Hornhinnan - En modern tolkning av helvetet

Att avsiktligt skapa ett helvete för att fly från något värre, det är ett rent helvete. Ett dolt förtryck kan leda till en monogam syn, och denna monogama syn faller som en grå hinna över vardagen. Du ser i grått, du tänker i grått, du känner som grått och du agerar som grått. Just denna hinna kväver dina reflektioner som skulle kunna leda till en lösning. Till sist uppenbarar sig en insyn i situationen när din hjärna har kopplat ihop ett och annat på bussen på väg hem. Det känns som om en dammsugare har blåst av dammet men känslan efter är inte ren, den är brinnande röd. Den gråa hinnan övergår till en brinnande röd eld vilket tänder en högre puls som du trodde var död sen länge tillbaks. Det dolda förtrycket ska exponeras men då händer det oväntade; den röda hinnan börjar skifta färg. Från brinnande röd till mesig pastellgul, från besk orange till sträv brun. Orden som kommer ut är lika osäkra som pendlingen i färgerna och lika hala som din hornhinna. ”Dra åt helvetet!”. Flammorna slår nu ännu högre när dammsugaren blåser in luft under dina fötter.
Tankarna skiftar i takt med hinnans avsvalnade färger. Sa du ”Dra åt helvetet!” eller sa du ”Helvetet dra hit!”? Vetskapen om att du var tvungen att skapa ett helvete för att komma bort från det värre sköljer över dig med sorg som ett höstregn. De vingar du fick av dammsugaren kan inte bära dig till paradiset när de är blöta.

Författare:

Publicerat

Dela: