Hur Brendas liv förendrades på en vecka. -del1

Hej, jag heter Brenda och är femton år gammal, jag har levt ett helt normalt liv , eller ja..tills jag var tretton iallfall . Men nu ska jag berätta om hur mitt liv förendrades på en vecka .

Det var precis efter sommaren och jag skulle börja sjuan, jag hade nyss fyllt tretton år. Jag hade längtat efter att få börja sjuan, jag menar..vilken upplevelse och börja på en ny skola. *hhehe*
Jag bodde i en liten lägenhet mitt inne i stan med , mamma. Men jag hade en syster också , men hon hade flyttat till Malmö med sin pojkvän för ett årsen ungefär och min pappa..avled när jag var fem år.
En dag så sa mamma till mig, att hon fått en veckas jobb i Stockholm. Hon skulle börja den veckan jag börja skolan, så jag fick bo ensam den veckan , jag tyckte det var så skönt.

Nästa morgon, första skoldagen vaknade jag vid fem på morgonen, av att mamma kalla på mig.

- "upp nu gumman, jag åker snart." sa mamma "Eller du kanske inte vill säga hejdå?"
- "men joo jag kooommer" mummla jag.

upp kom jag efter många om och men. Gick ner och åt frukost, var nervös, såklart. Mamma åkte till arlanda klockan halv sex.

- "okej gumman, nu åker jag, men glöm inte bort mig, älskar dej" sa mamma och log.
- "nej då , jag kommer inte glömma dig, älskar dig med" sa jag och log tillbaka.

fort mamma stängt dörren, så blev allt så tyst, äntligen ensam tänkte jag.
smsa min bästa vän Blinera; "kommer du till mig nu? kram" och bara efter några minuter , så var hon där.

- "alltså gud vad nervös jag är, tror du det finns nårra snygga killar på skolan då?" skrattade Blinera.
- "ahhaha ja klart finns det säkert, blin" sa jag och log.

hela vägen dit var vi tysta, antagligen för vi båda var nervösa. När vi kom dit, var där fullt med nya sjuor ute på skolgården, vi hitta vår klass ganska snabbt och så börja dagen, ganska så roligt, med lekar och sånt.
Efter skolan gick jag hem, det var lugnt och skönt, ingen som tjata på mig. Men just då ringde telefonen, jag tog det.

- "hej det är Brenda" svara jag snabbt.
- "Hejsan Brenda, detta är Susanne från sjukhuset i Stockholm..." sa Susanne, hon lät faktiskt ledsen.

jag börja bli orolig, vad hade det med mig att göra?

- "jo, det är såhära , att din mamma har råkat ut för en olycka" fortsatte susanne.

jag blev helt stum , fick inte fram ett ljud.

- "förstår om du är upprörd, min arbetskamrat kommer om några minuter och hämtar upp dig, så du får komma hit." sa susann och la på.

vafan hade hänt med henne? min mamma, vadå olycka? hurfan kunde detta hända! Jag var så orolig, visste inte vad jag skulle säga. Jag bara stod på samma plats jag stod sen jag la på luren, just då ringde det på dörren, och in kom någon som hete Mikaela.
- "hejsan, ska du med då?" sa Mickaela

jag sa ingenting , utan var tyst och följde med.


©rör inte

Skriven av: mylife