken och väntade.
En halvtimme senare kom de.
- Vart har ni varit? Frågade jag irriterat medans jag tände min cigarett.
- Vi käkade lite snabbt bara. Sa Danne och gick in.
- Varför ringde du inte och sa det Jessica? Frågade jag.
Nu var jag riktigt arg. Hur kan man göra något sådant?
- Jag glömde bort att jag skulle möta dig, förlåt, det var inte meningen! Svarade Jessica och tände sin cigarett.
- Inte meningen, va? Alla andra gånger du gjort så då? Fy fan Jessica! Skrek jag.
- Vadå alla andra gånger? Undrade Jessica.
- Ja precis, alla andra gånger! Du har inte ringt mig på jätte länge och varje gång du ringer hem till oss frågar du bara efter Danne! Fortsatte jag.
- Men Danne och jag är ju tillsammans! Sa Jessica.
- Men jag då? Är inte jag din bästis längre? Sa jag.
- Jo det är klart att du är Natta. Svarade Jessica.
- Visa det då! När du ringer kan du inte ens fråga hur jag mår, ingenting! Du struntar verkligen i mig. Sa jag.
- Förlåt Natalie! Svarade Jessica med en sorlig röst.
- Förlåt? Det är på tiden att säga nu va? Allt jag gjort för dig. Stöttat dig, funnits för dig, allt! Men det betyder visst ingenting för dig längre! Fortsatte jag.
- Jo det är klart att det gör, det vet du! Sa Jessica snabbt.
- Om jag visste det hade jag väl aldrig stått här nu? Men bara så du vet Jessica, du betyder ingenting för mig längre! Sa jag med tårar i ögonen, fimpade min cigarett, vände ryggen och gick sedan in till mig.
Jessica stog kvar i regnet. Glöden på hennes cigarett hade slocknat för länge sedan.
Efter en stund gick hon hem till sig. Det syntes på henne att hon hade dåligt samvete. Men så mycket illa som hon hade gjort mot mig så förtjänar hon och höra vad jag tycker och tänker.

Veckorna gick och idag började jag och Jennifer i skolan igen.
Vi hade inte pratat med varandra sen den dagen då vi skiljdes åt som ovänner.
Sällskap till skolan hade vi inte heller.
Sommarlovet var långt och dötrist!

På tavlan i klassrummet stod det med kursiv text och stora bokstäver: 'VÄLKOMNA TILLBAKA!' Jippi, vilken höjdare att vara tillbaka. Heldre gräver jag min egna grav än att träffa Jessica igen. Men Jessica kom inte till skolan idag, inte dagen efter heller, och inte dagen därpå. Jag började plötsligt oroa mig ifall det hänt henne något. Jag får väl som vanligt ringa henne när jag har slutat, tänkte jag.

Precis när jag klampat in genom min ytterdörr ringde telefonen.
- Natalie?
- Hej det är jag. Svarade Jessica.
Hon lät verken glad eller pigg.
- Jaha hej, jag trodde det var Jim. Sa jag.
- Jaha, men jag kan ringa dig senare om du vill? Väntar du på hans samtal? Frågade Jessica.
- Nej ingen fara, jag har tid, han ringer nog på mobilen om det är något viktigt. Svarade jag.
- Okej va bra. Sa Jessica.
- Danne är inte hemma, svarade jag snabbt. Han har träning idag och slutar sent.
- Okej, men jag ville faktiskt prata med dig, inte Danne. Svarade Jessica.
- Okej, men ska vi ta det över en cigg utanför eller? Sa jag.
- Ja det blir bra. Jag går nu då? Sa Jessica.
- Va bra. Sa jag och la på.
Jag gick in till mitt rum för att hämta mitt cigarettpaket och min tändare. När jag kom ut så satt Jessica redan utanför mig. Första gången hon var så snabb.
- Hej Natalie! Sa Jessica och tittade ner i marken.
- Hej Jessica. Svarade jag och tittade fundersamt på henne.
- Först vill jag bara säga förlåt. Sa Jessica snabbt.
- Okej, men..
Jessica avbröt mig och fortsatte..
- Nej Natta, jag måste få förklara det här nu så du vet. Det var inte meningen att det skulle bli såhär. Jag ville verkligen inte förlora dig vilket jag inser nu att jag har gjort. Att ta dig före Danne är det dummaste jag har gjort! Jag lovar. Du anar inte hur mycket jag ångrar mig! Och allt du sa förut, jag vet det. Allt är sant. Jag har bara själv inte tänkt på det. Jag menar, Danne är min första kille som jag verkligen älskat och han gjorde mig blind. Jag blev blind av kärleken. Den enda jag såg var Danne. Jag glömde verkligen totalt bort dig. Jag ville verkligen inte att det skulle hända, men det gjorde det. Och jag skulle göra vad som helst för att ta tillbaka det! Helt ärligt! Men när jag tänker efter så ser jag likheten i dig och Danne. Ni båda har en enormt bra personlighet. Ni bådar kämpar för att behålla den man tycker om. Men jag var så jävla dum att jag släppte taget om dig! Jag har heller inte varit i skolan på grund av att jag inte klarar av att se dig. För jag vet vad du tycker och tänker om mig nu, och jag vill inte se din hat-blick mot mig i klassrummet. Jag vill verkligen få det som hände ogjort. Jag önskar att det aldrig hade hänt! Jag saknar dig Natalie. Du är och förblir min bästa vän! Du har ett hjärta av guld. Jag vill bara att du ska veta det här och att jag är jätte ledsen för det som har hänt. Förlåt! Sa Jessica och grät så tårarna spruta.
- Oj, okej men att du blev blind av kärleken det blir ju alla Jessica? Och visst om det vore vilken kille som helst men det är min storebror. Du borde förstå att jag och Danne bor under samma tak. Du borde ha tänkt på att det skulle bli såhär, för det var något jag verkligen visste skulle hända. Av alla dina vänner så sårar du just mig, din bästa kompis. Det är min storebror som du har förälskat dig i! Förstår du inte det? Det är inte vilken kille som helst. Svarade jag.
- Jag vet, men är det verkligen så himla svårt att respekter det? Sa Jessica sedan.
- Respektera? Klart jag respekterar att ni är tillsammans, men däremot accepterar jag inte det. Jag är ledsen men jag kan verkligen inte göra det. Det är jätte jobbigt! Det vet jag att du också hade tyckt om du vore i samma situation som mig! Svarade jag.
- Jo det är nog sant. Sa Jessica sedan.
- Ja jag vet inte vad vi ska göra åt det här nu, men det enda jag vill är att få tillbaka min Jessica Lindberg. Den tjejen som jag lekte i sandlådan med. Den tjejen som jag alltid skrattade med. Den tjejen som jag växte upp med. Den tjejen som fick en tår i ögat till att bli ett léende på läpparna. Den tjejen som jag saknar dig! Svarade jag.
- Men jag är ju här Natta! Sa Jessica.
- Visst är du här, men inte hos mig. Sa jag och kände hur en stor klump i halsen förvandlades till en tår som sakta rullande ner för mig kind.
- Jag vet inte vad jag ska säga eller göra mer än att säga förlåt! Svarade Jessica.
- Du behöver inte säga något mer. Sa jag sedan och vände ryggen på väg in.
Jessica greppade tag om min arm, vände på mig och kramade mig hårt!
- Jag tänker inte förlora dig igen Natalie. Du är min bästa vän! Jag saknar dig! Snälla förlåt! Sa Jessica och grät.
Tystnade tog över och där stog vi.
Efter ett tag kände jag hur mycket jag hade saknat Jessica.
Och till slut sa jag:
- Klart jag förlåter dig tjejen! Vad är vänner annars till för? Sa jag och började skratta.
- Åhh tack gumman! Svarade Jessica överlyckligt.
Det märktes att hon hade fått dåligt samvete för det hon gjorde, men jag är glad att vi är vänner igen.
- Vänner? Frågade jag.
- Nej, bästa vänner! Svarade Jessica och log.

Skriven av: Camilla Gerdin

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren